Arkiv | Hundar på TV RSS feed for this section

Möt Vita – en kinesisk överlevare!

22 Okt

Idag har jag hållit privatlektion för en väldigt speciell hund, Vita, som räddades från ett hundslakteri i Kina bild 3bara några timmar innan hon skulle ha dödats för köttets skull. José, som var där undercover för att filma djurplågeriet ljög för slaktarna och sa att han ville ha med en hund för att slakta själv. De köpte det och Vita lämnade helvetet i Kina för ett liv som älskad familjehund i Spanien. Sin bakgrund till trots har Vita inga problem med människor, hundar däremot är obehagliga och hon tar till tänderna för att försvara sig om hon känner sig hotad.

Vi pratade med José från Igualdad Animal i somras och han frågade om vi ville komma till Madrid för att träna med Vita när vi ändå var nere i Spanien. Fascinerade över den lyckliga storyn och trollbundna av den vackra hunden tackade vi glatt ja. Klart vi ville komma och hålla lektion!
Vita har gjort en fantastisk resa, från det smutsiga och av blod klistriga golvet i slakteriet till tryggheten i en familj och hon verkar ha fixat det förvånansvärt bra. När Vita räddades från slakteriet och flögs till Spanien hade de ingen aning om att hon var dräktig. Hon var i dåligt skick, smal och undernärd. Väl här födde hon åtta valpar, en dog kort efter födseln men de andra har klarat sig bra och fått fina hem runtom Madrid. Vita själv verkar ta det mesta i livet rätt bra, hon var framåt och ville hälsa på oss direkt när vi träffades i Madrids mest kända park. Ungdomar åkte skateboard några meter bort, folk joggade och cyklade förbi och hon såg inte ut att bry sig nämnvärt. Läs mer

Annonser

Hade vi ätit hundar om vi bodde i Kina?

1 Sep

Jag tittade precis på film från en undercoverutredning från den kinesiska handeln med hundar för köttproduktion. Filmmaterialet är bland det vidrigaste och sorgligaste jag sett i hela mitt liv, Vita räddades undan dödenjag har svårt att formulera mig och det känns som att orden inte räcker till. Vanmakten och sorgen är för stor, den blockerar mig och jag har svårt att hantera vad jag sett. Jag kan känna lukten av blod och urin och jag kan se mina älskade hundar i de skitiga burarna. Bilderna har etsats fast på min näthinna och jag hinner tänka på vilka liv de där hundarna hade kunnat leva, vad de hade tyckt om att göra, hur de hade känt om de bara fick chansen. Så kommer sorgen över mig igen. Den stora svarta sorgen. Men mitt i allt elände hittar jag trots allt lite hopp i en hund som räddades ögonblick innan slakten skulle ske. Lilla Vita fick leva sitt liv i Spanien och i frihet långt från slakterierna födde hon åtta fantastiska valpar. Vita fick mig att skriva det här.

Jag är en rätt positiv människa, jag letar ljusglimtar och vet att saker kan förändras om vi bara hjälps åt och att alla stora förändringar har börjat med att några få tagit initiativet och visat på en annan väg. Jag är väl medveten om hur jävlig världen är, jag är inte rädd för att se eller läsa om hemska saker, för jag tänker att kunskap är en förutsättning för att kunna förändra något och för att slippa leva i en lögn. Det här inlägget kommer att handla om vad jag sett men jag kommer inte visa en massa blodiga bilder. Det behövs inte, alla kan vi sätta oss in i hur ett slakteri ser ut. Bildmaterialet från Kinas hundslakterier är upprörande och jag blir fysiskt illamående av att tänka på att just nu, medan jag sitter här med sovande hundar omkring mig, ligger andra vettskrämda i burar på andra sidan jorden. De ser sina familjemedlemmar klubbas, få halsarna avskurna och förblöda till döds. Vissa andas fortfarande och rör sig när de slängs i högar med döda och döende djur.

Hundar är nära oss, de lever sina liv med oss, vissa sover i våra sängar och äter vår mat. Vi tar hand om dem, ser efter dem och vi går ur vår väg för att de ska må bra. Vi försöker förstå dem, läser, lyssnar, försöker begripa hur de känner och hur de tänker. Vi vill dem väl och agerar så bra vi kan utifrån den grundtanken. När vi väljer träningsmetoder har vi alltid hundens välmående i första rummet, det blir mer och mer av en självklarhet. Hundvärlden utvecklas när förståelsen för hundars känsloliv ökar och belöningsbaserade träningsmetoder sprids och det glädjer mig. Vad som också glädjer mig är att fler och fler utvecklar sin empati, från att gälla hunden där hemma till hunden på gatan, den utslängda, övergivna eller vanvårdade. Många ställer upp, skänker pengar, volontärarbetar, adopterar. Om en hund blir stulen eller springer bort samlas mängder av människor i solidaritet, med människan som förlorat sin vän, men framförallt, tror jag, med hunden. Vi vet hur hemskt det måste kännas att irra runt, sakna sin familj, kanske svälta. Att bli av med tryggheten och allt som man kan lita på. Vi har lätt att relatera till hundar, för de lever så nära oss. När hundar dödas i Kina väcker det avsky och ilska. Vi äcklas över att någon överhuvudtaget kan göra så. Och det är varken konstigt eller fel. Att vi mår illa av att bevittna djurplågeri och död är ett tydligt tecken på att vi kan sätta oss in i andras smärta och göra deras lidande till vårt.Hund på slakteri i Kina

En sak som intresserat mig länge är hur och varför vi drar gränser för vår empati, vårt medlidande med andra. Hundarna som ligger och sover tryggt hos oss om nätterna har samma känslor som hundarna som slaktas i Kina när morgonen kommer. Få skulle argumentera annorlunda. Men hur är det med andra djur? Vad är det egentligen som skiljer en hund i Kina från en gris i Sverige?

Är det hur de lever? Eller hur de dör? Är det vad de känner sekunderna innan de dör, eller alla dagar och nätter som lett fram dit?

Djurens upplevelser är relevanta och deras liv spelar uppenbarligen roll, annars hade vi inte brytt oss om ifall djuren hade det bra eller försökt hålla våra älskade husdjur vid liv så länge som möjligt. Att en hund inte har någon livsglädje kvar är enligt mig en legitim anledning att låta den få somna in medan att avsluta en hunds liv i förtid är ett övergrepp, även om det sker smärtfritt. Jag tror att många håller med mig om det och livet är uppenbarligen viktigt. Men varför är det mer viktigt för en hund än för ett annat djur? Vad skiljer dem åt? Är det deras intelligens, eller förmåga att uppskatta det fina i livet? Är det hur de kommunicerar, eller hur de reagerar på rädsla och smärta?

Jag tror att den största skiljelinjen mellan våra husdjur och de andra djuren är baserad på att vi lever så nära vissa av dem. Att vi lätt kan relatera till hundar gör att vi vill behandla dem med respekt, vi vill dem väl och vi påverkas av att de mår dåligt. Vi kan lida med dem. Men varför stanna där? Spelar det någon roll om ett djur har klövar, vingar eller tassar? Är det det som avgör vad djuret har för behov och om det kan känna lycka? Förändrar djurets intelligens hur det upplever obehag och smärta? Har en ko mindre känslor än en hHund väntar på att döund? Eller är det bara så att vi gjort skillnad på djur och djur baserat på vår egen bekvämlighet och okunskap? Det är en förklaring i alla fall.

Vi som jobbar med R+ Hundskola drivs alla av en stark vilja att göra livet bättre för hundar, alla hundar. Hundar är vår passion i livet och vi älskar att jobba med de fantastiska hundar och människor som vi träffar på kurser, privatlektioner, seminarier och läger. Men i takt med att vi lär oss mer om hundars beteenden och känslor ökar också vår empati med andra djur. Ju större förståelse vi får för stressade hundar, och hundar som inte får sina behov tillgodosedda eller rentav misshandlas, desto större blir vårt engagemang för alla djur. Vi är inte rädda för att utvecklas och i takt med att vi lär oss mer förändras våra egna vanor och val. Vi vill vara del av en positiv förändring, inte stå tvekande kvar när andra försöker göra något bra av världen. Vi vill förändra livet för alla djur, eftersom vi ser våra hundar i allt levande. Vi har därför valt att driva R+ Hundskola som ett veganskt företag. Allt vi gjort och gör kommer att vara baserat på empati och respekt för alla djur, oavsett hur de ser ut eller var de lever. På alla våra arrangemang serveras helvegetarisk mat och vi gör alltid vårt bästa för att visa hur gott det är att äta vego. Vi vill föregå med gott exempel och vara de där som tar initiativ och gör skillnad.

Vi inser att vägen till en djurvänlig vardag kan gå långsamt och kanske måste ske i små steg men vi är vana vid att sätta kriterier och så länge saker går i rätt riktning vill vi hjälpa till. Vi delar gärna med oss av tips på hur man kan göra om sina favoriträtter i djurvänligare tappning och peppar alla som vill testa att förändra sina matvanor. Vi kommer aldrig vara dömande eller pracka på någon våra åsikter när vi jobbar men om någon vill diskutera eller höra mer berättar vi gärna. Vi resonerar på samma sätt som med hundträning, förändringen måste komma inifrån, för att man förstått vad en hund behöver och vill ändra på sitt sätt. Om du läst så här långt är du antagligen intresserad av vad vi har att säga och om du vill lära dig mer kan du beställa ett gratis infokit via formuläret. Vill du hjälpa de kinesiska hundarna hemifrån så ge ditt stöd till Animal Equality som genomfört utredningen eller Djurrättsalliansen som också gör ett fantastiskt jobb med att avslöja djurplågeriet. Tack för att du bryr dig. Världen behöver inte se ut som den gör.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ett lyckligt slut, Vita räddades och fick leva sitt liv hos en människa som älskar och respekterar henne. Hos veterinären upptäckte dom att hon var dräktig och åtta valpar lever nu livets glada dagar i Spanien.

Att träna bort aggression och rädsla utan korrigeringar

23 Mar

Nu är det bara en vecka kvar till seminariet med Grisha Stewart och det mesta börjar falla på plats. Den senaste veckan har hundträning debatterats flitigt på TV och i diverse forum på internet. Jag är lyrisk över att fler och fler tar del i diskussionen och även försöker påverka sina organisationer och få media att ge plats åt något mer än de dominanstränare som synts hittills. Seminariet med Grisha kunde inte hållits lägligare än nu, när hundmötesproblem diskuteras flitigt och instruktörer sitter i TV och säger att klickerträning bara duger till att lära in trick. Det kunde inte vara längre från sanningen, klickerträning går inte ut på att vifta med köttbullar och hoppas att hunden gör rätt och det är skönt att kunna visa resultat med riktigt svåra hundar.

Jag har nämligen tjuvstartat lite innan seminariet och börjat använda BAT på en klients hund och tänkte skriva lite om honom idag. Jag har utgått från Grishas bok, hennes DVDer och klippen på hemsidan för att göra så mycket som möjligt rätt. Jag har säkert gjort fel någonstans och jag lär mig mer och mer om den här tekniken hela tiden. Ändå är resultatet klart över förväntan!

Hunden jag jobbat med är en cane corso med ganska allvarliga hund- och människomötesproblem. Det är en sorglig historia som jag hoppas kunna vända och hittills går det bättre än jag vågade hoppas när jag fick det första mailet. Monster (hundens bloggalias) gick sin första kurs hos en instruktör som enligt egen utsago arbetade med ”positiv inlärning”. Matte fick en massa träningstips som byggde på dominans, hon fick höra att hon måste bli boss över sin hund och positiv inlärning handlade i Monsters fall om att ignorera utfallen som han gjorde mot de andra hundarna. Inte helt tokigt, om det var så att det var ett undantagsfall för att man utsatt hunden för för mycket stress. Men Monster gjorde utfall rakt igenom kurstillfällena och enligt instruktören var det bra när han kollapsade och inte orkade göra utfall, eftersom han då höll på att kapitulera. Utfallen var riktigt våldsamma och både Monster och matte skadade sig vid flera tillfällen (matte bröt bland annat tummen). Ett annat råd hon fick var att ta med en käpp ut på promenad som Monster inte fick gå före, gjorde han det ändå skulle hon slå honom på nosen. Föga förvånande gick de klart kursen utan någon förbättring av Monsters beteende. Hoppet om mjuka metoder hade matte dock tappat och vände sig därför till en av de mest kända korrigeringstränarna i Skåne. Läs mer

Att försöka få något vett ur Jeppe Stridh

14 Jan

Jag kom precis hem från en gratisföreläsning med Jeppe Stridh på Malmö Djursjukhus. Jag skulle tippa att Jeppe är en av de instruktörer i Sverige som jag har som absoluta motpol på så väldigt många sätt. Jag hade tittat lite på hans serie Hundkoll som gick på SVT för ett par år sen, läst hans bok Flockledare på två ben och kollat igenom hans videos från hemsidan samt läst hans frågespalt. Men inte minst hade jag pratat med människor som gått kurs hos honom och försökt sätta mig in i hur han faktiskt tränar. Föreläsningen var lite av en besvikelse, han pratade ingenting om sina träningsmetoder men jag fick i alla fall bekräftat att han är en rätt osympatisk herre som jag inte skulle vilja gå på kurs hos, även om han var bra med hundar.

Jag är lite kluven inför att diskutera andra instruktörer, jag pratar gärna träningsmetoder men tycker att det sällan är konstruktivt att överhuvudtaget diskutera personer. Jag har därför haft lite kval om hur jag ska återge föreläsningen på ett rättvist sätt men tänker att man får ta det för vad det är, mina intryck från dagen.

Jag hade övervägt om jag skulle ställa mina frågor på slutet, om jag skulle ifrågasätta eventuella faktafel eller bara sitta tyst och lyssna. Jag hade hemskt gärna diskuterat hundträning med honom men insåg efter en kvart att det inte skulle vara någon poäng. Det skulle knappast blivit någon diskussion för han bemödade sig inte ens att besvara de funderingar som var helt okritiska till hans metoder. Hans sätt att bemöta frågor och behandla sina intresserade åhörare var överlag väldigt anmärkningsvärt och rätt deprimerande. Han slängde ur sig nedlåtande kommentarer om framförallt kvinnor men lyckades även med konststycket att förolämpa i stort sett alla som ställde frågor genom att kalla dom dumma i huvudet eller skämta bort deras problem. När någon ställde en fråga som han inte förstod eller hade svaret på drog han till med en historia om något helt annat. När någon ifrågasatte vad han sagt tidigare förlöjligade han frågeställaren och vände sig direkt till någon annan. Jag nöjde mig med andra ord att lyssna och se på hur han behandlade sin publik istället. Jeppe försöker ju använda sig av någon slags humor och han ger mycket exempel på hur löjligt människor (framförallt kvinnor än en gång…) beter sig med sina hundar, tanken är nog att det ska vara lite tokroligt och avväpnande. Han delar gärna upp gruppen och hittar nån att peka ut som korkad, nån som smart, nån som fjollig och så vidare. Funktionen är väl, som i alla andra grupper som fungerar på samma sätt att man inte vill sticka ut och riskera att bli den som alla hånskrattar åt. Ett väldigt klassiskt sätt att få folk att inte ifrågasätta eller säga emot, flitigt använt av mobbare och översittare världen över. Läs mer

Jag är ingen naturbegåvning!

26 Okt

Förra helgen hade vi sista träffen med Canis klickertränarkurs och den här helgen har jag också spenderat i skolbänken. Jag är mitt uppe i hundpsykologutbildningen vid Hundens Utbildningsakademi och helgens tema var rädsla. Vi gick igenom hur rädslor fungerar, vilka olika strategier det finns för att arbeta med problemet och så tränade vi med en hund som tyckte att kor var obehagliga. Jag älskar att lära mig nytt och att dela erfarenheter och kunskap med andra som är lika insnöade. Kunskap är helt enkelt jäkligt hett!

Jag har dock lagt märke till att många människor fascineras av medfödda talanger och mystiska egenskaper som de inte riktigt förstår sig på. En del hundtränare har blivit kända för att de sägs/säger sig besitta en särskild förmåga men jag har aldrig riktig begripit hur folk kan gå igång så på det. Vad finns det för poäng i att vända sig till någon med medfödda superegenskaper, när man ändå bara är en vanlig dödlig? Man kommer ju ändå aldrig lyckas bli som dom…
Jag tycker det är betydligt mer logiskt att vända sig till någon som läst och tränat sig fram till sina färdigheter. Det känns mycket mer konkret och trovärdigt när man kan konstatera att om de jobbat sig dit de är idag så är det möjligt för vem som helst att göra det. Jag tror väl förvisso att en del människor har mer fallenhet för vissa saker och att det går olika snabbt att lära sig men grunden är ändå den samma. Den träning jag jobbar med är inte mystisk, knappast svårbegriplig och alla kan lära sig den! Läs mer

For dog’s sake, kalla saker vid deras rätta namn!

14 Okt

Jag har tappat räkningen över hur många gånger jag diskuterat Cesar Millans ”fysiska beröring” eller korrigeringar i övrigt med människor som tycker att han är fantastisk men det är alltid samma visa. Jag försöker förklara inlärningspsykologi och de försöker övertyga mig om att de inte sysslar med bestraffningar. Det blir alltid en jäkla soppa där en del av diskussionen handlar om beteendeforskning och den andra om att ”Cesars metoder VISST FUNKAR”, att ”CESAR ÄR BÄST!!!”

För att kunna ha en meningsfull diskussion om träningsmetoder underlättar det om vissa begrepp betyder samma sak för alla inblandade. Det är knappast troligt att alla kommer hålla med varandra om allting men vissa saker är testade så pass många gånger i vetenskapliga studier att de nog får kallas sanningar (tills något annat bevisats). Några av de sakerna kallas konsekvenser på beteenden och det är de som formar oss alla och styr våra val. Beteenden som leder till något önskvärt kommer vi vilja testa igen, beteenden som leder till något oönskat kommer vi inte att vilja göra igen. Beteenden som varit lönsamma försvinner efter ett tag om belöningen slutar komma. Det är rätt simpel logik och de allra flesta förstår hur principen fungerar. Det blir svårare när det kommer till praktiken dock, för då vill folk gärna ändra på ord för att det ska låta trevligare eller passa deras sammanhang. Jag började skriva det här efter att jag läst lite träningstips med en instruktör som ofta figurerar i tidningen Härliga Hund. Han väljer fantasifullt nog att kalla sina korrigeringsknep för förstärkare, tanken är väl att de ska förstärka ett ”NEJ!” eller liknande. Men vad är de egentligen? Läs mer

Vem vill egentligen vara ett nedtryckade psyko?

25 Sep

Häromdan kollade jag på Fireflies in the garden, en film som fick mig att tänka mycket på hur vår relation till hundarna ser ut. Filmen hade förvisso inget med hundar att göra, den handlade om en dysfunktionell familj men den väckte mycket tankar i mig och jag kände mig sorgsen för det var så tydligt alltihop. Filmen handlarom en familj där pappan är hård och krävande mot de andra familjemedlemmarna. Han är kontrollerande och styr över deras vardag på ett obehagligt sätt som påminde om hur många människor förhåller sig till sina hundar.

Jag har svårt att återberätta filmer och det känns lite knaggligt att skriva det här men jag ska göra ett försök för jag tycker det är ett väldigt intressant ämne. Relationen människa – hund är knepig, för det är så mycket vi inte vet och mycket spekulationer som vi måste leva med och acceptera. Vi vet inte vad hundarna vill alla gånger så vi får då och då gissa. Vad vi betydligt oftare vet är vad vi själva vill och hur vi vill att vår hund ska bete sig i olika situationer. Det är utifrån den utgångspunkten som vi försöker forma vår samvaro väldigt ofta, alltså vår vilja. Vissa människor ser på hundar som redskap, för jakt, för träning, för försvar eller hundslagsmål. De lever inte sina liv med hundarna utan har dem omkring sig enbart när det passar. Den här relationen är inte vidare konstig, för den är inte det minsta jämlik, det är ingen som låtsas bry sig och det är nog lättare att förhålla sig till. För de allra flesta av oss är hunden dock en familjemedlem, någon att dela dagarna med och det är där det blir komplicerat. Läs mer

En bra början är att välja väg

14 Aug

När jag började intressera mig för hundar förstod jag inte vilken enorm skillnad det var på olika metoder. För mig kändes det rätt att jobba på ett positivt sätt, att bestraffa hunden kändes helt enkelt fel, men det var så mycket jag inte hade förstått då och för varje dag som går lär jag mig något nytt. Jag inser, med varje hund jag möter och med varje husse eller matte jag pratar med vilken milsvida skillnad det kan vara mellan olika människors sätt att se på, leva med och träna hundar.

För mig handlar det inte längre så mycket om vad som är rätt och fel, det är något betydligt mer fundamentalt än så. Det handlar om hur vi ser på hundar och redan i första meningen dras skiljelinjen upp. Vissa är av uppfattningen att hundar är flockdjur som måste leva i en strikt rangordning, att de strävar efter att stiga i rang, att de tar över om de saknar en stark ledare och att konflikter är ett nödvändigt ont för att relationen ska fungera. I deras värld är det nödvändigt att hunden får veta vem som bestämmer, att hunden vet sin plats och att man inte är vek. I vissa fall innebär det att de lite halvdant tvingar hunden att gå bakom dem genom dörren, att den inte får göra människosaker (sova i soffan, äta god människomat osv) medan vissa hamnar i slagsmål med sin hund var och varannan dag för att se till att den fogar sig. Det här måste vara ett skitjobbigt sätt att leva på. Om man ser varje liten handling hunden gör som en rangfråga och om man tolkar hundens beteenden som att den gör saker med ont uppsåt måste livet bli tufft. Det skapar en misstänksamhet där hunden blir oförutsägbar och man vet inte från den ena stunden till den andra vilka motiv hunden har och vad den kan tänkas hitta på. Min gissning är att människor som ser på hundar på det här sättet är rädda, utvecklar någon form av hundrädsla eller blir avtrubbade efter alla konflikter de hamnar i. Jag vet att jag hade gjort det om jag varit i konflikt med mina hundar varje dag. För det intressanta är att fysiska tillrättavisningar eller tillsägelser sällan hjälper. Det är inlärningsvägens lag att om du måste bestraffa/korrigera ett beteende mer än en gång så kommer hunden att fortsätta upprepa det. Bestraffningar lär inte hunden beteenden, de undertrycker dem och hunden kommer att vilja/känna sig tvungen att fortsätta göra dem. Så fort de inser att det inte finns någon risk för bestraffning (när den som bestraffat inte är där tex) eller om bestraffningen inte kan mäta sig med motivationen att göra beteendet så kommer beteendet att komma tillbaks. De allra flesta älskar sina hundar och vill inte riskera att skada dem, därför bestraffar många människor lite halvdant i början vilket gör att hunden lär sig leva med bestraffningarna. Konflikterna fortsätter alltså, dag ut och dag in, på ett eller annat sätt och varje gång beteendet inte blir bestraffat förstärks det (läs mer om negativ förstärkning här). Det finns lyckligtvis andra sätt att jobba och jag är tacksam för alla som utvecklar den positiva hundträningen och ser till att den blir effektivare och effektivare hela tiden. När jag började intressera mig för hundar valde jag förvisso att jobba med mjuka metoder utifrån magkänslan och etiska perspektiv men ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur överlägset det är ur inlärningssynpunkt. Tyvärr råder det en hel del missuppfattningar som jag känner måste diskuteras.
Vi förser hunden med konsekvenser
Det första är att positiv betyder tillåtande, att hunden får göra precis vad den vill och saknar regler. Inget kunde vara mer fel egentligen, för vi jobbar med att förse hunden med konsekvenser, det är det hela träningssättet går ut på. Vi bestämmer oss för vad vi vill att hunden ska göra (våra regler) och sen förser vi den med konsekvenser utifrån vårt träningsmål. Vi jobbar med två konsekvenser, den ena är att hunden får något den vill ha och den andra är att hunden inte får det. Vi jobbar inte med obehag av så många anledningar att det är värt ett helt inlägg men att styra hundens tillgång till saker den vill ha räcker så väl. Hunden är nämligen en egoist och en ekonom (jag använder inte något av orden som skällsord) och gör det som den tjänar på i varje given situation. Det innebär att vi kan styra hundens beteende om vi ser var motivationen ligger och använder den till vår fördel. Jag har inte läst några studier som motbevisar tesen att allting vi vill lära hunden kan ses som trick eller att det skulle vara skillnad på vardagslydnad och övrig inlärning. Hunden måste, som jag ser det lära sig utifrån samma formel oavsett om den lär sig att passera lugnt förbi en grupp hundar som om den lär sig sitta fint eller hämta tidningen. Det innebär att vi kan tillämpa två konsekvenser i hundens liv och slippa väldigt mycket konflikter. Om hunden inte tar kontakt med oss så får den inte gå och hälsa på den andra hunden, om hunden inte sitter ner får den inte springa ner och bada, om hunden inte går fint vid vår sida får den inget godis, om hunden inte leker schysst får den inte leka osv. För det vi gör när vi låter hunden göra något den vill göra är att vi belönar beteendet den precis gjorde. Om en hund drar i kopplet och vi följer med eller släpper den, om hunden skäller och vi ger den uppmärksamhet, om den stjäl leksaken och vi låter den behålla den, om den springer efter grannens katt eller skäller på andra hundar -vad är det vi lär den? För människor som jobbar med korrigeringar hade det här varit möjliga träningsstunder men hur många gånger av alla hinner de med att korrigera hunden? Alla? Knappast. För oss ligger fokus på att hantera situationen så att hunden inte kan bli belönad för de här beteendena och istället se till vad vi vill att hunden ska göra. Jag vet få människor som har så mycket regler för sina hundar/sin träning som ambitiösa klickertränare men skillnaden mellan våra regler och klassiska dominansbaserade regler är att vi har en i mina ögon bättre uppbackad teori bakom reglerna. Vi vill inte att hunden ska bli bra på, eller känna sig tvungen att försvara sig, stjäla från matbordet, jaga katter, dra i kopplet, bita barn etc och därför är vårt mål att det aldrig ska behöva gå så långt. Vi jobbar utifrån vad hunden kan idag, sätter den inte i situationer där den kommer misslyckas och vi jobbar förebyggande, för att hunden ska klara situationen inom en snar framtid. I vissa situationer är det helt enkelt smartare att bara hantera situationen, ifall konsekvenserna av ett misslyckande är för stora men i andra är det inte hela världen om hunden gör fel ibland, det enda som händer är att belöningen uteblir. Sätt att hantera situationen är ofta de mest självklara sakerna som dyker upp i huvudet: Koppla hunden så den inte jagar katter, ha den inte nära barn tills den vant sig och trivs med dem, möt inte hundar på samma trottoar om den har hundmötesproblem och låt inte mat ligga framme om du har en tjuv i hushållet. Hunden kommer ändå bara att misslyckas med det du vill att den ska göra och när hunden misslyckas med våra förväntningar lyckas den med något annat, vilket innebär att den lär sig nya saker. Om vi planerar dåligt och tränar dåligt så hunden gör något vi inte vill så har vi misslyckats. Om vi då korrigerar hunden så straffar vi den för vår vår egna dåliga träning. Orättvist och osmart om du frågar mig.

Att hjälpa eller stjälpa
En annan missuppfattning är att vi som jobbar med positiv förstärkning blir godismaskiner som måste muta hundarna för att göra det vi vill. Och det är väl med det som med allting annat, att det finns dåliga tränare inom alla skolor. Jag skulle vilja säga att det inte är så stor skillnad på att tvingas muta sin hund varje dag och att använda kopplet/rösten för att hålla hunden i schack. Jag tycker med andra ord att båda resultaten är lika värdelösa (den enda skillnaden är att hunden är glad och får godis i det ena fallet och ont i nacken/öronen i det andra). Om vi tvingas muta hundarna för att få dem dit vi vill så är vi beroende av en hjälp. En hjälp kan vara godis, koppel, att vi bär/släpar/visar hunden, en target (läs mer om targets här) etc och det är av största vikt att vi blir av med hjälpen så fort vi kan. Därför använder jag mig av så lite hjälper jag bara kan, för att slippa träna bort dem senare. Mitt mål är ju förstås att hunden ska kunna allting jag lärt den oavsett om jag har koppel, boll eller godis i handen.

Att se till hundens förutsättningar
Den fördom jag stör mig mest på är nog ändå den om att mjuka metoder bara funkar med lätta hundar och att de inte funkar för att hjälpa hundar med problembeteenden. De hundar jag har mött hittills har varit levande exempel på vad bestraffningar kan göra med en hunds osäkerhet och hur väl positiv förstärkning fungerar när det kommer till beteendemodifikation. Moderna hundtränare tar hundens naturliga förutsättningar i beaktning och utifrån dem gör vi en plan för vår träning. Att anpassa avstånd, störning och kriterier för hundens beteende är viktiga komponenter i ett lyckat träningspass och allt för många glömmer de här fundamentala bitarna. Oavsett om de arbetar med bestraffningar eller försöker få hunden att göra det de vill med en bit godis i näven glömmer de bort att se till att hunden klarar det. De kräver för mycket för snabbt och i en miljö som hunden inte klarar av. Vi ser till att hunden lyckas.

Seminarium om aggression och rädsla: Grisha Stewart kommer till Sverige!

19 Jul

Jag har den stora glädjen att meddela att Grisha Stewart, en av USAs främsta hundtränare kommer till Sverige under våren 2012. Grisha har blivit känd över hela världen för sitt arbete med reaktiva och rädda hundar. Hon har utvecklat Behavior Adjustment Training (BAT), en teknik som ger hundar självkänsla och sociala färdigheter. På grund av sin enkelhet och effektivitet när det kommer till att rehabilitera reaktiva beteenden sprider sig metoden snabbt. Nu har turen kommit till Sverige!

Grisha Stewart har specialiserat sig på hundagression och hennes hundcenter Ahimsa Dog Training i Seattle har blivit utnämnt till bäst i delstaten. Hon arbetar där med klassisk kursverksamhet, valpsocialisering och hjälper hundar med hundmötesproblematik. Problem vid hundmöten är en av de vanligaste orsakerna till att människor söker hjälp hos hundpsykologer och instruktörer och det är därför extra roligt att kunna presentera Grisha och BAT för den svenska hundvärlden.

Grisha kommer från en akademisk bakgrund, har en Master’s i matematik och är på väg mot en Master’s i psykologi (med inriktning djurs beteenden) vid Antioch University samtidigt som hon driver ett företag med sex instruktörer och håller privatlektioner i aggressionsfall. Hennes bakgrund som teoretisk matematiker och collegelärare kommer till användning i hennes jobb som hundtränare och instruktör. Framförallt har hon haft nytta av problemlösningsfärdigheter, undervisningsskills och förmågan till kritiskt tänkande som hon lärde sig under tiden på college. Sedan hon grundade Ahimsa Dog Training 2003 har hon kunnat konstatera att hennes hund- och människoelever är betydligt ivrigare att lära sig än eleverna på college.

Hundbeteende fascinerar Grisha och hon är oerhört passionerad i att hjälpa hundägare och instruktörer bli bättre på att rehabilitera och träna hundar. Hennes iver ledde till att hon utvecklade BAT, Behavior Adjustment Training, en teknik som använder omgivningen för att belöna hunden och eliminera problembeteenden. Hennes seminarier om BAT brukar vara underhållande, lärorika och inspirerande och har fått topprecensioner av både hundägare och människor som arbetar med hundar.

Seminariet kommer bland annat handla om:
Rädsla, aggression mot människor och hundar, hälsningsfrustration, hanteringsträning, valpsocialisering, att förebygga aggression mm.

Info om seminariet

Att slåss är kostsamt för hundar. Istället för att kasta sig direkt in i slagsmål ger de flesta hundar avståndsökande signaler, vissa subtila, andra betydligt tydligare. Men många hundar har gett upp om de subtila signalerna och hoppar direkt till att visa aggression, slåss eller fly i panik.

I arbetet med att rehabilitera rädda, aggressiva och frustrerade hundar bygger BAT sociala färdigheter, självförtroende och trygghet nära det som triggar en reaktion. Samtidigt växer tilliten och förtroendet för den som jobbar med hunden. Klassiska belöningar, som mat och lek har en plats i BAT men den viktigaste komponenten är att använda sig av omgivningsbelöningar eftersom det är de som håller det reaktiva beteendet levande.

Seminariet består av flera olika delar. Det blir videoklipp från fall där BAT använts på olika sätt och videoklipp för att visa hur man bäst hanterar de problem som man kan stöta på, en kort sammanfattning av hur BAT-liknande teknikaer använts under de senaste decennierna samt hur BAT kan användas tillsammans med andra träningsmetoder. Vi kommer diskutera vetenskapen bakom BAT, varför och hur BAT hålls på en låg stressnivå, hur man bäst hittar figuranter för arrangerade möten och hur man börjar använda BAT ”undercover” i riktiga världen. Seminariet tar även upp hur man kan hantera konflikter i hushållet (mellan hundarna!), hur man tränar bort stängselaggression och mycket mer. Utöver allt prat blir det givetvis livedemonstrationer, med flera hundar med hundmötesproblem samt en valp för socialiseringsarbetet. Hundarna som deltar är med båda dagarna vilket gör det extra tydligt vilken förändring BAT kan åstadkomma på relativt kort tid.

Seminariet är på två dagar och kommer att hållas i Stockholm helgen 31:e mars – 1:a april 2012. Plats och exakta tider meddelas inom kort, tills dess tar vi emot anmälningar och svarar mer än gärna på frågor! Om din klubb är intresserad av att delta skickar vi gärna kompletterande information om seminariet och grupprabatter. Du anmäler dig genom att skicka ett mail till rplushundskola@gmail.com

Läs mer om Grisha och BAT här.

Video på hunden Peanut som rehabiliterats med BAT. Första videon är Grisha och Peanut under träningen och andra videon är resultatet efteråt. Peanut brukade vara rädd för alla människor (framförallt barn) och hundar.

Schemat är klart för seminariet med Emily Larlham -Det finns ett fåtal platser kvar!

15 Mar

Nu är det mindre än en månad kvar till seminariet med Emily Larlham, världskänd från sitt Youtube-alias Kikopup. Schemat är nu spikat och vi hälsar välkomna till två toppendagar fyllda av inspiration och träningsglädje! Om du inte redan anmält dig så finns det ett fåtal platser kvar. Skynda dig om du vill vara med när en av USAs bästa hundtränare kommer till Sverige!

Seminariet går under namnet ”101 ways to think outside of the box” och kommer att ta upp en mängd olika ämnen. Teori varvas med praktik i clinicform, där Emily instruerar ett antal ekipage i de olika övningarna. Emily har gjort en liten film med en övning som hon hoppas att deltagarna övar lite extra på inför seminariet. Den handlar om bakdelskontroll och videon hittar du här. Om du inte betalt eller skickat in din presentation (för er som deltar med hund) ber vi dig göra det omgående för att säkra din plats på seminariet. Att delta i seminariet kostar 2000:- utan hund och 2500:- med hund, lunch ingår då i priset. Har du några frågor om seminariet eller om du vill göra en anmälan så skicka ett mail till rplushundskola@gmail.com. Vet du inte alls vem Emily Larlham är eller vad alla pratar om så kolla in hennes fantastiska videos på Dogmantics.com.

Schemat för dagen är nu klart och följer nedan i punktform.
Dag 1
Doggie Improv -Warm up: 101 things to do with an object, 101 things to do without an object, then discuss. Learning how to learn.

Positive Interrupter -How to interrupt a dog’ s unwanted behavior without using punishment, and how to get sustained attention and interest.

Default Behaviors –How to train ‘situational cues’ or ‘default behaviors’ / Example: When on leash and owner sits in a chair, lie down unless told specifically what to do. Default leave it, stay behind a visual barrier and more.

Canine Communication -Using voice, touch, body language and reinforcement to communicate. How to incorporate calming signals into training.

Building a calm foundation -A calm dog is a thinking dog. How to build calmness. For use with reactive dogs, as well as competition dogs.

Advanced Targeting -Sustained targeting, targeting with unusual body parts. When and how to apply targeting.

Handling exercises -How to condition handling and how to use handling in training. Handling games for shy and reactive dogs. Chin rests.

Motivational Games -Building drive. Capturing and building attention and focus.

Problem solving -Thinking outside the box for solutions to new ways of training tricks, or solving unwanted behavior. Example: Dog reactive to people in hats -don’t just use counter conditioning, build hats as a conditioned reinforcer!

Question and Answer

Dag 2
Building a bank of Conditioned Reinforcers
-How to condition a large variety of secondary reinforcers.

How to make behaviors reinforcing in themselves -Using a behavior that is a conditioned reinforcer to reinforce a behavior chain. Example: A retrieve can reinforce heelwork.

Variety -It’s not about how long you train but WHAT you train in each session.

Setting a training plan -and sticking to it! -How to not get stuck on the same level of reinforcement, working on multiple behaviors. Cross training. Moving onto a variable schedule quickly!

Crazy Tricks Lab! -Coming up with crazy ideas and making them a reality.

Rear end awareness -How to teach rear end awareness, and apply it to teaching tricks and heelwork.

Back Chaining -Using back chaining for competitions, tricks, and more.

Using Premack -To build focus on handler, build the strongest recall possible.

Generalizing -Generalizing behaviors to the rest of the world, not just your living room.

Question and Answer

Praktiskt om dagen
Seminariet hålls på tre olika platser i landet men oavsett plats är ett par saker gemensamma. Vi börjar klockan 09.00 alla dagar och seminariet varar till ca 18.00. För de som anmält sig till plats med hund gäller att hunden kan vara lugn och vila i sin bur mellan passen. Glöm inte att ta med en massa, riktigt oemotståndligt hundgodis i små bitar, skål och vatten till din hund. Lunch ingår i anmälningsavgiften och fika kommer att finnas till försäljning i pauserna. Det kommer även att finnas en massa intressanta böcker och andra hundprylar i vår lilla butik! Vi kan tyvärr inte ta kort och det är oklart var närmaste uttagsautomat finns så cash is king!

Malmö 9-10/4 -Seminariet hålls på Malmö Praktiska gymnasium som ligger på Krossverksgatan 34 i Limhamn. Hundvänligt boende på hotell hittas lättast via den här sidan. I Malmö kan vi eventuellt fixa väldigt enkelt boende (liggunderlag och sovsäck) för deltagare utan hund.

Göteborg 13-14/4 -Seminariet hålls på Hundstället Hjärtat på Spadegatan 9 i Angered. Boende rekommenderas på Kvibergs Vandrarhem som ligger i närheten.

Stockholm 16-17/4 -Seminariet hålls på Rikstens Hundsportcenter på Kanslivägen 10 i Tullinge. Boende finns på Lida Friluftsgård som har både stugor och vandrarhemsboende eller vindskydd för den hurtige/fattige.