Arkiv | MalmöHK RSS feed for this section

Det finns visst dåligt väder!

3 Sep

Med tanke på att intresset för schysst hundträning är så pass stort är det märkligt att 11141115_1593605900894533_6312743903233925898_ndet inte redan finns någon hundträningslokal i Malmö. Vi har varit inne på att starta en länge och vi började till och med leta lokal åt R+ men så kom annat i vägen och vi insåg att det skulle bli svårt att driva en lokal själva. R+ligan har fortsatt hålla sina föreläsningar på lånade lokaler, släpa prylar inför varje kurstillfälle och plåga stackars kursare i regn och blåst vinter efter vinter… Tills nu! Läs mer

Annonser

En bra början är att välja väg

14 Aug

När jag började intressera mig för hundar förstod jag inte vilken enorm skillnad det var på olika metoder. För mig kändes det rätt att jobba på ett positivt sätt, att bestraffa hunden kändes helt enkelt fel, men det var så mycket jag inte hade förstått då och för varje dag som går lär jag mig något nytt. Jag inser, med varje hund jag möter och med varje husse eller matte jag pratar med vilken milsvida skillnad det kan vara mellan olika människors sätt att se på, leva med och träna hundar.

För mig handlar det inte längre så mycket om vad som är rätt och fel, det är något betydligt mer fundamentalt än så. Det handlar om hur vi ser på hundar och redan i första meningen dras skiljelinjen upp. Vissa är av uppfattningen att hundar är flockdjur som måste leva i en strikt rangordning, att de strävar efter att stiga i rang, att de tar över om de saknar en stark ledare och att konflikter är ett nödvändigt ont för att relationen ska fungera. I deras värld är det nödvändigt att hunden får veta vem som bestämmer, att hunden vet sin plats och att man inte är vek. I vissa fall innebär det att de lite halvdant tvingar hunden att gå bakom dem genom dörren, att den inte får göra människosaker (sova i soffan, äta god människomat osv) medan vissa hamnar i slagsmål med sin hund var och varannan dag för att se till att den fogar sig. Det här måste vara ett skitjobbigt sätt att leva på. Om man ser varje liten handling hunden gör som en rangfråga och om man tolkar hundens beteenden som att den gör saker med ont uppsåt måste livet bli tufft. Det skapar en misstänksamhet där hunden blir oförutsägbar och man vet inte från den ena stunden till den andra vilka motiv hunden har och vad den kan tänkas hitta på. Min gissning är att människor som ser på hundar på det här sättet är rädda, utvecklar någon form av hundrädsla eller blir avtrubbade efter alla konflikter de hamnar i. Jag vet att jag hade gjort det om jag varit i konflikt med mina hundar varje dag. För det intressanta är att fysiska tillrättavisningar eller tillsägelser sällan hjälper. Det är inlärningsvägens lag att om du måste bestraffa/korrigera ett beteende mer än en gång så kommer hunden att fortsätta upprepa det. Bestraffningar lär inte hunden beteenden, de undertrycker dem och hunden kommer att vilja/känna sig tvungen att fortsätta göra dem. Så fort de inser att det inte finns någon risk för bestraffning (när den som bestraffat inte är där tex) eller om bestraffningen inte kan mäta sig med motivationen att göra beteendet så kommer beteendet att komma tillbaks. De allra flesta älskar sina hundar och vill inte riskera att skada dem, därför bestraffar många människor lite halvdant i början vilket gör att hunden lär sig leva med bestraffningarna. Konflikterna fortsätter alltså, dag ut och dag in, på ett eller annat sätt och varje gång beteendet inte blir bestraffat förstärks det (läs mer om negativ förstärkning här). Det finns lyckligtvis andra sätt att jobba och jag är tacksam för alla som utvecklar den positiva hundträningen och ser till att den blir effektivare och effektivare hela tiden. När jag började intressera mig för hundar valde jag förvisso att jobba med mjuka metoder utifrån magkänslan och etiska perspektiv men ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur överlägset det är ur inlärningssynpunkt. Tyvärr råder det en hel del missuppfattningar som jag känner måste diskuteras.
Vi förser hunden med konsekvenser
Det första är att positiv betyder tillåtande, att hunden får göra precis vad den vill och saknar regler. Inget kunde vara mer fel egentligen, för vi jobbar med att förse hunden med konsekvenser, det är det hela träningssättet går ut på. Vi bestämmer oss för vad vi vill att hunden ska göra (våra regler) och sen förser vi den med konsekvenser utifrån vårt träningsmål. Vi jobbar med två konsekvenser, den ena är att hunden får något den vill ha och den andra är att hunden inte får det. Vi jobbar inte med obehag av så många anledningar att det är värt ett helt inlägg men att styra hundens tillgång till saker den vill ha räcker så väl. Hunden är nämligen en egoist och en ekonom (jag använder inte något av orden som skällsord) och gör det som den tjänar på i varje given situation. Det innebär att vi kan styra hundens beteende om vi ser var motivationen ligger och använder den till vår fördel. Jag har inte läst några studier som motbevisar tesen att allting vi vill lära hunden kan ses som trick eller att det skulle vara skillnad på vardagslydnad och övrig inlärning. Hunden måste, som jag ser det lära sig utifrån samma formel oavsett om den lär sig att passera lugnt förbi en grupp hundar som om den lär sig sitta fint eller hämta tidningen. Det innebär att vi kan tillämpa två konsekvenser i hundens liv och slippa väldigt mycket konflikter. Om hunden inte tar kontakt med oss så får den inte gå och hälsa på den andra hunden, om hunden inte sitter ner får den inte springa ner och bada, om hunden inte går fint vid vår sida får den inget godis, om hunden inte leker schysst får den inte leka osv. För det vi gör när vi låter hunden göra något den vill göra är att vi belönar beteendet den precis gjorde. Om en hund drar i kopplet och vi följer med eller släpper den, om hunden skäller och vi ger den uppmärksamhet, om den stjäl leksaken och vi låter den behålla den, om den springer efter grannens katt eller skäller på andra hundar -vad är det vi lär den? För människor som jobbar med korrigeringar hade det här varit möjliga träningsstunder men hur många gånger av alla hinner de med att korrigera hunden? Alla? Knappast. För oss ligger fokus på att hantera situationen så att hunden inte kan bli belönad för de här beteendena och istället se till vad vi vill att hunden ska göra. Jag vet få människor som har så mycket regler för sina hundar/sin träning som ambitiösa klickertränare men skillnaden mellan våra regler och klassiska dominansbaserade regler är att vi har en i mina ögon bättre uppbackad teori bakom reglerna. Vi vill inte att hunden ska bli bra på, eller känna sig tvungen att försvara sig, stjäla från matbordet, jaga katter, dra i kopplet, bita barn etc och därför är vårt mål att det aldrig ska behöva gå så långt. Vi jobbar utifrån vad hunden kan idag, sätter den inte i situationer där den kommer misslyckas och vi jobbar förebyggande, för att hunden ska klara situationen inom en snar framtid. I vissa situationer är det helt enkelt smartare att bara hantera situationen, ifall konsekvenserna av ett misslyckande är för stora men i andra är det inte hela världen om hunden gör fel ibland, det enda som händer är att belöningen uteblir. Sätt att hantera situationen är ofta de mest självklara sakerna som dyker upp i huvudet: Koppla hunden så den inte jagar katter, ha den inte nära barn tills den vant sig och trivs med dem, möt inte hundar på samma trottoar om den har hundmötesproblem och låt inte mat ligga framme om du har en tjuv i hushållet. Hunden kommer ändå bara att misslyckas med det du vill att den ska göra och när hunden misslyckas med våra förväntningar lyckas den med något annat, vilket innebär att den lär sig nya saker. Om vi planerar dåligt och tränar dåligt så hunden gör något vi inte vill så har vi misslyckats. Om vi då korrigerar hunden så straffar vi den för vår vår egna dåliga träning. Orättvist och osmart om du frågar mig.

Att hjälpa eller stjälpa
En annan missuppfattning är att vi som jobbar med positiv förstärkning blir godismaskiner som måste muta hundarna för att göra det vi vill. Och det är väl med det som med allting annat, att det finns dåliga tränare inom alla skolor. Jag skulle vilja säga att det inte är så stor skillnad på att tvingas muta sin hund varje dag och att använda kopplet/rösten för att hålla hunden i schack. Jag tycker med andra ord att båda resultaten är lika värdelösa (den enda skillnaden är att hunden är glad och får godis i det ena fallet och ont i nacken/öronen i det andra). Om vi tvingas muta hundarna för att få dem dit vi vill så är vi beroende av en hjälp. En hjälp kan vara godis, koppel, att vi bär/släpar/visar hunden, en target (läs mer om targets här) etc och det är av största vikt att vi blir av med hjälpen så fort vi kan. Därför använder jag mig av så lite hjälper jag bara kan, för att slippa träna bort dem senare. Mitt mål är ju förstås att hunden ska kunna allting jag lärt den oavsett om jag har koppel, boll eller godis i handen.

