En riktigt sen sammanfattning av BAT-seminariet

25 Apr

Jag har verkligen inte hunnit med bloggandet på sistone. Dagarna innan seminariet blev jag ordentligt sjuk och under själva arrangemanget hade jag feber och rösten försvann mer och mer ju längre tid som gick. När jag kom hem efter en lång bilresa och sen tre timmar för att hämta Deus och YipYap hos hundvakt checkade jag ut. Jag blev sjuk på riktigt och det varade i nästan en vecka. Jag har inte varit sjuk så här länge sen jag gick i skolan och är verkligen inte van. Jag hatar att vara sjuk, rastlösheten kommer efter bara några timmar och driver mig till vansinne för jag tappar motivationen när jag inte riktigt är mig själv. Nu är jag dock frisk sen ett tag tillbaks och börjar komma ikapp med allt som hamnat efter. Jag tänkte försöka sammanfatta seminariet och även om jag inser att det inte kommer att gå så bra så känns det skönt att avsluta det här kapitlet.

Veckan innan seminariet hade en massa saker strulat, demohundar hade ställt in, deltagare hade blivit sjuka och tryckerier hade klantat sig. Jag jobbade väldigt sena nätter, förbannade mina tokiga idéer och längtade tillbaks till jobbet i vården, eller till tryckpressen där man slapp ta med sig jobbet hem. Allt som kunde gå fel passade på att göra det precis veckorna innan seminariet och när vi väl skulle ställa i ordning lokalen på lördagsmorgonen fortsatte jiddret. Lokalen gick bara att boka från klockan tio, alltså tiden vi skulle sätta igång men jag hade lyckats förhandla till oss en timme att ställa i ordning lokalen. Vad de däremot inte kunde fixa var hissen som strulade hela tiden. Hissen gick från vår våning ner till garaget där utställare och vissa med demohundar hade parkerat. Att hissen fastnade hela tiden var en riktigt dålig idé som inte alls ingick i planen. Jag fick springa mellan garaget, föreläsningssalen, hissen och vaktmästaren för att låna det enda paret nycklar som fanns. En kabel som skulle vara till ljudsystemet saknades också och det var med andra ord stressigt redan innan funktionärerna fastnade i trafiken på väg till lokalen. När vi skulle öppna och släppa in deltagarna som redan fyllde upp hela trapphuset hade funktionärerna inte kommit ännu och det mesta var rätt kaotiskt. Alla funktionärer gjorde dock ett helt fantastiskt jobb och Grisha kunde börja prata tio minuter efter tänkta starttiden. Inte ultimat men ändå inte total katastrof. Medan deltagarna lyssnade intresserat på Grishas berättelse om Peanut, hennes hund som fick henne att utveckla BAT jobbade vi på i kulisserna för att få allting att klaffa resten av helgen. Det är inte helt lätt att få sjuttio personer med helt olika önskemål att trivas under en hel helg men vi var fast beslutna om att göra vårt bästa!

Seminariet var, trots att jag missade en hel del riktigt intressant. Grisha är fantastisk att lyssna på, engagerad, tydlig och trevlig. Hon är lätt att förstå och föreläser på ett charmigt och personligt men ändå proffsigt sätt. Upplägget på seminariet kändes mestadels väldigt bra, hon varvade teori med praktik, där hon instruerade demoekipagen i olika övningar och kom ofta tillbaks till principerna bakom BAT.

Grisha kom att jobba mycket med en irländsk terrier, Emma som hade problem med hundmöten. Hon brukade skälla och spänna sig, ville hålla andra hundar borta och var inte bekväm i mötessituationer, särskilt svårt var det att ha hundar bakom sig. Emmas matte var väldigt duktig på att läsa sin hund och tillsammans med Grisha såg hon till att jobba med Emma på en nivå där man knappt kunde tro att hon hade problem med hundmöten. Principen i Emmas fall gick ut på att, när hon gjorde något annat än att jaga upp sig belöna med ökat avstånd, eftersom det var det hon försökte skapa genom att skälla. På så vis förstärktes hennes alternativa beteende och kom att bli mer och mer sannolikt för varje repetition. Häftigt att se BAT fungera så snabbt och stabilt, hon såg lugn och glad ut under hela träningen. En annan av demohundarna var den översociala kromfohrländern Spex som inte kunde kontrollera känslorna när han närmade sig en annan hund. Han började pipa, drog och blev svår att få kontakt med i vanliga fall. Här hade Grisha en annan strategi även om principen var densamma. Hon belönade med minskat avstånd, Spex fick alltså gå närmare när han bröt kontakten med den andra hunden. Spex hade rätt lätt att fastna i träningsmode, alltså att han började gå fot och inte riktigt interagera med den andra hunden. Grisha ville att han istället skulle vara medveten om att det var hans beteende i relation till den andra hunden, inte i relation till matte som gjorde att han fick gå närmare. Viktiga poänger som jag tycker missas allt för ofta när folk pratar om hundmötesproblem. Vi vill ju att hundarna ska vara bekväma och lugna med de andra hundarna, inte bara lätta att distrahera eller avbryta.

En annan av hundarna som gjorde en fantastisk insats var blandisen Boo som haft riktigt stora problem med hundmöten, möten med människor och till på köpet en massa andra rädslor. Hennes matte är en god vän till mig och hon har jobbat jättemycket med att förändra Boos association med motbetingning men inte riktigt kommit så långt som hon hoppats ännu. Boo kan vara svårmotiverad och rata belöningar i såna här sammanhang. Hon blir snabbt spänd och utåtagerande i hundmöten. Det var en svår miljö för henne att jobba i, med sjuttio främlingar som stirrade och Grisha fick påminna den spända publiken att andas. Hon klarade det dock bra och kunde arbeta framgångsrikt inomhus även om Grisha bedömt det som på gränsen avståndsmässigt. Med en hund som Boo, som reagerar både på människor och hundar måste man se till att jobba extra försiktigt och se till så att stressen inte staplas och får henne att gå över stresströskeln. Även här tycker jag att många verkar köra fast, när utsätter en hund för för mycket stress och får den att börja reagera och agera ut sitt gamla beteende har man tagit ett rejält kliv bakåt i träningen. Hunden har fått bekräftat att det visst var för svårt och beteendet har förvärrats igen. Grisha var väldigt noga med att alltid hålla träningen under stresströskeln och att jobba säkert för att minimera risken för bakslag.

Det mesta av seminariet hölls inomhus men vissa delar hölls utanför för att ge ordentligt med utrymme åt demoekipagen. Grisha har olika set-ups som passar för olika delar av BAT, vissa är möten rakt på, andra är möten där det läskiga (figuranten) är i mitten och hunden man arbetar med rör sig runt eller tvärtom. Allt känns väldigt genomtänkt och hon förklarar det bra i boken.

Det finns en massa mer att säga om BAT, om föreläsningen, om demonstrationerna och om arrangemanget men jag nöjer mig nu så jag kan få skriva ett till inlägg om träningen på hemmaplan. Jag vill passa på att tacka alla demohundar och figuranter för en fantastisk insats och ett himmelskt tålamod. Det blev långa dagar men jag tycker ni skötte er helt exemplariskt. Stort tack till utställare, till cateringpersonal och givetvis till alla deltagare för ert överseende med strulet på lördagsmorgonen. Vill också tacka alla underbara vänner som ställde upp som funktionärer under helgen, utan er hade det inte gått!

Om du missade seminariet så kan jag verkligen rekommendera Grishas bok och hennes DVD:er.
Vill du bara läsa om grunderna för att förstå konceptet så kolla in BAT Basics, som jag översatt till svenska!

Här kommer lite fler härliga bilder från helgen. Samtliga foto är tagna av Michaela Neiglick.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser

14 svar to “En riktigt sen sammanfattning av BAT-seminariet”

  1. Minerva & Sansa 25 april, 2012 den 07:40 #

    ”Det är inte helt lätt att få sjuttio personer med helt olika önskemål att trivas under en hel helg men vi var fast beslutna om att göra vårt bästa!”

    Jag ser inte hur någon INTE kunde trivas under helgen! Bra jobbat, folks. ^_^

  2. Joakim 1 juli, 2013 den 10:41 #

    Intressant det här med BAT.
    För den oinvigde verkar det lite förvirrande.
    Det är alltså en metod som syftar på att få en reaktiv hund att reagera mindre på sin omgivning. Genom shaping och habituering.?
    Min fråga är om målet är ”icke reaktion” varför använder man då det utlösande stimulit som signal för att lära in ett alternativt beteende.?
    Är inte det motsägelsefullt?
    Mvh Jocke

  3. Joakim 14 juli, 2013 den 03:49 #

    Ok en alternativ respons.
    Jag har läst pdfn.
    Inte är det väl så att hundar reagerar på alla stimuli i vardagen, hur skulle det se ut.
    Det som gör mig frågande är varför man vill ha en alternativ respons (att hunden utför något) på stimulit istället för en
    utebliven respons genom utsläckning.
    Dvs man använder ju fortfarande stimulit som en signal till hunden.

    Jag tror säkert att detta kan fungera men det verkar så bakvänt. :-)
    Använder du detta på dina kurser?
    Mvh Jocke

    • rplushundskola 18 juli, 2013 den 09:39 #

      Jag vet inte om vi använder orden på samma sätt, så förklarar först vad jag menar så vi diskuterar samma sak. Utsläckning är, iaf vad jag lärt mig, att belöningen för ett beteende inte längre dyker upp vilket får till följd att beteendet inte längre upprepas. Så för att utsläckning av ett beteende ska kunna ske måste ju belöningen för beteendet helt tas bort. När vi jobbar med en hund med hundmötesproblematik tex, så måste den andra hunden sluta försvinna när hunden vi jobbar med gör utfall/skäller/etc (då lönen för utfallen är ökat avstånd). Det finns träningsmetoder som bygger på det här, men det är dels svårt att tillämpa konsekvent på promenader (folk brukar gå bort från hundar som skäller) och det riskerar också som jag ser det att förvärra problematiken rätt fort. Om hunden vi jobbar med inte har någon möjlighet att öka avståndet till det den uppfattar som obehagligt kommer känslan med största sannolikhet att förvärras och beteendet med den. Utfallen kommer alltså troligtvis bli värre, för att, kanske någon gång i framtiden avta när hunden inser att det är lönlöst. Det här kallas för inlärd hjälplöshet och är ett, i mina ögon väldigt allvarligt tillstånd (och ett övergrepp mot hunden).

      Hunden habituerar (vänjer sig) ju dock vid triggers den inte behöver reagera känslomässigt på, så om hunden slipper göra utfall (för att den är under stresströskeln och har ett sätt att påverka situationen) kommer den att vänja sig mer och mer vid andra hundar. Skillnaden mellan att kunna hantera något, och därför vänja sig, och att pressas så hårt att man stänger av, är för mig avgrundsdjup. För mig är den känslomässiga läxan, alltså vad hunden via klassisk betingning, får med sig för känsla från ett träningspass till nästa -oerhört- viktig.

      Så jag tycker egentligen inte det är så bakvänt, den alternativa responsen, att söka avståndet själv, ger hunden en känsla av kontroll och hunden kan börja belöna sig själv (det händer ofta med hundar som tränas enligt BAT) med ökat avstånd för att den brutit kontakten med triggern. Känslan från träningspasset är lättnad, glädje och självförtroende.

      Jag använder metoderna (i kombination med andra övningar) på mina kurser och tycker de fungerar väldigt väl. Skoj att du vill diskutera det här, jobbar du själv med hundar?

      • Joakim 19 juli, 2013 den 12:00 #

        Hej och tack för ditt svar.
        Utsläckning är helt enkelt när ett tidigare förstärkt beteende inte längre förstärks vilket gör att beteendet släcks ut. Det blir konstigt att dra paralleller till övergrepp och inlärd hjälplöshet vet inte vad det hade med saken att göra. Tänk dig klassisk betingning nu.
        Om du inte vill att hunden ska reagera på signalen (hundmötet) då ska du ju inte använda den

        som signal för hunden att utföra
        nåt beteende heller. Därför då
        bibehåller du bara associationen.

        Förstår du vad jag menar?
        Men om målet är att hunden fortfarande ska visa intresse för hundmöten då tränar man den att skvallra när den ser hunden. Tids nog habitueras hunden säkert ändå.

        Det är alltså så att ditt uppträdande har en avgörande betydelse för hur hunden kommer att hantera omgivningen Om du reagerar på hundmötet oavsett hur, korrigering eller belöning spelar ingen roll så förstorar du upp mötena.
        Om du tex ser till att hunden inte kan belöna sig och exempelvis lär hunden att följa dig i övrigt så reagerar du inte och agerar inte överhuvudtaget på mötande hundar. Då menar jag verkligen att inte reagera. Inte ens i tanken.
        Med lite övning så kommer hunden sakta att koppla bort andra hundar och habitueras. Men så fort du börjar blanda in belöningar i mötena kommer det ta längre tid.

        Men kul att du tycker att bat fungerar bra och att det hjälper hundarna. Detta var ingen kritik till dig. Utan bara en nyfikenhet på hur dessa nya metoder praktiseras. Blir det något mer seminarie så kanske jag kommer eller så dyker jag upp på en kurs hos dig ;-)
        Ha det bra.

      • rplushundskola 30 augusti, 2013 den 03:07 #

        Jag vet inte om vi går om varandra, så jag skriver utifrån hur jag uppfattar det du skriver.
        Jag menar att i takt med att hundens känsla inför andra hundar/hundmöten ändras så kommer även beteendet att ändras och hunden kommer att reagera mindre. Om vi lär hunden att skvallra, kör BAT eller motbetingar åsynen/ljudet av en annan hund effektivt så menar jag att hunden snabbare kommer att kunna ”sluta reagera” på mötande hundar. Det är då i jämförelse med att vi bara ignorerar mötande hundar och vår hunds respons på dem (vilket jag förstår att du menar att vi bör göra).

        Jag vet inte om jag fattar det du skriver helt fel, ber om ursäkt i så fall, men menar du att vi bara ska ignorera andra hundar och vad vår hund än gör bara se till att den inte belönas för skällande/utfall (belöningen torde vara ökat avstånd så alltså att hålla dem kvar med oss oavsett vad)? Det låter som flooding, och i så fall kan det säkert fungera efter ett tag, men först när hunden inser att det inte tjänar någonting till att reagera på sin omgivning. I mina ögon en förkastlig metod då den utsätter hundar för en massa stress och tar ifrån dem all känsla av kontroll.

        Jag tror jag förstår hur du resonerar med att det kommer gå långsammare om vi blandar in belöningar i träningen, men håller inte med dig (förutsatt att du menar det jag tror att du menar). Min erfarenhet, och allt jag läst mig till talar för att använda klassisk betingning för att skynda på habitueringen.

        Det kommer helt säkert bli fler seminarier, vi har två om reaktivitet på gång faktiskt, hoppas vi ses då, du verkar ha mycket intressanta funderingar!

  4. Sara 25 augusti, 2013 den 12:26 #

    Intressant diskussion. Som den inlärningspsykologiskanörd och KBTare jag är så tar jag mig rätten att lägga mig i lite gällande dessa termer, haha. Inledningsvis vill jag göra en särskillnad på operant utsläckning, alltså när ett beteende inte längre förstärks (att ex. skällandet inte längre leder till ett ökat avstånd) och respondent utsläckning, dvs att det betingade stimulit (ex. en annan hund) inte längre leder till den betingade responsen (ex. skällande, pipande). Med habituering menas att man under en längre tid eller upprepade gånger har utsatts för ett obetingat stimulus som väcker obetingade responser (dvs. reflexmässiga responser) och därmed avtar reaktionerna i styrka. Kan exempelvis vara buller som till en början är otroligt enerverande men som man slutligen vänjer sig vid. För att sätta detta i ett ”hundsammanhang” kan det vara att hunden vänjer sig vid andra hundars närvaro, som ni tidigare nämnt. Om jag har förstått denna metod rätt (försöker reda ut detta för min egen skull då jag ska testa metoden själv) så arbetar man med självförstärkande konsekvenser? Alltså att avståndsökandet är den förstärkande komponenten som följs av att utföra ett alternativt beteende (som är inkompatibelt med utfall, ex. nosande i marken eller kanske ögonkontakt med ägaren)? Detta bör alltså leda till att ett alternativt beteende förstärks och att associationen till den ”läskiga” hunden förändras. Angående Joakims fundering ” Det som gör mig frågande är varför man vill ha en alternativ respons (att hunden utför något) på stimulit istället för en utebliven respons genom utsläckning. Dvs man använder ju fortfarande stimulit som en signal till hunden” så tänker jag att genom utebliven förstärkning (som jag misstänker att J menade) så lär sig inte hunden ett alternativt beteende på det som tidigare utlöst responsen. Denna ”väntautmetod” kan fungera i många situationer som med tiggande exempelvis, men utfall kan ju handla om att hunden exempelvis är rädd. Då är det väl ändå viktigt att jobba med associationsförändring och förstärkande av alternativa beteenden för att lära hunden hantera rädslan på ett mer funktionellt sätt? Och för att lära om så krävs ändå att det utlösande stimulit finns med i bilden för att en ändring av responsen ska ske. Eller har jag fel? Dessutom, när man arbetar med människor i olika typer av exponeringsbehandlingar och genomför en sk. utsläckning så gör man det inte utan att lära individen olika färdigheter som används under träningen. Kan kanske likställas med det alternativa beteendet som förstärks hos hunden, som fungerar som en färdighet för att hantera situationen. Känns som att jag bara har svamlat, hoppas det går att förstå.

    • rplushundskola 30 augusti, 2013 den 03:21 #

      Skoj att du lägger dig i! Bra poänger!
      Helt rätt med skillnaden mellan operant utsläckning och respondent utsläckning, det är ju stor skillnad däremellan.
      Menar du att habituering bara sker när det handlar om obetingade stimuli? Vad heter det om vi reagerar mindre och mindre på betingade stimuli? Och borde inte hundar, i de fall det handlar om hundmötesproblematik vara betingade stimuli?

      Du är typ rätt på det. Det ökade avståndet är förstärkaren för alternativa beteenden, som att nosa, vända bort huvudet, slicka sig om nosen, sätta sig ner, gäspa, vifta glatt på svansen etc (hade inte valt ögonkontakt med ägaren då vi hellre vill ha beteenden som hunden kan utföra även utan oss). Eftersom vi markerar ”rätt” val hos hunden och omedelbart går bort (en önskvärd konsekvens), kommer hunden att välja att gå undan oftare. I takt med att hunden får kontroll på tillvaron och själv kan påverka möten med andra hundar brukar deras känsla förändras, och jag ser ofta hundar som kommer på kurs för att de gör aggressiva utfall men som efter bara någon lektion får ett helt annat uttryck och att blicken tex blir mildare. Jag brukar blanda BAT med skvallerträning, motbetingning och andra belöningsbaserade metoder då jag inte tror att bara en övning kommer funka för alla situationer. Grunden är dock mest BAT nu för tiden.

      Kan varmt rekommendera Grishas bok Behavior Adjustment Training (fantasifullt namn va?), finns på Adlibris för en billig peng. Lycka till med träningen Sara!

      • Joakim 4 september, 2013 den 09:54 #

        Hej igen
        Problemet med skvaller och bat där man vill att hunden ska utföra alternativa beteenden i tex ett hundmöte det är just att vi ger hunden uppgift att agera. Oavsett om hunden utför vissa lämpliga beteenden en tid som vi förstärker
        Så är detta bara temporärt. Förr eller senare så ramlar hunden dit.
        Därför att de beteenden vi förstärker är bara en begränsad del av det vi kan kontrollera. Beroende på situation och omständigheter så ÄR utfall en förstärkande respons för hunden.
        Det kan du inte komma åt om du inte fråntar hunden ansvaret.
        Skvallerträning är symptomträning enligt mig. Därför att den bakomliggande orsaken enligt mig är att hunden är otrygg. Otrygg för att hunden känner sig tvingad att hantera hundmöten.

        Du är rätt ute. Ni ska inte reagera på mötande hundar. Eftersom alla beteenden du förstärker hos hunden i samband med möten gör att hunden så småningom kommer att associera detta till möten. Det blir att du tränar hunden i att vara uppmärksam på möten.
        Men för att detta ska fungera så krävs det att du leder hunden och att hunden följer dig. Dvs hunden måste lära sig att vara uppmärksam på dig och dina signaler. Därför får vi då införa något som kallas för ”ledarskap”
        Men det får bli ämne för en annan diskussion ;-)

      • rplushundskola 22 september, 2013 den 11:41 #

        När vi jobbar med skvallerträning så förändrar vi delvis beteendet, men vi jobbar också med den bakomliggande känslan, obehaget kopplat till de mötande hundarna. I takt med att hunden kopplar andra hundar=äta godis/leka med boll etc så kommer andra hundar=något trevligt händer. Känslan ändras, otryggheten minskar och i takt med den minskar reaktionen.
        Det är inte temporärt utan högst beständigt.

        Jag kombinerar skvaller med BAT eftersom det lär hunden lite andra saker. BAT bygger på att ett avbrytande beteende (nosa, titta bort etc) ger hunden ökat avstånd, och då kan hunden efter ett tag öka avståndet till den andra hunden istället för att göra utfall. Utfallen har tidigare varit nyckeln till ökat avstånd, men hunden har plötsligt fler nycklar att använda sig om och slipper då agera utåt (att agera utåt kostar helt klart mer energi än att gå undan eller nosa och hundar är, precis som vi, ekonomer).

        Undrar om du menar att hundens problem med andra hundar kommer av att den ”fått agera på egen hand” eller av en bakomliggande känsla. Vad är det egentligen som är orsaken till problem med hundmöten?

        Jag vill också gärna att du förklarar så exakt du kan vad ”ledarskap” går ut på. Och hur hade du tillämpat det på en hund som gör utfall mot hundar så fort den ser dem, eller varvar upp så fort den hör ljudet eller känner lukten av dem. Som har bitit och riskerar att bita den som håller i kopplet i omriktad aggression. Exakt vad hade du gjort?

    • Joakim 5 september, 2013 den 12:10 #

      Hej Sara!
      Kul att du blandar dig i diskussionen.
      Du har helt rätt i att den utfallande hunden är rädd och orolig. Den hunden ska inte läras in alternativ beteende. Därför att en stor del av orsaken är just att hunden tillåtits agera på egen hand. Sen dessutom så är det en hundägare där och förstärker fel beteenden hos hunden och problemet är ett faktum.
      Sen kan man fundera på vad är det mötande hundar signalerar till min hund?
      Förstår vi alltid det?
      Om vi låter hunden agera så är det kanske så att utfall är det mest lämpliga och mest logiska för hunden att göra i vissa fall och inte vad vi som hundägare förstärker och tycker att hunden ska göra.
      Nej skvaller har sina begränsningar ochmånga hundar blir bara tillfälligt bättre och faller tillbaka i gamla vanor.
      Av den enkla anledningen att dessa metoder inte kan ge hunden den trygghet den behöver.

  5. Monica Li 24 februari, 2014 den 04:05 #

    Hejsan! Vill bara uppmärksamma att länken till BAT basic inte fungerar. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: