Failing to plan is planning to fail

20 Jun
I helgen var jag och YipYap i Göteborg på Canis Klickertränarkurs. Det var andra träffen av fyra men eftersom jag gick min första helg i Växjö var det en helt ny grupp, ny plats och två nya instruktörer! Det var ett trevligt gäng och verkligen superproffsigt upplägg på kursen. Jag gillar Canistänket, som är väldigt noggrannt och med fokus på beteenden. Istället för att analysera en massa och spekulera i vad hunden tänker fokuserar de på vad hunden gör, eftersom det är det vi kan träna. Temat för helgen var Kriterier och loggföring och det känns som att det var precis det jag behövde just nu.
Jag har börjat lägga märke till flera väldigt tydliga brister i min egen träning och har på något vis varit medveten om vad det är som inte blir rätt. Ändå har jag inte riktigt kommit mig för att förändra träningen utan harvat på i rätt mycket samma spår trots att jag vet vad jag gör fel. Typiskt korkat beteende! Jag är glad att jag mer och mer lämnar gamla grubblerier bakom mig, jag analyserar inte längre sönder mina hundar (som jag gjorde förut) utan försöker fokusera på fyra väldigt viktiga punkter när det kommer till träningen. För oftast är det nånstans här det brister.
Timing – Hur bra klickar jag egentligen? Lyckas jag fånga precis det jag vill förstärka?
Kriterier – Vad måste hunden göra för att jag ska klicka? Har jag satt för höga krav? Eller för låga?
Förstärkningsfrekvens – Hur ofta kan jag klicka? Har jag satt tillräckligt bra kriterier och är skicklig nog på att klicka tillräckligt ofta för att hunden ska vilja fortsätta?
Förstärkningskvalitet – Hur mycket uppskattar hunden det jag försöker belöna med? Kommer hunden vilja göra samma beteende igen för att komma åt belöningen?

Det är värt att snabbt fundera över TKFF varje gång något inte går som man vill, var brister det? Är jag för långsam med att klicka? Är belöningen inte tillräckligt stark så den kan konkurrera med störningarna runtomkring? Eller tröttnar hunden för att jag satt för höga krav osv. Istället för att försöka analysera saker som inte går att mäta, bli vidskeplig eller syssla med vaga beskrivningar som att ledarskapet brister så kollar vi på de saker vi kan se och förändra. Det är så skönt för en själv att slippa ta saker personligt eller behöva gissa och istället kunna se vad man faktiskt kan göra bättre!
Jag är glad över att jag har blivit bättre på att träna, jag märker stor skillnad på hur snabbt hundarna lär sig men det finns så mycket att förbättra! Ett av mina absolut största problem är det här med planering och loggföring, att planera och utvärdera vad vi gjort för att kunna komma framåt hela tiden. Jag brukar planera dåligt (ofta sätta för höga kriterier i början) för att sen träna dåligt (höja kriterierna för snabbt) och därefter bli fast på samma nivå (inte försvåra när hunden faktiskt kan det vi tränar) vilket gör att jag får beteenden som är instabila och aldrig blir riktigt färdiga. Jag kastar också bort en massa tid på att förstärka beteenden som jag inte är helt nöjd med (de ofärdiga beteendena) vilket gör att det blir svårare för hunden att gå vidare och prestera mer. I helgen tränade vi bland annat med en av instruktörernas hundar (min grupp hade äran att träna Totte,känd från tv och tidningar) och vårt uppdrag var att skriva kriterieplan för, träna och loggföra beteendet Backa runt föraren. Vi skulle lära in beteendet operant, dvs utan att locka/muta honom. Det här var oerhört intressant, dels för att jag blev den nitiske som ville föra logg hela tiden och saktade ner träningen i början för jag tyckte det blev hoppigt och dels för att det är väldigt annorlunda att träna i grupp. Jag tyckte att vi hade en bra kriterieplan, där varje steg kändes lagom svårt. Vi hade duktiga tränare och en fantastiskt träningsglad hund! Problemet kom, som så ofta när det gick förvånansvärt bra i början och de andra i gruppen ville skynda på utvecklingen och gick ifrån kriterieplanen, samma sak som jag alltid lyckas med. Jag fick sitta där med min kriterieplan och se fånig ut när jag försökte loggföra lyckade och misslyckade repetitioner utifrån stundvis rätt vaga kriterier (jag hade inte en aning om vad de klickade för mellan varven). När vi sen fick lite lärarhjälp och tog ett par välbehövliga pauser för att planera om träningen gick allt mycket bättre. Vi lyckades till slut få Totte att backa runt och började plocka ner kompostgallren vi haft som hjälp. Träningen gick så oerhört mycket bättre när vi visste vad vi sysslade med och kunde se svart på vitt i träningsloggen hur långt vi faktiskt kommit. Det här var nog min största lärdom från helgen, att bli bättre på att faktiskt följa kriterieplanen när man tagit sig tid att göra en (för det händer trots allt mellan varven!). Träningen med YipYap gick över förväntan. Jag har haft hjärnsläpp i vår och flytt, mycket att göra och diverse rädslor och annat har gjort att vi inte alls hunnit träna så mycket som jag hoppats på. Jag har planerat träningen rätt dåligt (men ändå betydligt bättre än jag gjorde med Deus) och jag har försökt få honom att bli tryggare och må bra.
Under helgen jobbade vi med tränarleken, som går ut på att våra hundar ska lyckas med en kedja som ser ut så här: snurra runt på avstånd, runda en stol, plocka upp ett föremål på vägen och komma i utgångsställning. Vi jobbade med snurrandet som funkade bra, han bjuder på det och jag har börjat ändra en minimal handsignal till verbal signal. Det var också dags att börja med nya grundfärdigheter, där jag valde att jobba med bakdelskontroll, att backa vid min sida. Det gick käpprätt åt skogen så det ska vi jobba på hemma! Vi hade också praktiskt prov, där vi tentade av ett par grundfärdigheter. Med tanke på hur lite vi ändå hunnit träna på det gick det bra och bidrog helt klart till att öka min motivation för att träna klart allt i läxorna till nästa gång. Så, sommaren kommer bestå i Rallylydnadsträning på Burlövs Brukshundklubb, bli kvitt rädslanlek i Malmö City, utflykter och bad samt grundfärdighetsträning och agilitylek. Nu ska jag ta en stund och tänka igenom alltihop och planera vår träning och livet i övrigt. Om du funderar på att gå någon lite större kurs så kan jag verkligen rekommendera Canis Klickertränarkurs!
Annonser

3 svar to “Failing to plan is planning to fail”

  1. Lena G 20 juni, 2011 den 08:49 #

    Roligt att läsa. Intressant detta med att förstärka sådant som man inte är helt nöjd med: Jag är också sådan. Ibland tänker jag att det är ett under att vi kommer framåt överhuvudtaget. Det gör vi dock, men det tar troligen längre tid än om jag vore lite kräsnare… ;o)

  2. Rasmus 20 juni, 2011 den 11:30 #

    Ja, Bob Bailey pratade mycket om det på seminariet i Stockholm. Har tänkt mycket på det sen dess, hur många av Deus beteenden som är just halvdana för att jag förstärkt dem under lång tid. Väldigt logiskt egentligen men tror att rätt få tänker på faran i att förstärka halvdant.

  3. Inger B 21 juni, 2011 den 09:49 #

    Mycket intressant och så sant :-). Jobbar också konstant med att göra en kriterieplan och logga vad vi gjort. Hundarna är allt väldigt toleranta mot oss…….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: