For dog’s sake, kalla saker vid deras rätta namn!

14 Okt

Jag har tappat räkningen över hur många gånger jag diskuterat Cesar Millans ”fysiska beröring” eller korrigeringar i övrigt med människor som tycker att han är fantastisk men det är alltid samma visa. Jag försöker förklara inlärningspsykologi och de försöker övertyga mig om att de inte sysslar med bestraffningar. Det blir alltid en jäkla soppa där en del av diskussionen handlar om beteendeforskning och den andra om att ”Cesars metoder VISST FUNKAR”, att ”CESAR ÄR BÄST!!!”

För att kunna ha en meningsfull diskussion om träningsmetoder underlättar det om vissa begrepp betyder samma sak för alla inblandade. Det är knappast troligt att alla kommer hålla med varandra om allting men vissa saker är testade så pass många gånger i vetenskapliga studier att de nog får kallas sanningar (tills något annat bevisats). Några av de sakerna kallas konsekvenser på beteenden och det är de som formar oss alla och styr våra val. Beteenden som leder till något önskvärt kommer vi vilja testa igen, beteenden som leder till något oönskat kommer vi inte att vilja göra igen. Beteenden som varit lönsamma försvinner efter ett tag om belöningen slutar komma. Det är rätt simpel logik och de allra flesta förstår hur principen fungerar. Det blir svårare när det kommer till praktiken dock, för då vill folk gärna ändra på ord för att det ska låta trevligare eller passa deras sammanhang. Jag började skriva det här efter att jag läst lite träningstips med en instruktör som ofta figurerar i tidningen Härliga Hund. Han väljer fantasifullt nog att kalla sina korrigeringsknep för förstärkare, tanken är väl att de ska förstärka ett ”NEJ!” eller liknande. Men vad är de egentligen?

Några av de träningstips jag läst i hans artiklar är att ta tag i hunden, precis i ljumsken, att kasta en påse med allt från vantar till skrammel i, att ta ett hotfullt steg mot hunden och att spruta på den med en blomspruta. Ganska harmlösa och hundvänliga metoder tycker han säkert, med tanke på att han valt att kalla sin firma för Fria Hundar. Han är också noga med att poängtera att man måste anpassa korrigeringen till hunden, för vissa hundar är känsligare än andra. Och det är ju helt riktigt, men hur fungerar det då? Om en konsekvens som följer på ett beteende får beteendet att minska så är det en bestraffning och om konsekvensen bestod i något som lades till så var det en positiv bestraffning. Vad som är en bestraffning är ju högst individuellt, vissa tycker om att man sprutar dem i ansiktet med en blomspruta och det blir alltså ingen bestraffning utan snarare en belöning. Det är egentligen inte hunden som blir bestraffad utan beteendet, om det minskar har det blivit bestraffat, om det ökar har det blivit belönat. När man jobbar med positiv bestraffning så kommer oundvikligt ett par konsekvenser med på köpet. Undvikande, aggression och apati är följder som hänger ihop med användande av obehag i träningen. Det kommer visa sig olika mycket från hund till hund och givetvis är det olika saker som syns beroende på hur hunden tränats men de finns alltid där. Det kan vara att hunden undviker den som tränat, blir låg och undflyende, inte vill träna eller helt plötsligt glömmer bort hur man gör beteenden som du ”vet att den kan”. Aggressionen kan visas på olika sätt, mot den som tränar eller mot andra i omgivningen och apatin dyker upp hos vissa hundar som säkert ser fruktansvärt lydiga och välartade ut. De har helt enkelt gett upp och slutat försöka.

Med det här sagt menar jag inte att alla hundar flyr, blir aggressiva eller apatiska för att man använder bestraffningar i sin träning men det finns där och jag kan inte se att det skulle vara positivt på något sätt. När det finns andra sätt att lära in precis samma saker förstår jag inte hur man kan vilja träna med metoder som man måste döpa om för att våga använda offentligt. En blomspruta är ingen brytare -det är en positiv bestraffning, en påse som kastas på eller bredvid hunden är inte en förstärkare, det är ett obehag. En spark i ljumsken är inte en ”fysisk beröring” det är en spark i magen. Om ni tvunget måste använda korrigeringar så kalla saker vid deras rätta namn. Om det inte hade varit obehagligt hade det inte haft någon verkan på hundarna och då kunde ni ju i ärlighetens namn låtit bli.

Jag har tidigare skrivit om beteendets fyra konsekvenser och jag tänkte därför inte gå in på vad de betyder igen men du kan läsa om dem här.

Annonser

5 svar to “For dog’s sake, kalla saker vid deras rätta namn!”

  1. Jonas&Frida 14 oktober, 2011 den 07:06 #

    Jag har inte läst texten än, men jag blir taggad av att bara läst inledningen :)

  2. Peter Carlsson 14 oktober, 2011 den 07:34 #

    Rasmus, jag måste erkänna en sak. Jag tror fan du är min nya idol. Du uttrycker det så klart, så tydligt, med så uppenbar logik. Och framförallt utan att dränka dina argument i sentimentalitet, som jag vet att många belackare av moderna, vetenskapliga metoder använder som ett skäl för att slippa lyssna på förnuft. Det måste vara mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att med bibehållen trovärdighet argumentera emot dig. Och varför skulle man egentligen göra det? Du har ju rätt. Tack, Rasmus! :)

  3. petrakarin 14 oktober, 2011 den 08:52 #

    Bra skrivet!
    Det händer allt för ofta att folk ska tolka saker som inte är öppna för tolkning och göra egna benämningar på vetenskapligt framtagna definitioner bara för att, som det verkar, få det att passa dem själva och deras egen självkänsla. Det blir särskilt konstigt, tråkigt och sorgligt när kända och högt uppsatta människor gör detta, för de som inte själva är intresserade av själva vetenskapen tar ju självklart till sig detta, speciellt om de tar stöd av påstådd forskning…

  4. Sara 24 oktober, 2011 den 12:47 #

    Jag håller med dig när du skriver att man ska kalla saker för vad de är, vilken träning man än utför med hund. Är inte så glad att beskriva hundträning i olika ”metoder”, det är och måste vara individanpassat till både hund och ägare för att få bästa resultat. Därför plockar jag russinen ur kakan från alla möjliga håll och kanter.
    Däremot så blir jag frustrerad och lite smått irriterad över varför det alltid måste vara på ett eller annat sätt!? Varför är ett sätt alltid bättre än ett annat? Varför är en ”metod” alltid värre än någon annan ”metod”? Som Petrakarin skriver så finns det många som tar till sig vad de hör utan att tänka själva, och vad säger att just din metod är bättre än låt säga Cesar Millans, eftersom vi pratar om det i det här inlägget. Vi kan likaväl skriva Anders Hallgren eller Barbro Börjesson. Förstår du vart jag vill komma? Varför sitter vi alla på våra höga hästar och tror och tycker att vi kan och vet bäst? Lite ödmjukhet inför kunskap och var man fått sin lärdom är väl också på sin plats. Varför man gör på ett visst sätt, var man vuxit upp, vilken syn man har på djur och människor, vilken kunskapsbank man har.

    Jag försvarar eller säger inte emot någon särskild här, ställer bara frågor jag tycker är relevanta. Särskilt när man som du skriver om det, pratar om det och håller kurser i just en ”metod” som du såklart ska tro på, och tror på, men varför säga att ”alla” andra har fel?

    Sen undrar jag direkt till dig ifall du har sett hur en tik uppfostrar sina valpar? Har du varit med i valplådan från dag 1 till 8-10 veckor? Där väntar inte tiken ut rätt beteende och belönar det, och det förstår valpen. Någonstans på vägen tappar vi den fina uppfostran som tiken gjort på vår lilla individ, och mycket har ju såklart att göra med att vi inte är hundar utan människor, men vi kan ju fråga oss själva varför vi inte försöker ta vid där hon avslutade? Nu pratar jag såklart om en bra tik. Det är ju förutsättningen för att vi ska få bra valpar.

    Sen skulle jag vilja veta vad du tycker om SBKs dressyrpolicy, för jag antar att du är intresserad av den om du ska ut och tävla, och eller lär ut tävlingsmoment till dina kursare.

    Ja, detta blev långt, men jag läser din blogg ibland och tycker det är intressant. Du har talets och skrivandets förmåga, men jag kan tycka att du har fler hundar att lära dig av, fler beteenden, fler typer av hund (polis, jakt, vakthundar, väktarhundar, hangarhundar o s v ) innan du kan säga att det du gör är helt rätt i alla lägen. Hoppas du tar kritiken på rätt sätt, det är bra med nytänk i hundvärlden, men vi får inte glömma att det fortfarande är hundar vi har att göra med, inte människor.

    • Rasmus 25 oktober, 2011 den 10:32 #

      Tack for din kommentar, det är alltid intressant att höra vad ni tycker och att diskutera hundträning! Jag förstår hur du menar med att ”plocka russinen ur kakan” men tycker inte att det är ett särskilt klokt sätt att jobba. Jag plockar gärna övningar och träningssätt från olika instruktörer och förebilder men jag tycker det är farligt att blanda metoder hejvilt av flera anledningar. Om man arbetar med både belöning och korrigering så skapar man osäkerhet hos sin hund. Hunden blir hämmad i sina initiativ och den blir osäker på vad du kan hitta på. Det skadar relationen och precis som jag skrev i inlägget så bidrar korrigeringar till undvikande, apati och aggression (det spelar ingen roll om man då och då belönar med andra ord). Om man, som många tyvärr gör belönar ibland och korrigerar ibland så får man problem om man ska använda negativ bestraffning (alltså att ta bort belöningen när hunden gör något galet) i träningen. För en klickertränare är just negativ bestraffning ett viktigt redskap som talar om för hunden att ”Just det där var inte riktigt rätt, testa igen!” men det funkar inte på en hund som ibland blir bestraffad. När hunden, som respons på ett oönskat beteende blir av med sin belöning slipper den samtidigt undan bestraffningen. När hunden slipper undan bestraffning kommer det önskade beteendet att öka (negativ förstärkning). Med andra ord, om man ska klickerträna ska man göra det ordentligt, annars förstör man sin egen träning. Jag tror att det alltid går att jobba med andra medel än korrigeringar och har ännu inte hittat något man inte kan lära hunden med positiv förstärkning/negativt straff (förslag tas tacksamt emot!).

      Jag säger inte att andra metoder inte fungerar eller att det jag gör är överlägset på något sätt men givetvis vill jag ju föra fram träningsmetoder jag tycker om. Jag har bara haft hund i ett par år, jobbat med hundar en väldigt kort tid och är på inget vis fullärd eller nån expert. Jag har aldrig hävdat det och hoppas att jag är ödmjuk nog resten av livet för att aldrig hävda något liknande. Ödmjukhet och ett öppet sinne är grunden för att utvecklas och om jag framstått som något annat än vetgirig på bloggen så har jag nog formulerat mig klumpigt. Jag är inte på något vis bättre än någon annan, men jag är väldigt intresserad, läser och utbildar mig hela tiden och det tycker jag man kommer långt med.

      Jag har inte sett tikar uppfostra sina valpar men jag har heller aldrig hävdat att hundar medvetet sysslar med positiv förstärkning. Det är dock, i mina ögon det vi som människor kan göra som funkar bäst och har minst negativa konsekvenser. Vi är människor, de är hundar, stor skillnad!

      SBKs dressyrpolicy är mestadels vettig tycker jag. Håller inte med om vissa saker i förordet men annars är den bra, särskilt sista sidan, där det står beskrivet utifrån hundens synvinkel. Som jag skrivit tidigare är det allra bästa jag vet att lära mig mer och jag lär mig saker varje gång jag håller kurs och ger privatlektioner, eller tränar med mina hundar för den delen. Hade gärna lärt mig mer om polis-, väktar-, vakt- och terapihundar, det är superintressant att se hur de jobbar med sina respektive uppgifter (även om jag inte håller med om hur alla hundar används). Jag är ju dock övertygad om att klickerträning är bästa sättet att få pålitliga, stabila beteenden oavsett vilka de må vara. Klickerträning sprids ju även inom de områden du talar om och allt fler som arbetar med sina hundar klickertränar idag. Den holländska polisen tex har börjat klickerträna sina hundar, HundCampus är fantastiska med specialsökshundar och även SWDI, som utbildar hundar till avancerat sök och spårarbete jobbar ju uteslutande med positiv förstärkning/negativ bestraffning. Detsamma med Bob Bailey och andra som tränat hundar för militära uppgifter.

      Tack igen för att du skriver, alltid jätteroligt med konstruktiv kritik! Lycka till med träningen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: