Arkiv | Hundharmoni RSS feed for this section

Grundfärdigheter för rallymixhunden

16 Aug

Ikväll höll jag rallymixkurs i Malmö och träffade ett härligt gäng för andra gången. Vi gick igenom lite nya skyltar, tränade på de från förra veckan och de gick en liten bana för att testa på det också. Jag har ändrat upplägget lite från tidigare kurser och försöker göra allting ännu tydligare. Ju mer jag lär mig om hundträning desto mer vill jag strukturera upp saker och dela ner beteenden i mindre bitar. Jag tror verkligen på det, att träna varje del för sig och sen sätta ihop i lite större delar som blir en helhet.

Oavsett om man tränar agility, lydnad, freestyle eller bara vill lära sin hund lite roliga tricks så krävs det att hunden kan vissa grundläggande beteenden. Samma sak är det ju med rallymixen och jag har med inspiration i en artikel om grundfärdigheter för rallylydnad skrivit om vad som krävs för att rallymixen ska flyta på bra. Det kan låta avancerat om man inte tränat någonting alls men vi går igenom de olika övningarna under kursens gång, det är inga konstigheter egentligen. En rallymixbana är baserad på skyltar uppbyggda av flera olika moment med bakgrund i lydnad, freestyle och vardagslydnad. Momenten kan plockas ut ur banan och tränas separat för att du ska kunna finputsa just det som du och din hund behöver bli bättre på. De olika beteendena som bygger upp momenten kan kallas för grundfärdigheter och för att ni ska kunna klara en skylt och i förlängningen en bana underlättar det om hunden kan dem utan och innan. Grundfärdigheterna lärs in med positiv förstärkning och först när hunden förstår övningen och är motiverad att göra den (dvs ni har roligt ihop!) kommer den att kunna göra den någorlunda pålitligt. Kom ihåg att det är du som ser till att hunden får rätt förutsättningar för att lyckas och det är du som motiverar den att göra uppgiften men det är ni som tillsammans tränar och har roligt!

· Målhand. I rallymix får man visa hunden med hjälp av handtecken, och målhand är ett utmärkt sätt att visa hunden var den ska gå. Hunden behöver kunna leta upp och följa en hand i rörelse. Bygg upp momentet gradvis och utveckla det gärna till diskreta handsignaler. Ser riktigt snyggt ut!
· Fokus – ögonkontakt. Det är inte tvunget att hunden håller ögonkontakt i rallymix men det ser trevligt ut och genom att lära hunden att titta på dig hindrar du att den tittar på andra saker som kan störa den. Den får också lättare att följa dina signaler och ni blir mer samspelta. Att hålla ögonkontakt minskar också problem med att hunden nosar i gräset. För de flesta hundar kommer detta ofta automatiskt, den söker sig till dig eftersom du står för vägledning och belöning. Jobba gärna med kontaktövningar, även med störningar och fokusera på den spontana kontakten. Låt hunden ta ansvar för träningen och kontakten, tjata inte på den!
· Hålla position. Hunden behöver inte gå perfekt ”fot/work”, men den ska följa dina rörelser i svängar etc. För att undvika minuspoäng ska den hålla samma position genom hela skylten, dvs den ska inte svaja fram och tillbaks. Lär gärna hunden en signal (verbal eller visuell) för sväng vänster eller höger om det behövs för att hunden ska följa med bättre.
· Sitt och ligg. Sitt och ligg ska hunden kunna utföra både vid din vänstra och högra sida, mellan och framför. Sitt kvar och plocka upp är varianter på sitt, där föraren går ett varv runt den sittande hunden eller plockar upp något från marken en bit från hunden utan att den ändrar ställning. De grundläggande momenten lärs enklast in med hunden mittemot föraren, nos mot näsa, eftersom man då ser exakt hur hunden gör. När beteendena är tillräckligt bra och hunden sätter sig på signal flyttar man in sig själv till hundens sida och lär på så vis hunden att utföra beteendena oavsett din position.
· Baklängesmarsch. Ett bra sätt att lära hunden linförighet/fritt följ och skillnad mellan fot och work är baklängesmarsch. Hunden följer dig nos mot näsa medan du backar. Klicka först för att hunden följer med ögonkontakt och belöningsplacera långt bakom din rygg. Hunden kommer då att söka sig in till din vänsta sida och du kan belöna för att hunden följer längre och längre sträckor (ultimat är om hunden går vid din sida och tittar upp på din rygg). När ni sen böjar gå framåt hamnar hunden i en bra fotposition. Lär in samma sak men belöningsplacera på höger sida för att lära hunden work. Använd om nödvändigt målhand för att guida hunden innan beteendena sitter helt.
· Ingångar. I rallymixen jobbar man med ”vanlig” lydnadsingång u-sväng till vänstersidan och alla andra ingångar är medsols. Från vänster till höger går hunden alltså framför och in på höger sida i en u-sväng. Från höger sida/mellan går hunden runt och bakom förarens rygg. Enklast är att lära hunden målhand som kan bli mindre och mindre handsignaler eller en bra verbal signal för hunden att göra de olika ingångarna. Viktigast är att signalerna för vilket som är vilket är tydliga så att den aldrig behöver tveka.
· Bakdelskontroll. Snygga vänster-ingångar, vänstersvängar, vänstervändningar, och vänstersnurrar är beroende av att hunden vet var den har sina bakben. ”Klossövningen”, som i korthet går ut på att lära hunden snurra runt en kloss med framtassarna på klossen och baktassarna på marken, är en utmärkt övning för att göra hunden medveten om sin bakdel.
· Stadga. Hunden ska kunna behålla sina positioner tills du ger signal att gå vidare. För en klickerhund är detta svårare än man tror eftersom de oftast blir belönade för att testa olika beteenden. Börja därför träna tidigt: det ska vara lika värdefullt att hålla sin position som att testa olika saker! Omvänt lockande och inlärning av frisignal kan vara en bra hjälp för att komma igång.
· Doggie-zen. Att kunna fokusera trots olika typer av störning är en nödvändighet och därför är det bäst att träna alla moment med doggie-zen. Om hunden kan göra momenten trots att favoritleksaken ligger bredvid, en skål köttbullar står vid skylten eller någon lockar på den har du stor fördel i störande tävlingsmiljöer/en stökig vardag. Läs mer om Doggie-zen här (lång läsning men väl värd!).
· Belöningarna. I Rallymix gäller det att kunna belöna på många olika sätt och att få hunden att uppskatta olika belöningar. Lär hunden att leka på många olika platser, att uppskatta godisbelöning, mysbelöning och röstberöm. Ett bra sätt är att genom premacks princip och värdeöverföring få hunden att gilla även belöningar som i dagsläget är mindre värda. Övningarna går ut på att det ena leder till det andra; för att få godis måste man leka, mys följs av lek och röstberömmet är ett löfte om att nu händer nåt skoj!
Artikeln är skriven med utgångspunkten vad jag hade velat veta tidigare. Jag tror att jag hade haft ut mer av min rallymixträning och fått säkrare beteenden om jag redan från början fokuserat på de olika delarna istället för att stirra mig blind på skyltarna eller ännu värre en lång bana. Vad tycker ni andra som tränar rallymix, är det överflödigt och krångligt med ett grundfärdighetsschema eller kan det vara ett bra stöd? Dela gärna med er av era tankar!

Annonser

En bra början är att välja väg

14 Aug

När jag började intressera mig för hundar förstod jag inte vilken enorm skillnad det var på olika metoder. För mig kändes det rätt att jobba på ett positivt sätt, att bestraffa hunden kändes helt enkelt fel, men det var så mycket jag inte hade förstått då och för varje dag som går lär jag mig något nytt. Jag inser, med varje hund jag möter och med varje husse eller matte jag pratar med vilken milsvida skillnad det kan vara mellan olika människors sätt att se på, leva med och träna hundar.

För mig handlar det inte längre så mycket om vad som är rätt och fel, det är något betydligt mer fundamentalt än så. Det handlar om hur vi ser på hundar och redan i första meningen dras skiljelinjen upp. Vissa är av uppfattningen att hundar är flockdjur som måste leva i en strikt rangordning, att de strävar efter att stiga i rang, att de tar över om de saknar en stark ledare och att konflikter är ett nödvändigt ont för att relationen ska fungera. I deras värld är det nödvändigt att hunden får veta vem som bestämmer, att hunden vet sin plats och att man inte är vek. I vissa fall innebär det att de lite halvdant tvingar hunden att gå bakom dem genom dörren, att den inte får göra människosaker (sova i soffan, äta god människomat osv) medan vissa hamnar i slagsmål med sin hund var och varannan dag för att se till att den fogar sig. Det här måste vara ett skitjobbigt sätt att leva på. Om man ser varje liten handling hunden gör som en rangfråga och om man tolkar hundens beteenden som att den gör saker med ont uppsåt måste livet bli tufft. Det skapar en misstänksamhet där hunden blir oförutsägbar och man vet inte från den ena stunden till den andra vilka motiv hunden har och vad den kan tänkas hitta på. Min gissning är att människor som ser på hundar på det här sättet är rädda, utvecklar någon form av hundrädsla eller blir avtrubbade efter alla konflikter de hamnar i. Jag vet att jag hade gjort det om jag varit i konflikt med mina hundar varje dag. För det intressanta är att fysiska tillrättavisningar eller tillsägelser sällan hjälper. Det är inlärningsvägens lag att om du måste bestraffa/korrigera ett beteende mer än en gång så kommer hunden att fortsätta upprepa det. Bestraffningar lär inte hunden beteenden, de undertrycker dem och hunden kommer att vilja/känna sig tvungen att fortsätta göra dem. Så fort de inser att det inte finns någon risk för bestraffning (när den som bestraffat inte är där tex) eller om bestraffningen inte kan mäta sig med motivationen att göra beteendet så kommer beteendet att komma tillbaks. De allra flesta älskar sina hundar och vill inte riskera att skada dem, därför bestraffar många människor lite halvdant i början vilket gör att hunden lär sig leva med bestraffningarna. Konflikterna fortsätter alltså, dag ut och dag in, på ett eller annat sätt och varje gång beteendet inte blir bestraffat förstärks det (läs mer om negativ förstärkning här). Det finns lyckligtvis andra sätt att jobba och jag är tacksam för alla som utvecklar den positiva hundträningen och ser till att den blir effektivare och effektivare hela tiden. När jag började intressera mig för hundar valde jag förvisso att jobba med mjuka metoder utifrån magkänslan och etiska perspektiv men ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur överlägset det är ur inlärningssynpunkt. Tyvärr råder det en hel del missuppfattningar som jag känner måste diskuteras.
Vi förser hunden med konsekvenser
Det första är att positiv betyder tillåtande, att hunden får göra precis vad den vill och saknar regler. Inget kunde vara mer fel egentligen, för vi jobbar med att förse hunden med konsekvenser, det är det hela träningssättet går ut på. Vi bestämmer oss för vad vi vill att hunden ska göra (våra regler) och sen förser vi den med konsekvenser utifrån vårt träningsmål. Vi jobbar med två konsekvenser, den ena är att hunden får något den vill ha och den andra är att hunden inte får det. Vi jobbar inte med obehag av så många anledningar att det är värt ett helt inlägg men att styra hundens tillgång till saker den vill ha räcker så väl. Hunden är nämligen en egoist och en ekonom (jag använder inte något av orden som skällsord) och gör det som den tjänar på i varje given situation. Det innebär att vi kan styra hundens beteende om vi ser var motivationen ligger och använder den till vår fördel. Jag har inte läst några studier som motbevisar tesen att allting vi vill lära hunden kan ses som trick eller att det skulle vara skillnad på vardagslydnad och övrig inlärning. Hunden måste, som jag ser det lära sig utifrån samma formel oavsett om den lär sig att passera lugnt förbi en grupp hundar som om den lär sig sitta fint eller hämta tidningen. Det innebär att vi kan tillämpa två konsekvenser i hundens liv och slippa väldigt mycket konflikter. Om hunden inte tar kontakt med oss så får den inte gå och hälsa på den andra hunden, om hunden inte sitter ner får den inte springa ner och bada, om hunden inte går fint vid vår sida får den inget godis, om hunden inte leker schysst får den inte leka osv. För det vi gör när vi låter hunden göra något den vill göra är att vi belönar beteendet den precis gjorde. Om en hund drar i kopplet och vi följer med eller släpper den, om hunden skäller och vi ger den uppmärksamhet, om den stjäl leksaken och vi låter den behålla den, om den springer efter grannens katt eller skäller på andra hundar -vad är det vi lär den? För människor som jobbar med korrigeringar hade det här varit möjliga träningsstunder men hur många gånger av alla hinner de med att korrigera hunden? Alla? Knappast. För oss ligger fokus på att hantera situationen så att hunden inte kan bli belönad för de här beteendena och istället se till vad vi vill att hunden ska göra. Jag vet få människor som har så mycket regler för sina hundar/sin träning som ambitiösa klickertränare men skillnaden mellan våra regler och klassiska dominansbaserade regler är att vi har en i mina ögon bättre uppbackad teori bakom reglerna. Vi vill inte att hunden ska bli bra på, eller känna sig tvungen att försvara sig, stjäla från matbordet, jaga katter, dra i kopplet, bita barn etc och därför är vårt mål att det aldrig ska behöva gå så långt. Vi jobbar utifrån vad hunden kan idag, sätter den inte i situationer där den kommer misslyckas och vi jobbar förebyggande, för att hunden ska klara situationen inom en snar framtid. I vissa situationer är det helt enkelt smartare att bara hantera situationen, ifall konsekvenserna av ett misslyckande är för stora men i andra är det inte hela världen om hunden gör fel ibland, det enda som händer är att belöningen uteblir. Sätt att hantera situationen är ofta de mest självklara sakerna som dyker upp i huvudet: Koppla hunden så den inte jagar katter, ha den inte nära barn tills den vant sig och trivs med dem, möt inte hundar på samma trottoar om den har hundmötesproblem och låt inte mat ligga framme om du har en tjuv i hushållet. Hunden kommer ändå bara att misslyckas med det du vill att den ska göra och när hunden misslyckas med våra förväntningar lyckas den med något annat, vilket innebär att den lär sig nya saker. Om vi planerar dåligt och tränar dåligt så hunden gör något vi inte vill så har vi misslyckats. Om vi då korrigerar hunden så straffar vi den för vår vår egna dåliga träning. Orättvist och osmart om du frågar mig.

Att hjälpa eller stjälpa
En annan missuppfattning är att vi som jobbar med positiv förstärkning blir godismaskiner som måste muta hundarna för att göra det vi vill. Och det är väl med det som med allting annat, att det finns dåliga tränare inom alla skolor. Jag skulle vilja säga att det inte är så stor skillnad på att tvingas muta sin hund varje dag och att använda kopplet/rösten för att hålla hunden i schack. Jag tycker med andra ord att båda resultaten är lika värdelösa (den enda skillnaden är att hunden är glad och får godis i det ena fallet och ont i nacken/öronen i det andra). Om vi tvingas muta hundarna för att få dem dit vi vill så är vi beroende av en hjälp. En hjälp kan vara godis, koppel, att vi bär/släpar/visar hunden, en target (läs mer om targets här) etc och det är av största vikt att vi blir av med hjälpen så fort vi kan. Därför använder jag mig av så lite hjälper jag bara kan, för att slippa träna bort dem senare. Mitt mål är ju förstås att hunden ska kunna allting jag lärt den oavsett om jag har koppel, boll eller godis i handen.

Att se till hundens förutsättningar
Den fördom jag stör mig mest på är nog ändå den om att mjuka metoder bara funkar med lätta hundar och att de inte funkar för att hjälpa hundar med problembeteenden. De hundar jag har mött hittills har varit levande exempel på vad bestraffningar kan göra med en hunds osäkerhet och hur väl positiv förstärkning fungerar när det kommer till beteendemodifikation. Moderna hundtränare tar hundens naturliga förutsättningar i beaktning och utifrån dem gör vi en plan för vår träning. Att anpassa avstånd, störning och kriterier för hundens beteende är viktiga komponenter i ett lyckat träningspass och allt för många glömmer de här fundamentala bitarna. Oavsett om de arbetar med bestraffningar eller försöker få hunden att göra det de vill med en bit godis i näven glömmer de bort att se till att hunden klarar det. De kräver för mycket för snabbt och i en miljö som hunden inte klarar av. Vi ser till att hunden lyckas.

Ny hemsida, ny verksamhet!

27 Jun

 Jag har äntligen haft sinnesro och dåligt väder nog att strukturera upp bloggen och göra om den till en riktig hemsida. Jag har länge tänkt göra om bloggen i wordpress och nu tog jag tag i det och passade på att göra det till en mer ordentlig firmasida på samma gång. Jag har lagt upp lite läsvärda artiklar, info om privatlektioner, kommande kurser i Malmö och sist men inte minst: Info om hundlägret som hålls i september!

Jag hoppas att ni gillar sidan och att den kan vara till hjälp. Den är inte riktigt klar utan jag kommer lägga till lite delar allteftersom, bland annat fyller jag på med träningsvideos och en webshop så fort jag fått ordning på systemet! Tills dess får ni hålla till godo med sidan som den är, kommentera gärna och säg vad ni tycker om nya upplägget och passa på att anmäla er till kurser och lägret om ni vill hitta på något kul med era hundar i sommar! Jag håller också på och planerar verksamheten inför hösten och kommer fortsätta jobba med Eva på Hundharmoni samt börja hålla kurser så smått i Malmö. Jag tror behovet av lättillgängliga kurser i Malmö är stort och hoppas kunna fylla en lucka som jag tycker finns. Tills vi ses igen önskar jag er alla en riktigt trevlig sommar!

Vila is just a four letter word -Hur svårt kan det va?

24 Maj

Igår på hundkursens teoridel pratade vi avslappning och hur man bäst kan lära hundar som har svårt att koppla av att ta det lugnt. Jag tänkte mycket på det när jag kom hem och umgicks med mina hundar och nu när jag grubblat lite till har jag bestämt mig för att sluta se på YipYap som en hund som har särskilt svårt att koppla av och bestämt mig för att han nog visst får tillräckligt med vila. Oro över sånt här brukar inte göra mig till en bättre människa.

Än en gång är det hjärnspöken som ställer till det för mig, jag jämför två helt olika hundar. Väl medveten om att jag gör fel jämför jag hyfsat världsvana och trygga (kanske en smula lata) rottweilern Deus med bordercollien YipYap och då framstår han som ett rastlöst stressoffer. När jag tänker lite längre och inte behöver engagera mig i en valp som gnager på inredningen kommer jag fram till hur jag tror att lillen fungerar.
Han är, precis som Deus ganska beroende av att känna sig nöjd för att han ska kunna koppla av. Om de behöver kissa, är törstiga eller mår illa så talar de om det. Deus börjar pipa, krafsar på dörren eller kommer och buffar på mig, YipYap gnager på saker eller skäller när det är något som är fel. Vad jag glömmer bort alldeles för ofta är att jag spenderat mer än fem år med Deus och bara ett par månader med YipYap. Jag vet oftast vad Deus vill och han har insett vad som funkar och inte. Han har lärt sig att inomhus är vila och då är det bäst att hoppa upp i soffan eller sängen så man inte slösar bort några värdefulla minuters sömn. YipYap förstår jag inte lika bra och en valp som gnager på saker och skäller är svår att ignorera när man hyr sin bostad. Han har med andra ord fått uppmärksamhet för en massa jobbiga grejer som jag helst bara hade ignorerat. För honom är det nämligen inte lika självklart att inomhus är viloplats och han kan ibland upplevas som väldigt rastlös. Ibland vill han förstås leka, ibland vill han hitta på nåt annat som ibland är svårt att definiera och ibland är han övertrött. Jag har fått hitta sätt som får ner honom i varv och tänkte dela med mig av lite knep som funkat för oss. Jag hade givetvis helst sett att han själv valde att gå och lägga sig och det gör han oftare och oftare nu men ibland behöver jag hjälpa honom till ro.

Varför är hunden orolig?
Det första jag gör är att tänka efter: Har han varit ute nyss eller behöver han gå ut och kissa? Har han druckit, kan han vara hungrig? Har vi haft en jättetråkig dag så han är uttråkad (händer ytterst sällan)? Har vi hittat på för mycket idag (händer lite oftare)? Om jag inte tillgodosett något grundläggande behov så är det oftast det som gör att han har svårt att varva ner. När vi kommer in från en kort runda så brukar han rätt snabbt somna. Ibland är det dock något annat som inte är som det ska och istället för att i stunden försöka vända och vrida på det försöker jag se till att han somnar (jag tänker mycket bättre utan en valp som försöker hjälpa mig).

En trygg famn
Oftast brukar jag hålla honom i famnen, sätta mig ner på en stol och vara stilla. Jag har lärt honom det här sedan han var valp och börjat med tillfällen då han varit lugn. Det har alltså inte börjat med en kamp där jag måste hålla honom stilla tills han ger upp. Jag har fångat ett lugnt beteende, honom halvsovande och satt in det i ett sammanhang. Det började (biktstund: trafikfara) när han var liten och jag körde bil och han kröp upp i min famn och somnade. Beteendet tog jag sen vidare till andra platser och han kände igen det. När jag lyfter upp honom vilar han hakan i min hand och brukar vara alldeles stilla tills han, rätt ofta somnar. Om jag fångar honom när han stimmar runt här hemma och håller honom en stund brukar han ofta gå och dricka, sen somna när jag sätter ner honom. Någon minut i famnen blir som en liten välbehövlig paus.

Avkoppling i buren
Jag har också lärt honom att älska att vara i sin bur. Vi har mycket kvar av burträningen, bland annat att vara kvar i den med störningar och öppen dörr och att vara helt nöjd med att jag lämnar honom i den. Men än så länge är jag glad att han älskar att gå in i den och kopplar av bra. När jag haft med honom på kurser och seminarier har han frivilligt gått in i buren och somnat fortare och fortare för varje tillfälle. Jag tycker det är svårt att koncentrera sig på kurser om jag samtidigt måste hålla koll på min hund, att stoppa in honom i en bur är en fantastisk lösning. Det är hans trygga plats och aldrig en bestraffning för att han gjort något fel.

Att tugga är lugnande
Utöver att valpar behöver tugga på någonting vi ger dem för att inte gå loss på möbler och tapeter är själva tuggandet lugnande för de flesta hundar. När de tuggar friörs lugnande hormoner och det ger dem något annat att göra medan vi fokuserar på allt vad vi anser är viktigare än att leka med dem. När vi åker nånstans där jag tror att YipYap kommer att ha svårare att komma till ro tar jag alltid med nåt gott för honom att tugga på.

Inlärda beteenden

Jag har också jobbat en del med att lära in lugna beteenden och jag började med att forma fram ett beteende som jag valt att kalla ”vila”. Det går ut på att YipYap ligger med hakan i marken och även om det är väldigt mycket ett trick (han gör det med förväntan att få sin belöning) har jag märkt hur han börjar bjuda på det som ett beteende när vi är stilla. Genom att jag belönar mer och mer sällan brukar han somna efter en stund. Det här hade jag gärna jobbat mer med som en del av kursupplägget. Även om vi på kurserna är i en väldigt lugn miljö och har skärmar som ger hundarna privacy så märker jag att många kursdeltagare har problem med vad de själva ska göra under teoripassen. Deras hundar har inte lärt sig att vara stilla och de söker uppmärksamhet genom att pipa, gnälla, skälla och hoppa på husse och matte. Som i sin tur hyschar, plockar upp, klappar eller i värsta fall blir irriterad och sur mot hunden. Det är fullt förståeligt, det är för många av oss jobbigt när hunden är ”besvärlig”, att se mina hundar rastlösa är bland det värsta jag vet. Om kursdeltagarna i brist på spontan sömn fick hundarna att ägna sig åt ett lugnt beteende skulle de ha något vettigt att fokusera på istället för att uppmärksamma och belöna hunden för att den är odräglig. Det skulle bygga ett helt annat lugn i dem båda och möjliggöra en trevligare tid, även i vila. Jag och en vän har filmat Deus när jag lär honom ”vila”, så jag avslutar med en påminnelse till oss båda att börja redigera och lägga upp det vi filmat!

Ny studie visar att stryphalsband ökar stress och dragande i kopplet

24 Feb

När jag tog hand om min rottweiler Deus drog han fruktansvärt mycket i kopplet. Han var stressad och reagerade utåt genom att göra utfall och skälla på saker han upplevde som hotfulla eller konstiga. Jag tyckte det kändes olustigt att använda halsband på honom eftersom han kunde göra flera utfall på en enda promenad och varje utfall skulle innebära en skaderisk för honom. Då visste jag inte så mycket mer än vad jag läst i någon bok och vad mitt sunda förnuft sa mig, men allt annat än sele kändes otänkbart. När jag var hos veterinären första gången höll en vän i kopplet och Deus kaosade runt i väntrummet så hon hade svårt att hålla i honom. Vi fick tips av personalen att sätta på honom ett stryphalsband. Jag blev förbannad och ledsen men hade inte tillräcklig kunskap för att säga nåt mer än ”Nej, jag vill inte utsätta min hund för det”.

Det kändes självklart redan då att en hund som drar i kopplet blir mer stressad av att ha ett halsband som sitter åt om halsen. Jag kan få panik om jag är stressad och har en tröja som är för tajt i halsen eller har råkat sätta klockan för tajt om armen och jag antar att det inte är så annorlunda för hundarna. Om trycket dessutom ökar när man försöker ta sig bort från obehaget är det inte en alltför vågad gissning att stressen ökar. Nu visar en studie från SLU att det finns ett starkt samband mellan stryphalsband och ökat stresspåslag och att en frontkopplad sele kan minska hundens benägenhet att dra i kopplet. Studien har låtit ett antal hundägare gå runt i ett ridhus med först sele och sedan stryphalsband på sina hundar. De har fått tydliga instruktioner att inte påverka hunden på något sätt, bara följa med i kopplet. Läs mer

Jag älskar att ha fel!

15 Dec

Jag älskar att ha fel. Jag älskar att bli överbevisad om saker jag trodde var omöjliga. I veckan var jag ute och tränade med en god vän och hennes whippet Janne, som råkar vara en av mina projekthundar till utbildningen jag går nu. Janne har lite problem med hundmöten och gör utfall och skäller om de kommer för nära eller överraskar honom. Han kan låsa sig och få panik i hundmöten men när vi tränar så jobbar vi säkert. Vi vill hela tiden kunna planera vårt nästa steg och jobba i ett lugnt tempo för att hundarna ska lära sig lita på situationen och kunna utvecklas.

Dagen till ära hade jag tagit med mig min hund Deus som medtränare, han och Janne har aldrig träffats förut. Deus kommer från en väldigt trist bakgrund och har fått panik i hundmöten, skällt och gjort kraftiga utfall. Att möta andra hundar när han är kopplad har varit det allra svåraste i hans liv men idag är han väldigt mycket tryggare och vi var fast beslutna att allt skulle gå bra. Vi visste inte riktigt hur det skulle gå, vi hade våra förhoppningar men hade sagt att om det inte funkar så bryter vi och gör nåt hundarna tycker är kul innan vi går hem. Vi möttes på en lugn parkeringsplats och började på långt avstånd. När hundarna såg lugnt på varandra klickade vi och belönade dem för att de inte skällde eller spände sig. När de kändes trygga på ett avstånd rörde vi oss närmare varandra men bara så nära att vi visste säkert att de skulle klara av det. Vi gick runt på parkeringen, hundarna letade lite godis och tog in situationen. Allteftersom det gick bra kunde vi gå närmare och till slut ge oss iväg på en promenad i de lugna kvarteren runtomkring. Läs mer

>Höstpromenader i Dalby

26 Sep

>

Idag höll vi första hundpromenaden för hösten ute på Hundharmoni i Dalby. Fyra entusiastiska mattar med varsin hund hade anmält sig för att gå en sväng tillsammans. Vi åkte till hundslingan i Skrylle, ett ställe som passade utmärkt för dagens promenad. Tanken med hundpromenaderna är att de som vill ska få chansen att träffa andra som också har hund men framförallt låta hundarna träffa andra hundar på ett utvecklande sätt. Allt för många har problem med hundmöten, antingen är hunden superglad och vill hälsa på allt och alla, eller så tycker den att det är obehagligt och försöker hålla mötande hundar på avstånd.

Ett bra botemedel är, utöver klassisk träning och associationsförändring att gå koppelpromenader ihop. Hundar lär sig mycket av att bara gå tillsammans, vara lugna i grupp (eller två och två om en grupp blir för mycket) och i sin egen takt närma sig varann. Mötet blir på så vis mycket mer avspänt än om de bara skulle mötts på gatan. På promenaden får de chansen att läsa av varandra på avstånd, de är upptagna med att ägna sig åt alla dofter och hinner inte spendera lika mycket tid på att bry sig om de andra hundarna. Vi har också en bra chans att under promenaderna hålla kontakten med hundarna och lära dem att kommunicera med oss trots att det finns hundar omkring dem. I stan blir många hundmöten slumpartade och ofrivilliga, man krockar med en hund i en korsning, en annan kommer ut ur en port och skäller eller så kommer en lös hund framspringande när man minst önskar det. Detta kan många gånger skapa spänningar som gör att hunden börjar ogilla att möta hundar på promenad. Under våra promenader håller vi koll så att hundarna får en trevlig stund, så de kan lära sig något och utveckla sitt språk och sitt tålamod. Ju fler lyckade hundmöten en hund får desto tryggare kommer den att bli. Läs mer om promenaderna på Hundharmoni.