Arkiv | Om mig RSS feed for this section

Grubblerier från en instruktör

9 Aug

Jag har aldrig haft ett helt okomplicerat förhållande till hundar. Jag har tvivlat, tvekat, stressat ur, ångrat mig och svurit att aldrig ha med hundar att göra igen. skaralidIbland när pressen blir för hård vill jag bara lägga ner firman, ta upp nåt gammalt jobb igen. Tryckeriet, scenbygget eller vården, göra min uppgift, gå hem, vara ledig. Slippa tänka på hundar dygnet runt och slippa dåligt samvete för att jag inte gör mer. Men så är det något som tar mig tillbaks igen och tvivlen blir bara delar av utvecklingen, de formar mig och mitt sätt att arbeta. Dessvärre blir de inte nödvändigtvis mindre jobbiga för det och jag känner att jag måste dela med mig. Jag tror att andra bär på samma grubblerier så här är ett inlägg för er! Läs mer

Annonser

Sommartider hej hej!

14 Jun

Här sitter jag uppe, mitt i natten och sliter med en massa skoluppgifter inför examen på hundpsykologutbildningen i helgen. Jag har alltid haft katastrofalt dålig studiedisciplin och väntat med allt till sista stund men på senare år har det blivit ännu värre. Mina hundutbildningar har varit jätteintressanta och bra men jag har haft så vansinnigt mycket att göra och inte riktigt hunnit med. Nu börjar det äntligen lossna och jag tror jag hittat en bra struktur för att få uppgifterna gjorda. Regelbundna pauser, tydliga arbetsuppgifter, en sak i taget och energidryck är det enda som verkar funka för mig.

Jag tog en pluggpaus tidigare på kvällen och åkte med finaste vännerna och hundarna och badade. Väldigt välförtjänt. Vi simmade ihop och jag kunde glatt konstatera att YipYap och Deus nästan börjar kunna mäta sig med bästisen Cappy som annars är snabbast att hämta en frisbeen. Han har en sån härlig delfinstil och dyker upp och ner när han springer, som för att minska motståndet. Vi busade och lekte och tränade i en salig blandning och alla kändes så glada och spralliga. Så nu sitter jag här med grus i håret och påminns om att det faktiskt är sommar. Utanför kvittrar fåglarna, det börjar ljusna och jag ska snart gå och lägga mig. Först måste jag bara göra lite reklam för vårt sommarläger! Läs mer

Känslor i hundträningen del 1: Att inse att man är en jävla sopa

1 Jun

Oftare än vi vill spelar känslorna in i hur vi förhåller oss till våra hundar. De ställer till det och får oss att göra saker vi ångrar och i samma stund förbannar vi vårt eget humör och ångrar att vi överhuvudtaget skaffat hund. Idag började som en riktig skitdag, särskilt jämfört med i natt när jag satt och jobbade och växlade med att träna med hundarna. När sopbilen plötsligt dök upp och YipYap skällde för att någon försökte stjäla våra värdefulla sopor blev jag irriterade och ryckte tag i honom. Jag hann tänka, det här är inte rätt, det är inte konstruktivt, jag borde göra något annat, men gjorde det ändå. Hjärnan är jäkligt konstig.

Vi, precis som hundarna lär oss genom både operant och klassisk inlärning. Vi lär oss utifrån konsekvenserna av våra handlingar och de beteenden som leder till önskvärda konsekvenser kommer vi att upprepa, de som leder till oönskade kommer vi att undvika. De beteenden som tidigare lönat sig men inte längre ger utdelning kommer att släckas ut, den här logiken kallas för operant inlärning. Men det är inte bara den som påverkar hur vi beter oss, även känslorna spelar in och det är ofta de som ställer till det för både oss och hundarna. Hundträning utan klassisk inlärning hade varit lätt, man förser bara hunden med rätt konsekvenser för att den ska upprepa eller låta bli att göra något. Det går att räkna ut vad man ska göra och det följer i princip ett schema, lite som en maskin. Easy peasy tills känslorna kommer in. Och då menar jag både våra och hundarnas. Hundens känslor har det skrivits en hel del om så jag tänkte ägna det här inlägget till våra känslor. Läs mer

Att träna bort aggression och rädsla utan korrigeringar

23 Mar

Nu är det bara en vecka kvar till seminariet med Grisha Stewart och det mesta börjar falla på plats. Den senaste veckan har hundträning debatterats flitigt på TV och i diverse forum på internet. Jag är lyrisk över att fler och fler tar del i diskussionen och även försöker påverka sina organisationer och få media att ge plats åt något mer än de dominanstränare som synts hittills. Seminariet med Grisha kunde inte hållits lägligare än nu, när hundmötesproblem diskuteras flitigt och instruktörer sitter i TV och säger att klickerträning bara duger till att lära in trick. Det kunde inte vara längre från sanningen, klickerträning går inte ut på att vifta med köttbullar och hoppas att hunden gör rätt och det är skönt att kunna visa resultat med riktigt svåra hundar.

Jag har nämligen tjuvstartat lite innan seminariet och börjat använda BAT på en klients hund och tänkte skriva lite om honom idag. Jag har utgått från Grishas bok, hennes DVDer och klippen på hemsidan för att göra så mycket som möjligt rätt. Jag har säkert gjort fel någonstans och jag lär mig mer och mer om den här tekniken hela tiden. Ändå är resultatet klart över förväntan!

Hunden jag jobbat med är en cane corso med ganska allvarliga hund- och människomötesproblem. Det är en sorglig historia som jag hoppas kunna vända och hittills går det bättre än jag vågade hoppas när jag fick det första mailet. Monster (hundens bloggalias) gick sin första kurs hos en instruktör som enligt egen utsago arbetade med ”positiv inlärning”. Matte fick en massa träningstips som byggde på dominans, hon fick höra att hon måste bli boss över sin hund och positiv inlärning handlade i Monsters fall om att ignorera utfallen som han gjorde mot de andra hundarna. Inte helt tokigt, om det var så att det var ett undantagsfall för att man utsatt hunden för för mycket stress. Men Monster gjorde utfall rakt igenom kurstillfällena och enligt instruktören var det bra när han kollapsade och inte orkade göra utfall, eftersom han då höll på att kapitulera. Utfallen var riktigt våldsamma och både Monster och matte skadade sig vid flera tillfällen (matte bröt bland annat tummen). Ett annat råd hon fick var att ta med en käpp ut på promenad som Monster inte fick gå före, gjorde han det ändå skulle hon slå honom på nosen. Föga förvånande gick de klart kursen utan någon förbättring av Monsters beteende. Hoppet om mjuka metoder hade matte dock tappat och vände sig därför till en av de mest kända korrigeringstränarna i Skåne. Läs mer

Every day is game day!

11 Jan

Efter att ha insett ett och annat under en agilitykurs jag gick i december har jag haft lek som hemläxa och efter en knapp månad känner jag att det är dags att sammanfatta lite hur det gått och vad jag kommit fram till under tiden. Under kursen förstod jag bland annat hur mitt sätt att leka, och inte leka med YipYap har skapat hans vida rörelsemönster, försvårat koppelträningen och gjort leken mindre attraktiv och pålitlig som förstärkare/belöning i träningen. Nu försöker jag alltså komma till rätta med det och inser mer och mer värdet i en bra lek.

Från kursen fick jag med mig ett par viktiga saker som jag ville jobba med och under en månad har jag försökt att göra allting rätt. Som med all annan träning har det blivit som det alltid blir, ibland har man inte orken, slarvar eller glömmer bort vad man bestämt. Ibland går det för fort och man tabbar sig men det är sånt som man alltid får räkna med och försöka minimera antar jag. Det är värt ett eget blogginlägg, att hantera sina egna brister men på det stora hela är jag riktigt nöjd med min insats och inte minst resultatet!

Störst vikt har jag lagt vid att bygga värde i belöningszonen, alltså en halvcirkel från mina höfter och framför mig. Här ska alla belöningar levereras, för att bygga förväntan och få YipYap att söka sig till zonen så fort som möjligt samt använda belöningsplaceringen för att förtydliga vad det är jag vill att han ska göra. Vi har med andra ord lagt hans älskade boll på hyllan och jobbar med kamplek och gott godis. Vad som är en förstärkare avgör ju alltid hunden och det går ju att se vad som uppskattas i just den situation man befinner sig i. Om hunden inte ser lycklig ut när den belönas, upprepar beteendet som förstärkts eller försöker få tag i belöningen på något sätt så var kanske inte det rätt belöning för just det tillfället. Hemma kan de flesta hundar göra vad som helst för torrfoder, ute krävs något betydligt bättre, så varför snåla och förstöra sin egen träning? Läs mer

Tankar från agilitykurs hos Fanny Gott

22 Dec

YipYap har blivit stor och får knappt plats i mitt knä, jag måste hålla om honom med ena handen för att han inte ska ramla ner. Det går sjukt långsamt att skriva med en hand men han ser så nöjd ut och jag har inte hjärta att flytta på honom. Tiden har gått så vansinnigt fort på sistone och jag har inte hunnit med att formulera mina tankar på bloggen, däremot har jag tränat, tänkt och utvecklats en hel del! I mitten av december åkte jag med en vän på helgkurs hos Fanny Gott på Klickerklok. Vi gick Agility Foundations, för att bygga grunden för fortsatt agilityträning och det var lärorikt och trevligt! 

Jag gillade upplägget på kursen, det var som sagt fokus på grunderna och även om jag hade läst mig till en del övningar (från framförallt Susan Garrett) och tränat hemma var det mycket som var nytt och spännande att testa. Jag och YipYap har förutom att träna hemma gått en agilityförberedande kurs på Lunds BK och deltagit i en workshop för Angelica Prytz på hundlägret i somras. Kursen i Lund hade sina poänger och jag fick ut en del av den men det kändes mest som att vi provade lite olika hinder och hoppades på det bästa. YipYap blev också rätt orolig över den otrygga och stressiga atmosfären där men det var en prövning som jag tror vi klarade rätt bra pga hans stora kärlek för agilityträningen. Läs mer

Julklappstips del 1

28 Nov

Väl hemkommen från landet i väst börjar jag gå igenom alla roliga prylar jag handlat på mig under resan. Det blev, föga förvånande mest hundprylar och jag lyckades hitta ett par riktiga kap. Emily prackade även på mig ett par böcker som hon sa att hon ändå redan läst och inte orkade släpa med i flytten till Sverige. Inte mig emot. Jag tänkte jag skulle dela med mig av min ytterst intressanta (eller nåt…) shoppingkasse, kanske finns det något ni kan ha nytta av!

Floppy Discs -Jag fick en frisbee av Emily när hon var här i våras och den blev snabbt hundarnas älsklingsleksak. Dom hämtade den i havet, fångade i luften och kampade med den som galna. Den här frisbeen var mjuk och man kunde vika den och stoppa i bakfickan typ, praktiskt! Men till slut var den bara en ring, för tyget i mitten hade gått sönder. Tre olika frisbees hittade jag, till hundarnas förtjusning! Nu håller jag på och lär dem hämta och lämna ordentligt, känns värt att lägga en stabil grund. Jag vill lära mig frisbee ordentligt och hoppas att jag hittar någon att gå kurs för snart. Blir inspirerad av Lovisa, Fendi och Inja, kolla in dom!  Läs mer

Studiebesök på ett amerikanskt hundhem

18 Nov

Igår åkte jag och Emily på studiebesök hos The Humane Society, en organisation som bland annat arbetar med att omplacera hemlösa djur. Vi tittade på deras avdelning i San Diego, där de håller i första hand hundar och katter men även mindre djur som kaniner, marsvin och reptiler i väntan på adoption. Emily började sin hundtränarbana på The Humane Society där hon volontärarbetade ett par år samtidigt som hon lärde sig en massa om hundar.

Stället vi kommer till känns väldigt annorlunda från de djurhem och omplaceringsorganisationer jag är van vid. I Sverige består de flesta djurhemmen av folks vardagsrum, i bästa fall en förfallen lada där provisoriska boxar byggts till djuren. Det här var något helt annat. På The Humane Society möts vi av en receptionist som talar om att hundarnas visningsrum öppnar om fyra minuter. Vi tar en sväng i deras butik först och köper lite prylar till hundarna. Jag hittar en ny leksaksmorot till Tug (han har en sliten gammal morot som han älskar!) och lite leksaker till de där hemma. Sen kollar vi på hundarna som sitter en och en i små rum längs korridorerna. I rummen har de en bur, lite leksaker, en skål vatten och något mjukt att ligga på. Det känns lite som ett hunddagis men med glasrutor som besökare kan kolla på hundarna igenom.
Läs mer

Agilityträning med Pamela Johnson

14 Nov

Idag har vi turistat lite mer, varit på stranden, sett pelikaner dyka efter fisk och ätit gigantiska pommes frites på en pir. Det är sommarvärme här, folk surfar och jag har gått hela dagen i shorts och t-shirt. Det känns lite sjukt med tanke på att jag plockat fram täckbyxorna hemma. Det har varit en lång dag men vi sitter här och jobbar (och kollar på tramsiga YouTube-klipp) fast klockan är sent.

Förutom att lalla runt på stranden och åka bil har vi träffat en annan instruktör från San Diego Freestylers, Pamela Johnson. Pam har lagt upp en massa tricks- och freestylefilmer på YouTube men hon tränar också en hel del agility och idag skulle hon ge oss nybörjare en liten privatlektion. Vi möttes upp på skolan där hon jobbar, den var stängd för helgen och vi hade en bra gräsplan med en tillhörande amfiteater där vi satt och väntade på vår tur att testa övningarna. Både jag, Martina och Emily är helt nya för det här med agility så vi körde rätt basic grejer, men roligt var det. Jag gillar verkligen att träna agility, det är snabbt och man blir svettig samtidigt som hunden blir nöjd, det är praktiskt. Jag gillar praktiska lösningar, särskilt som jag inte hinner springa själv eller träna så mycket när jag har två hundar (hur hinner folk med en familj också?). Läs mer

R+ Hundskola drar till USA!

13 Nov

Jag har stuckit över till USA, närmare bestämt San Diego för att hälsa på en vän som jag lärde känna under en intensiv vecka i våras. Emily är freestyleinstruktör och har introducerat klickerträning för tusentals människor världen över. Hennes kanal, som går under namnet Kikopup är idag en av de bäst besökta hundkanalerna. Jag och ett par vänner hade följt hennes YouTube-kanal ett tag och sett alla hennes videos när jag sa till dem på skämt att jag ska bjuda över henne till Sverige. En vecka senare hade vi bestämt att hon skulle komma och i april höll hon tre väldigt uppskattade tvådagarsseminarium i Stockholm, Göteborg och Malmö. Vi spenderade en massa timmar på vägarna, tränade och pratade hundar och Emily lyckades till på köpet bli störtförälskad i min vän Martina som nu flyttat hit med sin hund Trisch. Det kändes med andra ord som att det var självklart att åka och hälsa på.

När jag landade i San Diego igår kväll var det sensommarvarmt och ett par enstaka regndroppar på vindrutan. Idag har det regnat mer, men ändå inte i närheten lika mycket som en vanlig dag i Sverige. Folk här verkar helt ställda och de vet inte riktigt hur de ska bete sig. Vi har sett flera trafikolyckor och sandsäckar som staplats för att hålla borta de obetydliga vattenmängderna. Men är man turist så är man och då ska man se staden och hundarna måste ju ut så vi åkte till en park som heter Liberty Station. Martina och Emily var övertygade om att det skulle vara tomt där, pga vädret men de körde nån slags välgörenhetslopp och det var fullt med folk och band som spelade. Det hindrade inte lite freestyleträning och jag fick se Emily och hundarna in action. Hon jobbade på en ny rutin och sa att hundarna var lite ur form för de hade mest tränat enskilda trick på sistone och inte repeterat freestylegrejerna. Jag tyckte det var helt fantastiskt ändå. Det är inspirerande och roligt att se andra träna med sina hundar och det känns som att man ofta lär sig lika mycket, om inte mer av det som att träna själv. Läs mer