Att se till hundens förutsättningar
Den fördom jag stör mig mest på är nog ändå den om att mjuka metoder bara funkar med lätta hundar och att de inte funkar för att hjälpa hundar med problembeteenden. De hundar jag har mött hittills har varit levande exempel på vad bestraffningar kan göra med en hunds osäkerhet och hur väl positiv förstärkning fungerar när det kommer till beteendemodifikation. Moderna hundtränare tar hundens naturliga förutsättningar i beaktning och utifrån dem gör vi en plan för vår träning. Att anpassa avstånd, störning och kriterier för hundens beteende är viktiga komponenter i ett lyckat träningspass och allt för många glömmer de här fundamentala bitarna. Oavsett om de arbetar med bestraffningar eller försöker få hunden att göra det de vill med en bit godis i näven glömmer de bort att se till att hunden klarar det. De kräver för mycket för snabbt och i en miljö som hunden inte klarar av. Vi ser till att hunden lyckas.

Seminarium om aggression och rädsla: Grisha Stewart kommer till Sverige!

19 Jul

Jag har den stora glädjen att meddela att Grisha Stewart, en av USAs främsta hundtränare kommer till Sverige under våren 2012. Grisha har blivit känd över hela världen för sitt arbete med reaktiva och rädda hundar. Hon har utvecklat Behavior Adjustment Training (BAT), en teknik som ger hundar självkänsla och sociala färdigheter. På grund av sin enkelhet och effektivitet när det kommer till att rehabilitera reaktiva beteenden sprider sig metoden snabbt. Nu har turen kommit till Sverige!

Grisha Stewart har specialiserat sig på hundagression och hennes hundcenter Ahimsa Dog Training i Seattle har blivit utnämnt till bäst i delstaten. Hon arbetar där med klassisk kursverksamhet, valpsocialisering och hjälper hundar med hundmötesproblematik. Problem vid hundmöten är en av de vanligaste orsakerna till att människor söker hjälp hos hundpsykologer och instruktörer och det är därför extra roligt att kunna presentera Grisha och BAT för den svenska hundvärlden.

Grisha kommer från en akademisk bakgrund, har en Master’s i matematik och är på väg mot en Master’s i psykologi (med inriktning djurs beteenden) vid Antioch University samtidigt som hon driver ett företag med sex instruktörer och håller privatlektioner i aggressionsfall. Hennes bakgrund som teoretisk matematiker och collegelärare kommer till användning i hennes jobb som hundtränare och instruktör. Framförallt har hon haft nytta av problemlösningsfärdigheter, undervisningsskills och förmågan till kritiskt tänkande som hon lärde sig under tiden på college. Sedan hon grundade Ahimsa Dog Training 2003 har hon kunnat konstatera att hennes hund- och människoelever är betydligt ivrigare att lära sig än eleverna på college.

Hundbeteende fascinerar Grisha och hon är oerhört passionerad i att hjälpa hundägare och instruktörer bli bättre på att rehabilitera och träna hundar. Hennes iver ledde till att hon utvecklade BAT, Behavior Adjustment Training, en teknik som använder omgivningen för att belöna hunden och eliminera problembeteenden. Hennes seminarier om BAT brukar vara underhållande, lärorika och inspirerande och har fått topprecensioner av både hundägare och människor som arbetar med hundar.

Seminariet kommer bland annat handla om:
Rädsla, aggression mot människor och hundar, hälsningsfrustration, hanteringsträning, valpsocialisering, att förebygga aggression mm.

Info om seminariet

Att slåss är kostsamt för hundar. Istället för att kasta sig direkt in i slagsmål ger de flesta hundar avståndsökande signaler, vissa subtila, andra betydligt tydligare. Men många hundar har gett upp om de subtila signalerna och hoppar direkt till att visa aggression, slåss eller fly i panik.

I arbetet med att rehabilitera rädda, aggressiva och frustrerade hundar bygger BAT sociala färdigheter, självförtroende och trygghet nära det som triggar en reaktion. Samtidigt växer tilliten och förtroendet för den som jobbar med hunden. Klassiska belöningar, som mat och lek har en plats i BAT men den viktigaste komponenten är att använda sig av omgivningsbelöningar eftersom det är de som håller det reaktiva beteendet levande.

Seminariet består av flera olika delar. Det blir videoklipp från fall där BAT använts på olika sätt och videoklipp för att visa hur man bäst hanterar de problem som man kan stöta på, en kort sammanfattning av hur BAT-liknande teknikaer använts under de senaste decennierna samt hur BAT kan användas tillsammans med andra träningsmetoder. Vi kommer diskutera vetenskapen bakom BAT, varför och hur BAT hålls på en låg stressnivå, hur man bäst hittar figuranter för arrangerade möten och hur man börjar använda BAT ”undercover” i riktiga världen. Seminariet tar även upp hur man kan hantera konflikter i hushållet (mellan hundarna!), hur man tränar bort stängselaggression och mycket mer. Utöver allt prat blir det givetvis livedemonstrationer, med flera hundar med hundmötesproblem samt en valp för socialiseringsarbetet. Hundarna som deltar är med båda dagarna vilket gör det extra tydligt vilken förändring BAT kan åstadkomma på relativt kort tid.

Seminariet är på två dagar och kommer att hållas i Stockholm helgen 31:e mars – 1:a april 2012. Plats och exakta tider meddelas inom kort, tills dess tar vi emot anmälningar och svarar mer än gärna på frågor! Om din klubb är intresserad av att delta skickar vi gärna kompletterande information om seminariet och grupprabatter. Du anmäler dig genom att skicka ett mail till rplushundskola@gmail.com

Läs mer om Grisha och BAT här.

Video på hunden Peanut som rehabiliterats med BAT. Första videon är Grisha och Peanut under träningen och andra videon är resultatet efteråt. Peanut brukade vara rädd för alla människor (framförallt barn) och hundar.

Välkommen till Malmö Hundkamrater!

22 Jun

Igår var jag och YipYap på promenad med Malmö Hundkamrater och jag kunde glatt konstatera att jag hade en inte så rädd valp i kopplet. YipYap var glad och ivrig och inte alls rädd som han var tidigare i månaden. Han lekte med mig, skramlade med saker, ville hälsa på folk och fä och jag har sällan varit så lycklig. Jag har fokuserat mycket på att få honom att trivas i stan och att inte vilja fly så fort något obehagligt händer. Rundorna med Malmö Hundkamrater har varit helt fantastiska, jag och YipYap har lekt oss fram genom stan, i sällskap av trevliga hundar och deras människor.

Malmö Hundkamrater är ett initiativ som en vän till mig drog igång i vintras och som jag försökt engagera mig i så mycket jag hunnit. Tanken var att skapa ett promenadsällskap för folk som tränar med schyssta metoder och att promenaderna skulle bli en återkommande, spontan aktivitet som folk kunde gå på utan att det skulle krävas en massa planering och stök. Vi har haft en fast tid och plats och sen har det varit upp till folk att dyka upp. Ibland har det varit noll hundar på rundan, ibland en massa. Promenaden är allas ansvar och inte ett initiativ som några få ska hålla igång. Vår tanke har alltid varit att folk ska kunna gå dit när de ändå går sin kvällsrunda, är det någon där får man sällskap och bra träning. Syftet med promenaderna har alltid varit olika för varje ekipage.

Vissa behöver träna hundmötesproblematik, vissa behöver lära sin glada, spralliga hund att vara lugn med andra hundar och andra vill mest träffa schysst folk och få sällskap och träningstips på rundorna. Oavsett så tror jag att gruppen fyller en väldigt viktig funktion och jag tycker alla hundar verkar trivas och utvecklas fint av att gå ihop på det här sättet. Det är lugnt, trevligt och framförallt kontrollerat. Vi börjar alltid på en öppen plats, så att alla kan anpassa avståndet utifrån vad deras hund klarar. Deltagarna klickar (om de har den goda vanan) och belönar när deras hund ser lugnt på de andra hundarna. När alla verkar redo tar någon som känner sig manad täten och folk följer efter på det avstånd som passar dem. När hundarna börjar vänja sig vid de andra minskar deltagarna successivt avståndet och kommer närmare de varandra. Ofta går det väldigt snabbt och hundarna vänjer sig vid hur det fungerar och vad de kan förvänta sig. När jag deltagit med Deus, min rottis som haft en rätt allvarlig hundmötesproblematik har vi kunnat gå bredvid helt okända hundar, med slakt koppel redan i mitten av första promenaden. Han har sett lugn och trygg ut och jag har kunnat prata med de andra deltagarna och känna mig avslappnad.

Det här är inte magi, eller mystiska energier utan att hundarna lär sig hantera situationen och trivas med den. De börjar se de andra hundarna som en chans till belöning och samarbete med husse/matte och jag märker att beteendet rätt snabbt generaliseras även utanför de organiserade hundpromenaderna. Så länge man ligger under hundens stresströskel och ser till att den klarar av det, tänker själv och inte reagerar på de andra hundarna genom att skälla, dra eller bli rädd kommer hundens association att förändras och beteendet utvecklas i positiv riktning. Motbetingning och positiv förstärkning är fantastiskt effektivt om man tränar rätt! Jag älskar Malmö Hundkamrater som fenomen och igår efter rundan pratade jag med några av de andra om att styra upp det och ta det till en ny nivå. Hittills har vi huserat på Facebook och gruppen har utvecklats till att bli något som den kanske inte riktigt var tänkt att vara från början. Det är väldigt mycket intressanta diskussioner och folk tipsar varandra om bra selar, trevliga hundkurser och artiklar på internet, men det promeneras för lite för vår smak. Vi bestämde oss för att strukturera upp gruppen lite, att sätta fasta tider igen, att arrangera en kickoff med grill och lättsam träning för de som vill och vi ska också göra en hemsida och lite infomaterial. Vår förhoppning har alltid varit att promenaderna ska vara självgående (hehe) och att de ska spridas till resten av landet. Det blir höstens projekt!

Med på rundan igår var inte mindre än sju hundar: Hassel, whippet, Thelma, pitbull, Donna, amstaff/jack russel, Oddi, cockerspaniel, Snarf, miniaussie, Cappy, bordercolliemix och lille YipYap, bordercollie. Ett riktigt fint gäng! Jag var extra peppad, lekte och busade, tränade platsliggning och inkallning med YipYap i en park vi gick förbi och trots att han drog mellan varven var jag glad. För han drog för att han va peppad, inte för att han va skraj och stressad. När vi satte oss ner och pratade planer efter rundan la sig lille rastlöse ner och sov vid mina fötter. Lyckan var total!

Om du känner att du vill gå en runda med Malmö Hundkamrater och vara med i gemenskapen så gå med i gruppen på Facebook. Om du bor nån annanstans och vill dra igång en Hundkamraternagrupp så kontakta oss på malmohk@gmail.com. Det går också bra att dyka upp på en runda och hoppas att någon är där. Du behöver inte känna någon särskild eller kunna så mycket om hundträning egentligen. Vi är till för alla som vill göra nåt roligt med hundarna. Undrar du något så fråga, det finns en massa bra kunskap som folk gärna delar med sig av!

På rundorna med gruppen gäller följande förhållningsregler:

-Hårda ord och korrigeringar är strängt förbjudet. Förutom att det är kasst ur hundträningssynpunkt, taskigt mot hunden och trist för en själv att hålla på och bråka med sin bästis så riskerar det att förstöra promenaderna. Det är inte bara hunden i kopplet som påverkas av korrigeringar och obehag utan de andra hundarna störs också. Vi vill ha lugn och ro på rundorna, för att alla ska känna sig trygga!
-Läs beskrivningar av de andra hundarna. Du hittar dem i högerfältet i Facebookgruppen. Presentera hemskt gärna din hund också så alla vet hur de ska bete sig och om det är något särskilt ni tränar på.
-Håll avståndet. Vi utgår alltid från att alla ekipage behöver space, oavsett om hunden i kopplet älskar andra hundar eller tycker de är lite läskiga. För att träningen ska vara effektiv måste hunden kunna jobba ihop med den som håller i kopplet. Se till att din hund trivs och självmant söker kontakt med dig!
-Belöna din hund när den gör rätt. Din hund kommer att ta kontakt med dig och gå fint i kopplet emellan varven, se till att uppmärksamma och förstärka de beteendena!
-Sist men inte minst: HA ROLIGT! Promenaderna ska vara till för att föra dig och din hund närmare varann och att ni ska utvecklas ihop. Går något snett är det inte hela världen, se allt det positiva som din hund gör och lär dig av både framsteg och misslyckanden. Försök träna i en bubbla, se till din hund och de andra hundarna, stäng av mobilen och koppla bort omvärlden. Ikväll är det ni som är stjärnorna!