Blod, svett och dårar. Rapport från byggveckan hos SOS Animals!

17 Jul

Nu är vi tillbaka från Spanien och den värsta tomheten börjar lägga sig. Det är alltid svårt att lämna ett sammanhang där man är helt uppslukad av det man håller

Snickra

Reina hjälper Salli skruva skärmar

på med, för att återvända till vardagen, full av grubblerier och tvivel. När man är mitt uppe i något på det där intensiva sättet slipper man fundera på om man gör tillräckligt, man ger bara allt och vet att det är det enda man kan göra. Man slipper ta andra saker i beaktande och man slipper dötid och allt vad den för med sig. Varje dag ställde vi klockan på 07.00 och jobbade tills solen gick ner vid tio. Det är en oerhört skön tillvaro på något vis och en del av mig önskar att jag kunde leva så alltid. Men istället för att dagdrömma om det spanska lantlivet tänkte jag sammanfatta vad vi gjorde under veckan vi var där. Eftersom internetuppkopplingen på plats var mer än bristfällig kommer allt komma lite stötvis nu när vi kommit hem igen.

Det här var tredje besöket som vi gjorde på SOS, jag (Rasmus) och Salli var nere två gånger förra året, för att lära känna stället och sätta oss in i rutinerna och se vad vi kunde hjälpa till med. Salli har bott på SOS under två år runt 2006-2008 och har mycket erfarenhet från den tiden. Jag har bara de erfarenheter och vilda idéer som jag fått av alla omplaceringshundar jag träffat i Sverige. Efter besöket skrev vi en analys av läget och gav förslag till styrelsen på hur de kunde förändra och förbättra verksamheten. Vi fick i samma veva för oss att vi skulle komma tillbaks för att bygga grejer och tillsammans med volontären Malin Hanning samlade vi ihop över trettiotusen kronor till projektet Build for joy! När vi pratade om projektet med vänner nappade Peter direkt. Peter är en stabil och sympatisk hundinstruktör som deltidsbott i Spanien under flera år i början av tvåtusentalet. Det visade sig bli en perfekt match och allt funkade så himla bra på plats!

När vi åkte ner hade vi en hel lista med idéer vi ville förverkliga men ingenting var riktigt klart, framförallt för att vi inte visste vilka möjligheter vi hade och vad vi skulle hitta material till där nere. Det kändes lite risky att inte ha allting uppritat men vi är bra på att improvisera och bestämde oss för att ha is i magen och ta det som det kom. Det var bra, för väl där nere insåg vi att mycket behövde göras angående stressen och stängselfrustrationen som många hundar upplevde. Det är knappast något unikt för just det här stället, jag är övertygad om att alla hundhem som inte aktivt jobbar med det

Vårt nysnickrade L-hinder

Vårt nysnickrade L-hinder

får den här typen av problem. Många hundar på liten yta bäddar för stress, frustration och konflikter. Insatsen blev med andra ord rätt spretig och vi försökte förändra saker på många olika håll. Så här i efterhand är det svårt att veta om det var det bästa men jag tror nog ändå det. Vi hann med lite av allt och fick ännu bättre grepp om hur vi vill fortsätta vårt projekt. Under veckan som gick byggde vi skärmar till samtliga kennlar för att minska stressen vid passager in och ut och vi satte upp insynsskydd på de två rastgårdarna. Vi utökade den lilla rastgården (till dubbel storlek), byggde ett L-format balanshinder/plattform/tunnel och två ljud- och rörelsebockar (för att vänja hundarna vid konstiga föremål). Vi fixade en stock med tross igenom (bit- och kampleksak) som vi tyvärr inte hann gjuta fast (vi bad en av volontärerna att ordna det sista) och vi hämtade hem ett helt gäng däck. Däcken kan användas till olika saker, som godissök, balans-, miljö- och cavalettiträning. I bortre delen av deras lilla (men nu större!) rastgård byggde vi ett bås, för att ge hundarna möjlighet att ostört äta sin mat i kongar och på så vis få mental stimulans. Tanken är att hundarna ska ha en flygbur (utan dörr) i båset, så de kan äta kongen i/nära buren och på så vis få lite gratis burträning inför flyget (som många hundar tyvärr upplever som väldigt jobbigt). När hundar slickar och gnager på saker dämpas också stressen och vi hoppas att SOS ska ha möjlighet att ändra på sina rutiner så att alla hundar äter sin mat i kong regelbundet. För att det ska fungera krävs utrymmen för hundarna, så att de kan äta i fred och vi rekommenderade dem att ta promenader med hundarna i par från olika kennlar om möjligt. På så vis skulle hundarna bli ensamma i sina kennlar medan deras kennelkompisar är på promenad och det är ett ypperligt tillfälle att äta frukost/kvällsmat i kong. När kompisen kommer tillbaka byter man, så att den som varit ute får varva ner efter rundan med en kong. De hundar som delar sina kennlar med mer än en kompis kan äta kongar i bås och rastgård (vi planerar att bygga två bås till). Vissa hundar som bodde själva fyllde vi kongar till direkt, de bör äta all sin mat på det här viset. Det kommer behövas en hel del kongar, men vi hade med oss ett trettiotal sprillans nya när vi åkte ner och runtom på gården hittade vi ett tiotal till. Vi insåg att de behöver lite fler stora men annars ska de här nog fungera så länge!

Vi såg även till att fylla på godisförråden (med en hel kundvagn godsaker!) och satte fram godistunnor i kök och hundkök för att volontärerna alltid ska komma ihåg att ha godis med sig. Vi hade

Fyller på godisförråden!

Fyller på godisförråden!

även med oss sju godisväskor som verkade uppskattade! Ett hundhem som arbetar belöningsbaserat/med mjuka metoder måste ha god tillgång till bra belöningar och volontärerna bör utbildas i hur de bäst tränar med hundarna. För hundar lär sig som bekant hela tiden, även om vi inte tycker att vi tränar med dom. Under vårt nästa besök hoppas vi kunna jobba vidare med berikningsdelen och aktiveringsparken (som ju var främsta syftet med vår insamling!) men vi kommer även fortsätta arbeta för att dämpa stressen och bidra med specialskrivet informationsmaterial till alla volontärer.

Veckan gick, trots de långa dagarna, väldigt snabbt och vi snickrade in i det sista. Vi lyckades sen med konststycket att missa flyget trots att vi köade till incheckningen i en och en halv timme. Det resulterade i att vi fick köpa nya biljetter för tretusen var. Lagom roligt. Biljetter (både de gamla och nya), mat etc betalade vi med privata pengar och av de insamlade 32 150:- spenderade vi femtontusen, vilket betyder att vi kan göra mer än lika mycket till! Tack vare era generösa bidrag kommer vi kunna förhöja livskvaliteten avsevärt och göra hundarna bättre rustade för sin flytt. Det känns amazing! Nästa besök är planerat till augusti så nu måste vi bara jobba ihop pengar för att kunna åka igen. Det finns så mycket att göra, tack än en gång SOS för att vi fått förtroendet att jobba med era underbara hundar och engagerade volontärer!

Det finns så mycket mer att berätta men jag lämnar över tangentbordet till Peter som ska berätta om sina första upplevelser från ett hundhem. Hans inlägg kommer upp vid lunchtid men dela gärna det här så länge om du vill att fler ska få ta del av arbetet för gatuhundarna!

Kolla in fler bilder på vårt instagramkonto!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: