Vi behöver ett nytt ord!

28 Nov

>

Jag har länge funderat över ord och ordens verkliga betydelse och kommit fram till att modern hundträning är den beskrivning av min hundideologi jag gillat bäst. Det är enkelt förklarat det jag tycker att vi sysslar med, vi jobbar med metoder som är vetenskapligt testade och utgår från den nyaste forskningen när det kommer träningsmetoder och vår relation till hundarna. Våra träningsmetoder är effektiva, roliga och schyssta mot hundarna. Men modern hundträning säger inte riktigt allt det här, så när jag hittade ett manifest av Emily Larlham nappade jag direkt. Det var precis det jag ville säga, så nu har jag översatt hennes manifest. Lång läsning, betydligt längre än att med ett ord förklara vad jag menar men väl värt. Det är det här vi sysslar med!

Den här typen av träning som jag skriver om har under åren gått under många namn: ”Mjuka metoder”, ”Positiv träning”, ”Klickerträning”, ”Belöningsträning” och en massa annat. Tyvärr har begreppen blivit så urvattnade och felanvända att det behövs ett nytt ord för att bättre beskriva vilken typ av träning vi förespråkar. Tränare som använder tvång använder ibland en klicker och kallar det klickerträning. Andra kanske använder hotfulla eller smärtsamma träningsmetoder samtidigt som de använder belöning i träningen och kallar sin träning för positiv eller belöningsträning. Ord är förvisso bara ord men de blir ett reellt problem när folk söker hjälp av en hundtränare som arbetar ”positivt” bara för att upptäcka att de rutinmässigt använder våld eller hot i sin träning.

Progressiv Förstärkningsträning innebär:
1) Att träna genom att förstärka önskade beteenden så de upprepas i framtiden och förhindra att oönskade beteenden förstärks.
Ett exempel: Att låta en hund gå framåt med slakt koppel som en belöning för att hunden inte drar och att inte låta hunden nå buskarna om kopplet sträcks (för att se till att beteendet att dra i kopplet aldrig förstärks).

Ett annat exempel:
Om du tränar en hund att hälsa artigt på gäster så belönar du först hunden för att ha alla fyra tassar på marken (att hunden inte hoppar) i uppspelta situationer. Om hunden sen skulle börja hoppa i en situation så tar du bort uppmärksamheten genom att vända dig bort (uppmärksamheten är en förstärkare för att hoppa). Progressiv hundträning arbetar i första hand med att förstärka önskade beteenden eftersom det ger mycket information till hunden. Om du försökt träna hunden genom att enbart vända dig bort varje gång hunden hoppade hade hunden blivit frustrerad. Hunden hade förvisso insett att hoppandet inte gav önskad effekt och hade därför testat ett alternativt beteende som att hoppa högre, skälla, gnälla eller börja bitas snarare än att stå stilla eller sitta ner för att få uppmärksamhet. Genom att belöna hunden för det du vill att den ska göra får den ett trevligt standardbeteende att testa i situationer där det den gör inte fungerar.

Exempel på förstärkare:
Mat, leksaker, uppmärksamhet, människor, andra djur, att springa, att nosa, att simma, att gå ut, att få komma in etc. Viktigt att komma ihåg är att hunden avgör vad som är belöningen, inte tränaren. Det här innebär att om du ger din hund en bit godis för att sitta och sen ber den att sitta igen utan att det händer så har hunden med största sannolikhet inte känt sig belönad. Det är också viktigt att tänka på att belöningen måste vara starkare än störningarna runtomkring. Många belöningar förlorar sitt värde om hunden är mätt eller stressad.

2) Att avbryta och förhindra oönskade beteenden utan fysisk bestraffning eller hot och samtidigt belöna ett alternativt beteende (att träna in ett önskat beteende som ersätter det oönskade).

Ett exempel: Om du vill lära din hund att inte ligga i soffan så tränar du först in vad du vill att hunden ska göra, alltså att lägga sig i sin egen säng. Om hunden sen vill hoppa upp i soffan ändå så avbryter du beteendet och visar vad du vill att den ska göra istället (lägga sig i sin säng). På så vis blir beteendet att hoppa upp i soffan inte förstärkt. Under träningsfasen arbetar du också med att förhindra att beteendet förstärks och tillrättalägger miljön för att minimera risken för att så sker. När du inte är hemma och kan träna hunden sitt alternativa beteende så lägger du helt enkelt upp något i soffan eller stänger dörren för att effektivt hindra hunden från att ligga i soffan. På så vis finns det ingen risk att beteendet förstärks i din frånvaro.
Du kan avbryta en hunds oönskade beteende för att hindra att hunden förstärker det på egen hand utan att använda fysisk bestraffning eller hot. För att lyckas med detta lär du in en signal som för hunden betyder ”sluta med det du gör och se på mig” eller ”sluta med det du gör och kom hit omedelbart”.

Här följer en väldigt grundläggande träningsplan för ett uppmärksamhetsljud som kan användas för att avbryta oönskade beteenden:Först betingar du ljudet du vill att hunden ska lyssna till (kan vara en visselpipa eller ett puss- eller smackljud, något som du är bekväm med att använda). Du gör ditt uppmärksamhetsljud och matar hunden med en bit godis och repeterar detta för att hunden ska reagera reflexmässigt på ljudet. Därefter upprepar du ditt ljud när hunden inte ser på dig och när hunden vrider på huvudet för att se på dig så markerar du det beteendet med ett klick eller genom att säga ”rätt” (eller ett annat ord du trivs med). När du gjort detta ett par gånger kan du börja arbeta med störningar. Ha hunden kopplad så den inte når fram till störningen (som i början kan vara en mindre intressant matbit) -använd ditt uppmärksamhetsljud, markera (klicka/säg rätt) och ge en bit godis när hunden vänder sig till dig efter att ha hört ljudet. Om hunden inte vänder sig till dig blir det inget klick/godis, backa i träningen och lägg den på en nivå där hunden lyckas. Se till att hunden aldrig når fram till störningen och om nödvändigt kan du ta ett steg bort från den för att göra det enklare för hunden att lyckas. Syftet med uppmärksamhetsljudet är att det ska bli en del av hundens muskelminne precis som en bilförare reagerar på grönt ljus (grönt ljus betyder kör!). När ni tränat i många olika situationer och med olika störningar och hunden lyssnar reflexmässigt till ditt uppmärksamhetsljud kan du använda det för att avbryta ett oönskat beteende.
Kom ihåg att om du ignorerar hunden och enbart uppmärksammar den när den gör något oönskat så tränar du in att göra det oönskade beteendet eftersom uppmärksamheten förstärker beteendet. Målet är därför att fokusera på att förstärka ett alternativt beteende samtidigt som du avbryter och förhindrar oönskade beteende.

Exempel: Om din hund hittar på en massa hyss för att få din uppmärksamhet och du tycker det är jobbigt så måste du förstärka hunden när den är lugn och inte gör något särskilt. Så när din hund ligger stilla vid dina fötter går du in och förstärker det beteendet så det blir mer lönsamt än att skälla, bita i gardinerna eller sno dina skor.

3) Att ta hundens känslor och stressnivåer i beaktande.
Tränare som jobbar med Progressiv Förstärkning läser hundens kroppsspråk efter bästa förmåga och är uppmärksamma på tecken på stress och uppvarvning och anpassar träningen utifrån vad hunden klarar av.
Exempel: Att ta undan en hund som uppvisar stresssbeteende i en situation där ett barn jagar hunden eller är för närgången.

4) Att socialisera och miljöträna hunden för att klara av omgivningen på bästa sätt.
Progressiv Förstärkningsträning innebär att man arbetar med låg stress eller ingen stress och lägger miljöträningen på en nivå där hunden kan hantera situationen och ge önskat beteende så vi kan förstärka detta. När hunden är bekväm i en situation kan man därefter gradvis öka svårighetsgraden och se till att hunden hela tiden kan hantera det med målet att få en hund som fungerar väl i alla störningar.
Exempel: Att lära hunden att vara lugn och avslappnad när den blir hanterad eller fasthållen genom att förstärka lugnet. Du kan träna din hund till att tycka om hantering, väldigt förenklat, genom att röra vid hunden och belöna med en godbit. Så länge hunden inte blir stressad av situationen kan du gradvis öka hanteringen. Om hunden skyggar tillbaks eller verkar obekväm så backar du till en nivå där hunden är trygg för att fortsätta förändra hundens association i positiv riktning (klassisk inlärning).

Ett exempel till: Att belöna en hund för att den är lugn och avslappnad i en stressig miljö (bland stimmiga barn eller vid en hårt trafikerad väg etc). För att få ett säkert resultat och en hållbar utveckling så arbetar du först med avstånd till vägen för att, när hunden klarar det och ser bekväm ut gå närmare (eller göra situationen svårare på andra sätt). Om hunden skulle bli för uppspelt eller stressad skulle du behöva gå tillbaks till en nivå där hunden klarar av att erbjuda önskat beteende så du kan förstärka detta.

5) Att använda en markör i träningen, oavsett om det är en klicker, din röst, beröring eller en visuell markör. Eller att i vissa situationer förstärka ett beteende genom att ge belöningen direkt, utan föregående markör. Markören används för att förtydliga för hunden vad vi menar. Det talar om att det hunden gör exakt precis nu kommer att bli belönat.

Exempel: Om en hund sätter sig ner och tränaren klickar när hunden sitter och sen ger hunden en bit godis, eller om tränaren säger ”Bra!” med en trevlig röst när hunden sitter och sen ger hunden en bit godis eller låter den gå ut genom dörren.

Det går även utmärkt att förstärka ett beteende utan att använda en markör. Till exempel kan du ge din hund en bit godis när den tittar på en annan hund för att ändra den känslomässiga reaktionen på den andra hunden (klassisk inlärning). Du kan även förstärka din hund för att den ligger lugnt och vilar genom att försiktigt släppa en godbit mellan tassarna på hunden. Genom att belöna när hunden inte väntar sig att bli belönad belönas lugnet och hunden blir mer benägen att upprepa beteendet i framtiden.

6) Att använda sig av etiska, effektiva och respektfulla träningsmetoder baserade på den senaste forskningen. Eftersom ny forskning kan förändra kunskap och teorier är det viktigt att alltid hålla sig uppdaterad och ta till sig ny forskning med ett öppet sinne och vara beredd att omvärdera om den visar att man haft fel.

Tränare som arbetar med Progressiv Förstärkningsträning har bestämt sig för att följa alla ovanstående kriterier -inte bara i träningssituationer utan 100% av tiden de spenderar med hundarna.

Progressiv Förstärkningsträning innebär inte:
1) Avsiktlig användning av fysisk bestraffning eller hot,
alltså att använda din röst, beröring, kroppsspråk, omgivningen eller hjälpmedel för att skrämma en hund att påbörja, fortsätta eller avsluta ett beteende.

Exempel: Att stirra på hunden, att använda rösten på ett hotfullt sätt, avsiktligt och hotfullt luta sig över den, rycka i kopplet, slå, chocka, spruta vatten, eller kasta koppel på den för att träna bort ett oönskat beteende.

2) Att avsiktligt strunta i en hunds stressnivåer och att ignorera tecken på stress. Det vill säga att medvetet försätta hunden i stressande situationer som den inte kan hantera istället för att utsätta hunden för det stressande i små doser så den hela tiden ligger under sin stressgräns (kan göra medvetna val och hantera situationen).
Exempel: Att tvinga hunden att träffa en främmande människa när hunden tydligt visar tecken på stress och försöker komma ur situationen.

Exempel: Att dra en hund över ett underlag som den är rädd för och därför vägrar gå över istället för att lära hunden att känna sig bekväm, självsäker och lugn på underlaget (genom att belöna hunden för att den väljer att ta steg över golvet tills den är så bekväm och självsäker att den kan gå själv).

3) Att ha själviska eller oetiska mål med din träning alltså att medvetet försätta hunden i risk för fysisk eller psykisk skada för att tillgodose sina egna intressen eller behov.

Att ägna sig åt Progressiv Förstärkningsträning innebär att man aldrig avsiktligt använder sig av de tre ovanstående -inte i träningssituationer och inte i vardagen.

Varför ska man då avstå från fysisk bestraffning och hot?

Anledningen är en rad vetenskapliga och etiska skäl. Om man använder sig av bestraffning och hot riskerar man att framkalla oönskade bieffekter av träningen utöver det uppenbara obehaget och traumat det innebär för en hund att bli bestraffad.

Några av de allvarliga problem som fysisk bestraffning och hot medför:
1) Utan perfekt tajming, hårdhet och upprepning förlorar bestraffningen sin tänkta funktion och blir inget annat än fysisk misshandel.
2) Hunden lär sig att undvika den som bestraffar för att kunna göra det beteende som bestraffas i fred.
3) Bestraffningar kan relativt lätt skapa livslånga, känslomässiga trauman.
4) Bestraffningar ökar produktionen av stresshormoner och kan leda till upphetsning och aggressiva beteenden.
5) Hunden vänjer sig vid bestraffningen, vilket gör att bestraffningen måste bli tuffare och tuffare hela tiden för att ha någon effekt på en hund som lärt sig uthärda.
6) Det går inte att ändra en hunds grundläggande känslomässiga inställning till att tycka om barn, främmande människor eller hundar (eller något överhuvudtaget) genom att använda bestraffning. Det enda man kan göra är att trycka ner det oönskade beteendet, känslan är dock fortfarande (i bästa fall) densamma men troligtvis sämre än innan bestraffningen.
7) Hot och bestraffning kan göra att hundarna inte vågar visa hotsignaler utan går direkt till att bita om de blir trängda/obekväma i en situation.
8) Hundar som tränas med bestraffning känner sig ofta fångna av sina ägare eftersom de riskerar att bestraffas om de tex lämnar ett ”sitt kvar” eller avviker från ägarens sida (för att komma undan ett påträngande barn tex). Hundar som inte känner att de kan fly undan jobbiga situationer kommer bita istället för att gå undan.
9) En bestraffning som syftar till att minska ett beteende kan i själva verket få beteendet att öka i intensitet eftersom bestraffningen innebär att man ger hunden uppmärksamhet.
10) Bestraffningar gör att ägarens närvaro blir mindre belönande för hunden. Om du bestraffar din hund blir det svårare och svårare att överträffa andra belöningar i omgivningen. Din hund kommer föredra störningarna i omgivningen framför dig eftersom den mer och mer ser dig som en bestraffning snarare än en belöning.
11) Hundar som tränats med bestraffning och hot erbjuder inte gärna beteenden frivilligt vilket gör det betydligt svårare att lära in komplexa beteenden.
12) Tränare som använder bestraffning och hot kommer bestraffa oftare och oftare eftersom bestraffning är förstärkande för den som bestraffar (Bestraffningen leder ofta till ett snabbt men tillfälligt resultat -Att slå hunden fick den att sluta skälla så tränaren kommer med stor sannolikhet upprepa beteendet, att slå hunden igen). Med andra ord påverkar hot och bestraffningar ägarnas beteenden i stor utsträckning vilket leder till en ond cirkel.

Sammanfattningsvis är Progressiv Förstärkningsträning ingen ”låt gå-träning”. Den kräver att alla hundens beteende möts av konsekvenser, att tränaren ser hunden och vad den behöver för att utvecklas. Tränaren tar rollen som godhjärtad ledare/guide och hjälper hunden klara av livet på bästa sätt. Grunden i träningen är de etiska och vetenskapsbaserade metoder som presenterats i manifestet.

Läs mer om Emilys hundträning och se hennes fantastiska videos på Dogmantics.com.

Annonser

Ett svar to “Vi behöver ett nytt ord!”

  1. Mie 29 november, 2010 den 09:06 #

    >Underbart att läsa om denna träningsmetod vilket faktiskt är mycket, eller allt, som du lärt ut på kursen. Hoppas dessa träningsmetoder sprider sig som ringar på vattnet så vi slipper alla dessa tokiga förslag på träning som att bita hunden, brotta ner den och visa sin dominans. Fya och Näa hunden i tid och otid vilket bara är tråkigt och jobbigt. Jag är oerhört glad att jag fått dessa redskap. Tyvärr, måste jag säga, har jag aldrig hört talas om det här träningssättet förrän jag gick kurs hos dig. Det är ett underbart sätt att träna sin hund, det skapar ett band mellan mig och min hund som inte riktigt fanns tidigare då det tyvärr var mycket fy och nej, helt enkelt för att jag inte hade rätt kunskap och redskap. Vi hade ett starkt band tidigare oxå men det går inte att jämföra med hur det är nu. Nu har jag en hund som, i alla fall för det mesta, lyssnar och är intresserad av att göra det jag ber henne om. Hon är en väldigt påhittig och busig hund, men nu slipper jag säga nej sjuttiotolv gånger om dagen. Nu har jag fått redskapen till att bryta det oönskade och rikta hennes uppmärkasamhet åt det som jag vill.Trevlig läsning.Snöiga hälsningar från Saga och matte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: