Att träna bort aggression och rädsla utan korrigeringar

23 Mar

Nu är det bara en vecka kvar till seminariet med Grisha Stewart och det mesta börjar falla på plats. Den senaste veckan har hundträning debatterats flitigt på TV och i diverse forum på internet. Jag är lyrisk över att fler och fler tar del i diskussionen och även försöker påverka sina organisationer och få media att ge plats åt något mer än de dominanstränare som synts hittills. Seminariet med Grisha kunde inte hållits lägligare än nu, när hundmötesproblem diskuteras flitigt och instruktörer sitter i TV och säger att klickerträning bara duger till att lära in trick. Det kunde inte vara längre från sanningen, klickerträning går inte ut på att vifta med köttbullar och hoppas att hunden gör rätt och det är skönt att kunna visa resultat med riktigt svåra hundar.

Jag har nämligen tjuvstartat lite innan seminariet och börjat använda BAT på en klients hund och tänkte skriva lite om honom idag. Jag har utgått från Grishas bok, hennes DVDer och klippen på hemsidan för att göra så mycket som möjligt rätt. Jag har säkert gjort fel någonstans och jag lär mig mer och mer om den här tekniken hela tiden. Ändå är resultatet klart över förväntan!

Hunden jag jobbat med är en cane corso med ganska allvarliga hund- och människomötesproblem. Det är en sorglig historia som jag hoppas kunna vända och hittills går det bättre än jag vågade hoppas när jag fick det första mailet. Monster (hundens bloggalias) gick sin första kurs hos en instruktör som enligt egen utsago arbetade med ”positiv inlärning”. Matte fick en massa träningstips som byggde på dominans, hon fick höra att hon måste bli boss över sin hund och positiv inlärning handlade i Monsters fall om att ignorera utfallen som han gjorde mot de andra hundarna. Inte helt tokigt, om det var så att det var ett undantagsfall för att man utsatt hunden för för mycket stress. Men Monster gjorde utfall rakt igenom kurstillfällena och enligt instruktören var det bra när han kollapsade och inte orkade göra utfall, eftersom han då höll på att kapitulera. Utfallen var riktigt våldsamma och både Monster och matte skadade sig vid flera tillfällen (matte bröt bland annat tummen). Ett annat råd hon fick var att ta med en käpp ut på promenad som Monster inte fick gå före, gjorde han det ändå skulle hon slå honom på nosen. Föga förvånande gick de klart kursen utan någon förbättring av Monsters beteende. Hoppet om mjuka metoder hade matte dock tappat och vände sig därför till en av de mest kända korrigeringstränarna i Skåne. Hos honom fick hon lära sig korrigera Monster, som nu börjat göra utfall mot allt möjligt, hundar, bilar, människor osv. Korrigeringarna fungerade och han slutade göra utfall. Ett tag, sen kom de tillbaks men ännu värre än tidigare. Monster bet efter matte om hon korrigerade honom och det höll på att sluta riktigt illa när han fick tag om hennes armbåge under en promenad. Monsters matte fick höra av instruktören att hon inte skulle klara av sin hund och att han inte kunde hjälpa henne mer. Jag är övertygad om att det blev Monsters räddning, inte för att han är lugn och trygg nu, utan för att hans öde varit avgjort om matte fortsatt på den vägen. Matte fick till slut träffa en riktigt klickertränare, Åsa Jakobsson som rekommenderade henne att gå till mig eftersom jag hade mer tid för den här typen av privatträning.

Första gången jag träffade Monster kunde han inte se hundar på 150 meters avstånd utan att jaga upp sig. Han var misstänksam mot allt och alla omkring honom och gjorde utfall mot mig och hoppade vid flera tillfällen upp mot mitt ansikte. Vi tränade första lektionen som jag brukar göra, klickade och belönade för att han tittade på den andra hunden och behöll lugnet. Vi skvallertränade, motbetingade och vande honom gradvis vid den andra hunden. Vi gick parallellt och närmade oss försiktigt för att hålla oss under hans stresströskel. Då och då ökade vi avståndet och lät honom varva ner. Vi tränade på en plan som är 150 lång och första tillfället kunde vi komma till cirka 100 meter innan jag bedömde att han började jaga upp sig för mycket. Monster klarade träningen bra men jag kände ändå att det kanske var något annat som behövdes så nästa tillfälle började vi träna efter Grishas metod BAT.

Metoden bygger på funktionella belöningar, i det här fallet att öka avståndet eftersom det är vad Monster vill ha allra mest i hundmötessituationer. Utfallens funktion är att skapa avstånd och skrämma bort det obehagliga så vi använder oss av samma belöning för ett alternativt beteende. När Monster gör ett socialt accepterat beteende (som att gäspa, titta bort, nosa i backen, slicka sig om nosen etc) så markerar vi beteendet med ett ord och ökar direkt avståndet. Han lär sig att hantera jobbiga situationer på ett alternativt sätt, så som socialt kompetenta hundar gör. I förlängningen kommer beteendet att förstärka sig själv för när han vänder bort huvudet förväntar han sig ökat avstånd och kan belöna sig själv genom att gå undan. Han slipper undan en jobbig situation och blir för varje repetition tryggare i sig själv. Genialiskt i teorin och till min stora glädje minst lika bra i praktiken.

Monsters matte hade läst en del om BAT innan vi började men var ändå lite skeptisk, hur skulle hennes Monster kunna känna sig belönad av ökat avstånd, han verkade ju bara vilja framåt hela tiden. Vi inledde med att betinga en respons på ”Bra, nu vänder vi” så att han blev förväntansfull av att höra just de orden. Första passet startade på omkring 140 meters avstånd och så fort Monster tittade bort, nosade eller gjorde något annat så vände vi och ökade avståndet. När det funkade på en nivå gick vi framåt lite och inväntade samma respons. Vi var noggranna att hela tiden hålla oss under stresströskeln för att han skulle kunna tänka och avgöra själv och inte bara reagera. Första tillfället körde vi 19 repetitioner (en repetition består i att gå till avstånd x, invänta rätt respons, markera valet och öka avståndet) och kunde ta oss ner till cirka 75 meter. Monster såg lugn ut, lite spänd i ett kort ögonblick innan han valde bort den andra hunden och vi kunde öka avståndet. Jag valde att lägga ribban rätt lågt eftersom jag håller på och lär mig BAT och inte ville utsätta Monster för för mycket nybörjarfummel.
Andra tillfället jobbade vi enligt samma modell och kunde då komma till samma avstånd på bara sju repetitioner, detta trots att det var en ny hund som figurant. Vi fortsatte närma oss och kunde ta oss till halva avståndet på sammanlagt 18 repetitioner. Igår hade vi tredje träningspasset med BAT, även den här gången med en ny hund och kunde då komma till fem meter på 16 repetitioner. Vi råkade pusha det för långt vid något tillfälle och Monster gjorde utfall när matte inte var beredd. Utfallen var dock helt andra än de hon var van vid, han såg glad och busig ut och återhämtade sig väldigt snabbt efteråt så vi kunde fortsätta träna. Matte sa själv att hon börjat förvänta sig att han inte ska göra utfall så hon var inte riktigt beredd på att det skulle hända. Vi har jobbat med en veckas mellanrum och matte berättar varje gång om nya lyckade möten (och givetvis något misslyckande mellan varven). Hon verkar gå in helhjärtat för BAT och tränar mot hundar, hästar och lyckligt ovetande grannar. Det ska bli spännande att se Monster fortsätta utvecklas och jag kommer säkert få chans att återkomma till honom i bloggen. Efter helgen kommer jag att ha honom som projekthund för min hundpsykologutbildning och då jobba med alla saker runtomkring i livet, för hittills har vi bara fokuserat på träningen. Det finns säkert en massa annat att ändra om för att underlätta deras gemensamma liv.

Jag hoppas att fler tar chansen att se Grisha under den kommande helgen för BAT kommer utan tvekan kunna göra stor skillnad för många hundar där ute. Det här inlägget handlar bara om BAT vid hundmöten, med en reaktiv/aggressiv hund men det fungerar även för hundar som är rädda eller blir överdrivet glada i möte med hundar och människor. Det funkar även på hundar som är rädda för underlag eller annat i miljön, ljud etc. Om du funderar på att gå men inte har möjlighet att betala innan helgen går det bra att ta en faktura att betala senare. Jag vill verkligen dela den här helgen med så många som möjligt så sprid gärna inlägget till vänner och grannar som du tycker behöver gå. Tipsa folk på hundklubben, på ditt hunddagis eller på forum och facebook. Mer information om helgen hittar du här.

Om du är helt ny för det här med BAT rekommenderar jag BAT basics som är en grundläggande förklaring av hur det fungerar. Vill du läsa mer så säljer jag Grishas bok Behavior Adjustment Training. Rekommenderas varmt!

Annonser

29 svar to “Att träna bort aggression och rädsla utan korrigeringar”

  1. Flutterby Photography 23 mars, 2012 den 06:48 #

    Kommer Monster vara demohund på seminariet? =)
    I övrigt – ”pics or it didn’t happen!” antar jag. ;) För att kunna knäppa de gamla alfarullsgubbarna på näsan skulle det behövas filmat varenda minut av sådana här exempel. Svart på vitt att det funkar. Inte bara våra ord, för vi ljuger (enligt Steen, det går inte att inte korrigera sin hund).

    Lokes utfallsproblematik har blivit jättemycket bättre (knappt någon incident på ett par månader nu) när man gjorde något så enkelt som att byta till STÖRRE belöningsgodis (stora bitar korv för att skvallra utan att göra utfall). Nu finns det en förväntan åt mitt håll tack så mycket. Dock är det ändå den där stressen och spändheten som gör att vi inte kommer helt i mål så att säga. Det är alltid lite på gränsen i nära hundmöten då, som en fiolsträng på väg att brista när som helst liksom.

    • rplushundskola 24 mars, 2012 den 09:59 #

      Monster kommer tyvärr inte vara demohund under seminariet eftersom han har problem med både hundar och människor. Det kommer med andra ord inte gå att göra miljön trygg nog för att jobba med ett problem i taget. De hundar som är med ska bara ha issues med hundar.
      Vi kommer dock att börja filma träningen med Monster och även med andra BAT-hundar. Det kommer bli sjukt intressant att kolla på i efterhand tror jag. Skönt att höra att det går framåt med Loke! Jag tror verkligen att BAT kan hjälpa till att få honom trygg i de situationerna du nämner, att han själv avgör att han behöver öka avståndet men väljer att göra det på ett annat sätt. Det kommer nog göra honom tryggare även när det inte går att öka avståndet. Spännande att höra om ni fortsätter jobba med problemet med BAT!

      Vi ses på seminariet!

  2. Flutterby Photography 24 mars, 2012 den 07:02 #

    Hihi, jag vet inte om BAT är för Loke. Han vill MINSKA avståndet, inte öka det. ;P Får vi ett hundmöte som exempelvis att en hund plötsligt rundar ett hörn samtidigt som vi och hundarna direkt hamnar inpå varandra så är Loke peachy, precis vad han ville, noselinos, hej ska vi leka. Är hunden typ 3 meter bort så han inte kommer att kunna nå den så blir det utfall. Men för många andra hundar jag känner och som hör av sig så är problemet just sådant där BAT skulle kunna vara förtjänstfullt. =9

    • rplushundskola 24 mars, 2012 den 08:28 #

      BAT funkar även för hundar som vill minska avståndet, men mer om det på lördag! Ska bli så spännande och skoj att träffa alla deltagare också!

  3. Åsa Nilsonne 25 mars, 2012 den 08:50 #

    Låter väldigt intressant!

    • rplushundskola 25 mars, 2012 den 04:22 #

      Ja, det är helt strålande hittills! Ser verkligen fram emot att bli bra på det här.
      Hoppas vi ses på seminariet, eller i nåt annat sammanhang!

  4. Åsa Jakobsson 25 mars, 2012 den 09:08 #

    Jag blir alldeles glad och varm om hjärtat! Samtidigt SÅ BESVIKEN över att jag inte kan komma och se Grisha. Tur i oturen att jag har dig nära, och kan få ta del av praktiken med dig som mellanhand.
    Förresten – var SÅ STOLT över min Mårran igår, hon har inte tränat något alls på flera månader (knappt varit hemifrån) och vi mötte en främmande hund på långpromenaden utan chans att öka avståndet som vi brukar. Hon började skvallra ca 50 meter innan, höll ögonkontakten hela vägen förbi, med ett ”lekleende” och glad svans! Mötet på ca två meters avstånd. Klickerträning vid hundmöten rular!

    • rplushundskola 25 mars, 2012 den 04:19 #

      Härligt att höra om Mårran, bra jobbat! Det är himla synd att du inte kan komma men jag ser fram emot att ha dig på lektion sen då Åsa ;)

  5. Fladderöra på vift 25 mars, 2012 den 01:04 #

    Riktigt roligt att läsa om :) blev så upprörd när jag såg kvällsöppet i veckan! och de är hundansiktet i TV!

    • rplushundskola 25 mars, 2012 den 04:18 #

      Ja, det är sorgligt att det bara är samma visa i TV alltid. Och samma gamla värdelösa metoder. Hoppas på förändring nu, det känns som att saker rör på sig. Hoppas på mer nytänk och empati i rutan!

  6. angelica westin 25 mars, 2012 den 08:13 #

    Jag har en storvuxen kille med en mildare variant av Monsters problematik och nu på kvällspromenaden så testade jag belöning genom att öka avstånd till det som skrämmer honom. Det gav önskat resultat =)) Så vi kommer att köra på samma linje imorgon. Ett fantastiskt tips i all sin enkelhet.

    • rplushundskola 26 mars, 2012 den 12:16 #

      Va roligt att höra att ni testar BAT! Det finns ju en massa att lära sig om det men principen är så väldigt enkel och logisk. Lycka till med träningen, hör gärna av dig hur det går!

  7. petrakarin 27 mars, 2012 den 11:13 #

    Åh nu blev jag ännu mer sugen på att gå! Det är så himla glädjande och inspirerande att höra att BAT verkar funka för Monster :D
    Keep up the good work!

    • rplushundskola 27 mars, 2012 den 09:59 #

      Tack! Det kommer nog bli en toppenhelg! Tycker BAT varit helt fenomenalt hittills, älskar logiken i träningsmetoden och tycker resultatet hittills känts snabbt men stabilt.

  8. Anna-Carin 30 mars, 2012 den 10:30 #

    Åh..jag ville så gärna vara med på seminariet!:( Jättekul att få läsa om hur ni tränat, det låter ju suveränt! Hoppas helgen blir så bra som jag antar den är och att vi ses för promenad! /Anna-Carin

    • rplushundskola 3 april, 2012 den 10:41 #

      Det var verkligen jättebra! Kommer ta med mig en massa av hennes idéer till kurser och träning med mina egna hundar. Vi sess gärna på promenix!

  9. Erik Forsgren 1 april, 2012 den 06:11 #

    Jag kan inte annat än fundera över om inte bat metoden egentligen är ett chefsskap på ett nytt och i mitt tycke omständigt sätt. Jag hade två vuxna dobermann i min vård en gång som enligt uppgift bet cyklister anföll andras hundar barn och allt de stötte på. När jag tagit hem hundarna etablerade jag genast mitt chefsskap över hundarna genom att förtydliga att här vaktar jag Det här är mitt revir och ni gör som ni blivit tillsagda. När jag väl etablerat kontroll över hundarna var det dags för promenad. En lös ilsken schäfer uppenbarade sig varför jag kommenderade stå still. Hundarna stannade och stod blick stilla och matte fick hämta sin illa fostrade schäfer. Vid ett slagsmål mellan två hundar där den ena var en beskedlig golden och den andra en blandras av modell äldre skulle utgången kunna bli en katastrof om inget radikalt hade gjorts. Jag ordnade en snara om bland rashunden och drog den ur situationen, Resultat: den viftade på svansen som tecken på underkastelse och betedde sig som vilken hund som helst. Golden fick åka till veterinär för vård. Jag tillämpade inget bat eller klickande här inte utan bara min dominans utan inslag av våld för att lösa situationen. I flertalet fall av aggressiva utspel av hunden handlar det för det mesta om hundar som fått utveckla sina naturliga beteenden såsom revirhävdande rangstrider skyddande av flock m.m. Om inte husse eller matte tar på sig chefsskapet så gör hunden det och utvecklas till ett monster.

    • rplushundskola 3 april, 2012 den 01:31 #

      Tack för din kommentar. Jag vet inte alls vad du lägger i ordet chefsskap men BAT är ju ett helt träningssätt för att komma till rätta med rädslor, aggressionsproblem och överdriven glädje/frustration. De situationer du beskriver har ju ingenting med träning att göra utan att lösa en nödsituation. Nog för att hunden lär sig av de situationerna också men det känns inte vidare relevant i sammanhanget. Många hundar kommer av sig/blir så paffa i de här situationerna att det kan funka att avbryta dem när de är på väg att göra något oönskat. Men det förändrar inte direkt saker på lång sikt.

      Att ”använda sin dominans” må fungera eller inte men det är ett väldigt vagt begrepp och ett svårt råd att ge till någon. Jag vill ha träningsmetoder som fungerar för alla, där man kan se på hundens beteende och hur det förändras. BAT bygger på att öka avståndet för att hunden gör något önskvärt istället för att göra utfall eller jaga upp sig. På så vis skapar man ett annat beteende än det tidigare. Det här är alltså inte bara en nödlösning utan något som påverkar hundens beteende och sociala kompetens permanent.

      Jag tror inte att hundar utvecklas till ”monster” om de inte har någon som bossar över dom. De allra flesta hundar behöver ju dock hjälp från husse/matte för att fixa livet i vårt samhälle. Att vi är uppmärksamma på deras språk och beteende och gör det som behövs för att de ska klara av vardagen är ju en förutsättning för att de ska må bra. Förklara gärna vidare om du tycker att jag missförstod dig. Vet inte om din kommentar mest var en reflektion eller en fråga, förstod den inte i så fall.

      • Erik Forsgren 9 april, 2012 den 02:03 #

        Det år just i förmedlandet av dominanta signaler som hemligheten ligger. I anförda exempel blev min nödvändiga och kraftfulla( ej våldsamma eller brutala) markering en vändpunkt för bägge hundarna. Under mitt ledarskap betedde de sig framgent exemplariskt i sociala sammanhang.
        Vad jag är ute efter är i princip samarbete och utveckling. Jag är ingen vän av hårda tag och dyligt utan tvärtom öppen för så effektiv och human dressyr som möjligt.
        Vad som man borde lära sig av CM s exempel är hur man på ett effektivt sätt på hundars sätt överför budskap till hunden så att den förstår. Det handlar inte i första hand som flertalet tycks tro om strypkoppel och alfarullningar utan om ett principiellt maktövertagande, där hunden förmås förstå att den inte längre behöver vakta sin flock och göra utfall stup i kvarten.
        CM spärrar på hundvis vägen för den anfallande hunden. Tränger in den i ett hörn tills han ser att hunden ger sig. Därefter tar han hunden på promenad varvid han alltid ser till att hunden befinner sig strax bakom eller bredvid sin förare. Han lägger här stor vikt vid att föraren av hunden förstår att förmedla dominanta signaler till hunden så att den inte företar sig dumheter på egen hand. De som kritiserar CM får gärna själva ta på sig uppgiften att föra ett vrålande rottweilermonster på 60 kg.
        För mig är det viktigt att man kan föra hund på ett säkert sätt. Därför ser jag CM som en person som har en del mycket bra kunskap att tillföra debatten.
        Operantbetingning i alla dess delar är så väletablerad i hundkretsar att den knappast behöver någon påbackning. Men CM som i vissa stycken betraktas som
        kontroversiell behöver sådan.

      • rplushundskola 18 april, 2012 den 02:34 #

        Skoj att höra dina tankar!

        Jag är nog inte riktigt lika övertygad som du. Kan hålla med om att man signalerar fara respektive lugn till sin hund genom att bete sig på olika sätt i möten med hundar och annat som kan vara problem. Hur vi beter oss avgör hur de kommer uppfatta situationen, givetvis och av den anledningen är jag starkt emot att korrigera hundar i hundmötessituationer. Däremot kan vi ju visa om något är farligt eller inte, genom att bete oss på olika sätt i möten. Framförallt i förebyggande arbete, när hunden är liten eller ännu inte har utvecklat ett problembeteende tror jag det avgör mycket hur man själv beter sig. Däremot tror jag inte på det som universallösning, som magiskt löser alla problem. Det är också ett väldigt vagt råd att ge som instruktör: ”Var bestämd, visa ditt ledarskap, visa dominanta signaler”… Vad betyder det? Och hur vet man när man är dominant nog? Jag ger hellre råd som: Belöna i den här situationen, ignorera det här beteendet, avbryt det här beteendet, öka avståndet nu, låt hunden hälsa nu osv. Jag utgår från vedertagen inlärningspsykologi och logiken i hur beteenden förändras av förstärkning och straff (läs mer om det här).

        Om man stänger av ljudet och ser på vad Cesar faktiskt gör så blir det lite tydligare. I alla de avsnitt jag granskade för mitt examensarbete så har han samma strategi. Kopplet högt upp bakom öronen och så korrigera varje gång hunden gör något annat än att bara vara. Givetvis kan det fungera att straffa beteenden, ett tag om man är duktig och konsekvent samt har bra tajming och tar i tillräckligt. Men ofta är folk dåliga på just detta och korrigeringen gör bara problemet värre. Och även i de fall där det faktiskt fungerar så är det just symptomen man blivit av med, inte själva beteendet. Korrigering (positiv bestraffning) lär inte hunden vad den ska göra, den hämmar bara ett beteende.

        Jag är inte heller övertygad om att det skulle handla om makt, att hunden tror att den bestämmer och därför vaktar. Hundar vill ha kontroll, över sin omgivning och det som rör deras liv, precis som vi vill ha kontroll över våra liv. Inte det minsta konstigt, det är så levande varelser fungerar. Den kontrollen kan vi, med exempelvis BAT ge tillbaks till hundarna och ge dem ett alternativ till utfall, aggressioner och rädslor. Hunden har kontroll över sin situation och anledningen till att göra utfall försvinner.

        Vet inte om du läst på bloggen eller på sidan i övrigt, men jag har alltså en rottweiler själv. Har honom i sele och jobbar framgångsrikt med hans utfallsproblematik (när jag fick honom var han ett vrålande monster) utan korrigeringar. Jag jobbar även med stora, starka hundar med liknande problematik, exempelvis cane corson i blogginlägget. Jag tror inte att CMs metoder gör hundar säkrare, snarare tvärtom eftersom han maskerar aggressiva beteenden och skapar tickande bomber. Orsaken till beteendet finns fortfarande kvar och när hunden blir tillräckligt pressad kommer den att skada någon. Jag skulle inte heller vilja kalla Cesars metoder för säkra, han blir ju biten i vart och vartannat avsnitt.

  10. Cathrine 5 april, 2012 den 07:19 #

    Hej!

    Jag som då inte kunde komma på föredraget men är supersugen på hennes böcker och DVD. Vet du vart man kan köpa dem? (såg du skrev du hade läst/sett dem)

    Väntar med spänning på lite godbitar från helgen.

    • rplushundskola 9 april, 2012 den 12:18 #

      Du kan köpa hennes material på http://www.functionalrewards.com, boken finns dock till försäljning via Adlibris. Rekommenderas varmt!
      Ska försöka knåpa ihop något om helgen nu, har varit sjuk och ur funktion sen jag kom hem.

  11. klickersmart 5 april, 2012 den 10:00 #

    Jätteintressant och härligt att läsa! Och sorgligt fast nu hoppfullt :o). Hoppas få läsa om seminariet här eftersom jag tyvärr, tyvärr inte kan åka.

    • rplushundskola 9 april, 2012 den 12:15 #

      Jaa det är sorgligt alltihop med Monster, förutom att matte vägrar nöja sig med ingenting. Hon är så otroligt stark och envis så jag är säker på att det här kommer gå bra. Ska träffa dom igen i veckan, blir väldigt spännande som vanligt!

      ps lovar skriva om seminariet nu, har bara varit helt däckad i sjukdom. Miserabelt!

Trackbacks/Pingbacks

  1. STOPP! Här kommer du inte fram | Another Blågg - 25 mars, 2012

    […] mot sin hund? Debatten är i full gång på både facebook och bloggar. Jag fastnar för den här artikeln och jag gillar vad jag läser Läs även andra bloggares åsikter om Finsklapphund, sorkhopp, BAT, […]

  2. Min syn på ledarskap | westienochlapphunden - 3 april, 2013

    […] Att träna bort aggression och rädsla utan korrigering: https://rplushundskola.wordpress.com/2012/03/23/att-trana-bort-aggression-och-radsla-utan-korrigering… (<— ska testa detta under […]

  3. Min syn på ledarskap | Lapphunden Molle - 4 april, 2013

    […] Att träna bort aggression och rädsla utan korrigering: https://rplushundskola.wordpress.com/2012/03/23/att-trana-bort-aggression-och-radsla-utan-korrigering… (<— ska testa detta under […]

  4. Kärlek till problem | SteffiLundell - 18 mars, 2014

    […] är värt det! Tips på bra artiklar ang. liknande ämnen: Dealing with fears- Silvia Trkman Att träna bort aggression och rädsla utan korrigeringar- BAT- R+ Hundskola Bloggen om Monster Har ni fler läsvärda tips? Skriv en kommentar! Posted in Djurskydd […]

  5. Citat om myter | Positiv förstärkning och godis | del 1 | Efterlängtade Anton - 16 december, 2014

    […] R+ hundskola | Att träna bort aggression och rädsla utan korrigeringar […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: