Arkiv | Om mig RSS feed for this section

Jag är ingen naturbegåvning!

26 Okt

Förra helgen hade vi sista träffen med Canis klickertränarkurs och den här helgen har jag också spenderat i skolbänken. Jag är mitt uppe i hundpsykologutbildningen vid Hundens Utbildningsakademi och helgens tema var rädsla. Vi gick igenom hur rädslor fungerar, vilka olika strategier det finns för att arbeta med problemet och så tränade vi med en hund som tyckte att kor var obehagliga. Jag älskar att lära mig nytt och att dela erfarenheter och kunskap med andra som är lika insnöade. Kunskap är helt enkelt jäkligt hett!

Jag har dock lagt märke till att många människor fascineras av medfödda talanger och mystiska egenskaper som de inte riktigt förstår sig på. En del hundtränare har blivit kända för att de sägs/säger sig besitta en särskild förmåga men jag har aldrig riktig begripit hur folk kan gå igång så på det. Vad finns det för poäng i att vända sig till någon med medfödda superegenskaper, när man ändå bara är en vanlig dödlig? Man kommer ju ändå aldrig lyckas bli som dom…
Jag tycker det är betydligt mer logiskt att vända sig till någon som läst och tränat sig fram till sina färdigheter. Det känns mycket mer konkret och trovärdigt när man kan konstatera att om de jobbat sig dit de är idag så är det möjligt för vem som helst att göra det. Jag tror väl förvisso att en del människor har mer fallenhet för vissa saker och att det går olika snabbt att lära sig men grunden är ändå den samma. Den träning jag jobbar med är inte mystisk, knappast svårbegriplig och alla kan lära sig den! Läs mer

Annonser

Vem vill egentligen vara ett nedtryckade psyko?

25 Sep

Häromdan kollade jag på Fireflies in the garden, en film som fick mig att tänka mycket på hur vår relation till hundarna ser ut. Filmen hade förvisso inget med hundar att göra, den handlade om en dysfunktionell familj men den väckte mycket tankar i mig och jag kände mig sorgsen för det var så tydligt alltihop. Filmen handlarom en familj där pappan är hård och krävande mot de andra familjemedlemmarna. Han är kontrollerande och styr över deras vardag på ett obehagligt sätt som påminde om hur många människor förhåller sig till sina hundar.

Jag har svårt att återberätta filmer och det känns lite knaggligt att skriva det här men jag ska göra ett försök för jag tycker det är ett väldigt intressant ämne. Relationen människa – hund är knepig, för det är så mycket vi inte vet och mycket spekulationer som vi måste leva med och acceptera. Vi vet inte vad hundarna vill alla gånger så vi får då och då gissa. Vad vi betydligt oftare vet är vad vi själva vill och hur vi vill att vår hund ska bete sig i olika situationer. Det är utifrån den utgångspunkten som vi försöker forma vår samvaro väldigt ofta, alltså vår vilja. Vissa människor ser på hundar som redskap, för jakt, för träning, för försvar eller hundslagsmål. De lever inte sina liv med hundarna utan har dem omkring sig enbart när det passar. Den här relationen är inte vidare konstig, för den är inte det minsta jämlik, det är ingen som låtsas bry sig och det är nog lättare att förhålla sig till. För de allra flesta av oss är hunden dock en familjemedlem, någon att dela dagarna med och det är där det blir komplicerat. Läs mer

Att hantera rädslor del 2

17 Sep

Miljöträning i Västra hamnen med Stina och Hassel

Jag hade precis börjat tro att jag skulle slippa skriva en uppföljning på blogginlägget ”Att hantera rädslor del 1” som jag skrev i maj för på sistone har YipYap betett sig som en helt vanlig hund. Han har inte varit särskilt rädd, skällt mindre hemma och varit helt otroligt rolig att träna och umgås med. Han har förvisso kommit i puberteten och ska lukta överallt och när vi var på djursjukhuset kissade han fem gånger inomhus (jag blev lika förvånad varje gång, tur det bara var vi där) men rädd har han inte varit på länge. Jag hade nästan glömt bort att han var sådär rädd i maj för det försvann rätt snabbt och jag var helt oförberedd när det plötsligt hände en skitjobbig sak idag.

Jag och YipYap väntade på en vän vid tågstationen i Skurup och passade på att träna/leka lite en bit bort längs spåret. Jag har sedan han var liten försökt leka på nya platser och med många olika störningar, för jag tänker att det är en viktig grundförutsättning för att kunna träna i svåra miljöer. Om han inte kan engagera sig i lek trots att det är stökigt omkring honom kommer han knappast att engagera sig i träning eller vardagliga saker som kanske är betydligt tråkigare. Så, som en del av träningen har vi lekt på lekplatser, på trottoarer, i skogen, i affärer, med andra hundar, i folksamlingar och vid havet. Jag har försökt leka ofta och mycket med honom för att bygga värde i leken och att vara med mig. Vi hade inte lekt så mycket med tåg som susar förbi och det märktes idag men jag gav mig inte utan lyckades få honom intresserad och allt gick strålande, tills nån idiot la sig i. Jag vet inte vad det är som är så fruktansvärt viktigt att fira idag, kanske nåt bröllop eller god knows men raketer var dom tvungna att skjuta i alla fall. YipYap har inte varit särskilt rädd för ljud tidigare, han har lekt och sovit sig igenom åskoväder, ryckt på axlarna åt skott och glatt vält ner kastruller i huvudet utan att bry sig. Så värst mycket fyrverkerier har vi inte sett, ett par stycken men aldrig så här plötsligt eller nära. Det var en rejäl fyrverkeripjäs som någon smällde av ett par kvarter bort och YipYap fick panik. Läs mer

Grundfärdigheter för rallymixhunden

16 Aug

Ikväll höll jag rallymixkurs i Malmö och träffade ett härligt gäng för andra gången. Vi gick igenom lite nya skyltar, tränade på de från förra veckan och de gick en liten bana för att testa på det också. Jag har ändrat upplägget lite från tidigare kurser och försöker göra allting ännu tydligare. Ju mer jag lär mig om hundträning desto mer vill jag strukturera upp saker och dela ner beteenden i mindre bitar. Jag tror verkligen på det, att träna varje del för sig och sen sätta ihop i lite större delar som blir en helhet.

Oavsett om man tränar agility, lydnad, freestyle eller bara vill lära sin hund lite roliga tricks så krävs det att hunden kan vissa grundläggande beteenden. Samma sak är det ju med rallymixen och jag har med inspiration i en artikel om grundfärdigheter för rallylydnad skrivit om vad som krävs för att rallymixen ska flyta på bra. Det kan låta avancerat om man inte tränat någonting alls men vi går igenom de olika övningarna under kursens gång, det är inga konstigheter egentligen. En rallymixbana är baserad på skyltar uppbyggda av flera olika moment med bakgrund i lydnad, freestyle och vardagslydnad. Momenten kan plockas ut ur banan och tränas separat för att du ska kunna finputsa just det som du och din hund behöver bli bättre på. De olika beteendena som bygger upp momenten kan kallas för grundfärdigheter och för att ni ska kunna klara en skylt och i förlängningen en bana underlättar det om hunden kan dem utan och innan. Grundfärdigheterna lärs in med positiv förstärkning och först när hunden förstår övningen och är motiverad att göra den (dvs ni har roligt ihop!) kommer den att kunna göra den någorlunda pålitligt. Kom ihåg att det är du som ser till att hunden får rätt förutsättningar för att lyckas och det är du som motiverar den att göra uppgiften men det är ni som tillsammans tränar och har roligt!

· Målhand. I rallymix får man visa hunden med hjälp av handtecken, och målhand är ett utmärkt sätt att visa hunden var den ska gå. Hunden behöver kunna leta upp och följa en hand i rörelse. Bygg upp momentet gradvis och utveckla det gärna till diskreta handsignaler. Ser riktigt snyggt ut!
· Fokus – ögonkontakt. Det är inte tvunget att hunden håller ögonkontakt i rallymix men det ser trevligt ut och genom att lära hunden att titta på dig hindrar du att den tittar på andra saker som kan störa den. Den får också lättare att följa dina signaler och ni blir mer samspelta. Att hålla ögonkontakt minskar också problem med att hunden nosar i gräset. För de flesta hundar kommer detta ofta automatiskt, den söker sig till dig eftersom du står för vägledning och belöning. Jobba gärna med kontaktövningar, även med störningar och fokusera på den spontana kontakten. Låt hunden ta ansvar för träningen och kontakten, tjata inte på den!
· Hålla position. Hunden behöver inte gå perfekt ”fot/work”, men den ska följa dina rörelser i svängar etc. För att undvika minuspoäng ska den hålla samma position genom hela skylten, dvs den ska inte svaja fram och tillbaks. Lär gärna hunden en signal (verbal eller visuell) för sväng vänster eller höger om det behövs för att hunden ska följa med bättre.
· Sitt och ligg. Sitt och ligg ska hunden kunna utföra både vid din vänstra och högra sida, mellan och framför. Sitt kvar och plocka upp är varianter på sitt, där föraren går ett varv runt den sittande hunden eller plockar upp något från marken en bit från hunden utan att den ändrar ställning. De grundläggande momenten lärs enklast in med hunden mittemot föraren, nos mot näsa, eftersom man då ser exakt hur hunden gör. När beteendena är tillräckligt bra och hunden sätter sig på signal flyttar man in sig själv till hundens sida och lär på så vis hunden att utföra beteendena oavsett din position.
· Baklängesmarsch. Ett bra sätt att lära hunden linförighet/fritt följ och skillnad mellan fot och work är baklängesmarsch. Hunden följer dig nos mot näsa medan du backar. Klicka först för att hunden följer med ögonkontakt och belöningsplacera långt bakom din rygg. Hunden kommer då att söka sig in till din vänsta sida och du kan belöna för att hunden följer längre och längre sträckor (ultimat är om hunden går vid din sida och tittar upp på din rygg). När ni sen böjar gå framåt hamnar hunden i en bra fotposition. Lär in samma sak men belöningsplacera på höger sida för att lära hunden work. Använd om nödvändigt målhand för att guida hunden innan beteendena sitter helt.
· Ingångar. I rallymixen jobbar man med ”vanlig” lydnadsingång u-sväng till vänstersidan och alla andra ingångar är medsols. Från vänster till höger går hunden alltså framför och in på höger sida i en u-sväng. Från höger sida/mellan går hunden runt och bakom förarens rygg. Enklast är att lära hunden målhand som kan bli mindre och mindre handsignaler eller en bra verbal signal för hunden att göra de olika ingångarna. Viktigast är att signalerna för vilket som är vilket är tydliga så att den aldrig behöver tveka.
· Bakdelskontroll. Snygga vänster-ingångar, vänstersvängar, vänstervändningar, och vänstersnurrar är beroende av att hunden vet var den har sina bakben. ”Klossövningen”, som i korthet går ut på att lära hunden snurra runt en kloss med framtassarna på klossen och baktassarna på marken, är en utmärkt övning för att göra hunden medveten om sin bakdel.
· Stadga. Hunden ska kunna behålla sina positioner tills du ger signal att gå vidare. För en klickerhund är detta svårare än man tror eftersom de oftast blir belönade för att testa olika beteenden. Börja därför träna tidigt: det ska vara lika värdefullt att hålla sin position som att testa olika saker! Omvänt lockande och inlärning av frisignal kan vara en bra hjälp för att komma igång.
· Doggie-zen. Att kunna fokusera trots olika typer av störning är en nödvändighet och därför är det bäst att träna alla moment med doggie-zen. Om hunden kan göra momenten trots att favoritleksaken ligger bredvid, en skål köttbullar står vid skylten eller någon lockar på den har du stor fördel i störande tävlingsmiljöer/en stökig vardag. Läs mer om Doggie-zen här (lång läsning men väl värd!).
· Belöningarna. I Rallymix gäller det att kunna belöna på många olika sätt och att få hunden att uppskatta olika belöningar. Lär hunden att leka på många olika platser, att uppskatta godisbelöning, mysbelöning och röstberöm. Ett bra sätt är att genom premacks princip och värdeöverföring få hunden att gilla även belöningar som i dagsläget är mindre värda. Övningarna går ut på att det ena leder till det andra; för att få godis måste man leka, mys följs av lek och röstberömmet är ett löfte om att nu händer nåt skoj!
Artikeln är skriven med utgångspunkten vad jag hade velat veta tidigare. Jag tror att jag hade haft ut mer av min rallymixträning och fått säkrare beteenden om jag redan från början fokuserat på de olika delarna istället för att stirra mig blind på skyltarna eller ännu värre en lång bana. Vad tycker ni andra som tränar rallymix, är det överflödigt och krångligt med ett grundfärdighetsschema eller kan det vara ett bra stöd? Dela gärna med er av era tankar!

En bra början är att välja väg

14 Aug

När jag började intressera mig för hundar förstod jag inte vilken enorm skillnad det var på olika metoder. För mig kändes det rätt att jobba på ett positivt sätt, att bestraffa hunden kändes helt enkelt fel, men det var så mycket jag inte hade förstått då och för varje dag som går lär jag mig något nytt. Jag inser, med varje hund jag möter och med varje husse eller matte jag pratar med vilken milsvida skillnad det kan vara mellan olika människors sätt att se på, leva med och träna hundar.

För mig handlar det inte längre så mycket om vad som är rätt och fel, det är något betydligt mer fundamentalt än så. Det handlar om hur vi ser på hundar och redan i första meningen dras skiljelinjen upp. Vissa är av uppfattningen att hundar är flockdjur som måste leva i en strikt rangordning, att de strävar efter att stiga i rang, att de tar över om de saknar en stark ledare och att konflikter är ett nödvändigt ont för att relationen ska fungera. I deras värld är det nödvändigt att hunden får veta vem som bestämmer, att hunden vet sin plats och att man inte är vek. I vissa fall innebär det att de lite halvdant tvingar hunden att gå bakom dem genom dörren, att den inte får göra människosaker (sova i soffan, äta god människomat osv) medan vissa hamnar i slagsmål med sin hund var och varannan dag för att se till att den fogar sig. Det här måste vara ett skitjobbigt sätt att leva på. Om man ser varje liten handling hunden gör som en rangfråga och om man tolkar hundens beteenden som att den gör saker med ont uppsåt måste livet bli tufft. Det skapar en misstänksamhet där hunden blir oförutsägbar och man vet inte från den ena stunden till den andra vilka motiv hunden har och vad den kan tänkas hitta på. Min gissning är att människor som ser på hundar på det här sättet är rädda, utvecklar någon form av hundrädsla eller blir avtrubbade efter alla konflikter de hamnar i. Jag vet att jag hade gjort det om jag varit i konflikt med mina hundar varje dag. För det intressanta är att fysiska tillrättavisningar eller tillsägelser sällan hjälper. Det är inlärningsvägens lag att om du måste bestraffa/korrigera ett beteende mer än en gång så kommer hunden att fortsätta upprepa det. Bestraffningar lär inte hunden beteenden, de undertrycker dem och hunden kommer att vilja/känna sig tvungen att fortsätta göra dem. Så fort de inser att det inte finns någon risk för bestraffning (när den som bestraffat inte är där tex) eller om bestraffningen inte kan mäta sig med motivationen att göra beteendet så kommer beteendet att komma tillbaks. De allra flesta älskar sina hundar och vill inte riskera att skada dem, därför bestraffar många människor lite halvdant i början vilket gör att hunden lär sig leva med bestraffningarna. Konflikterna fortsätter alltså, dag ut och dag in, på ett eller annat sätt och varje gång beteendet inte blir bestraffat förstärks det (läs mer om negativ förstärkning här). Det finns lyckligtvis andra sätt att jobba och jag är tacksam för alla som utvecklar den positiva hundträningen och ser till att den blir effektivare och effektivare hela tiden. När jag började intressera mig för hundar valde jag förvisso att jobba med mjuka metoder utifrån magkänslan och etiska perspektiv men ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur överlägset det är ur inlärningssynpunkt. Tyvärr råder det en hel del missuppfattningar som jag känner måste diskuteras.
Vi förser hunden med konsekvenser
Det första är att positiv betyder tillåtande, att hunden får göra precis vad den vill och saknar regler. Inget kunde vara mer fel egentligen, för vi jobbar med att förse hunden med konsekvenser, det är det hela träningssättet går ut på. Vi bestämmer oss för vad vi vill att hunden ska göra (våra regler) och sen förser vi den med konsekvenser utifrån vårt träningsmål. Vi jobbar med två konsekvenser, den ena är att hunden får något den vill ha och den andra är att hunden inte får det. Vi jobbar inte med obehag av så många anledningar att det är värt ett helt inlägg men att styra hundens tillgång till saker den vill ha räcker så väl. Hunden är nämligen en egoist och en ekonom (jag använder inte något av orden som skällsord) och gör det som den tjänar på i varje given situation. Det innebär att vi kan styra hundens beteende om vi ser var motivationen ligger och använder den till vår fördel. Jag har inte läst några studier som motbevisar tesen att allting vi vill lära hunden kan ses som trick eller att det skulle vara skillnad på vardagslydnad och övrig inlärning. Hunden måste, som jag ser det lära sig utifrån samma formel oavsett om den lär sig att passera lugnt förbi en grupp hundar som om den lär sig sitta fint eller hämta tidningen. Det innebär att vi kan tillämpa två konsekvenser i hundens liv och slippa väldigt mycket konflikter. Om hunden inte tar kontakt med oss så får den inte gå och hälsa på den andra hunden, om hunden inte sitter ner får den inte springa ner och bada, om hunden inte går fint vid vår sida får den inget godis, om hunden inte leker schysst får den inte leka osv. För det vi gör när vi låter hunden göra något den vill göra är att vi belönar beteendet den precis gjorde. Om en hund drar i kopplet och vi följer med eller släpper den, om hunden skäller och vi ger den uppmärksamhet, om den stjäl leksaken och vi låter den behålla den, om den springer efter grannens katt eller skäller på andra hundar -vad är det vi lär den? För människor som jobbar med korrigeringar hade det här varit möjliga träningsstunder men hur många gånger av alla hinner de med att korrigera hunden? Alla? Knappast. För oss ligger fokus på att hantera situationen så att hunden inte kan bli belönad för de här beteendena och istället se till vad vi vill att hunden ska göra. Jag vet få människor som har så mycket regler för sina hundar/sin träning som ambitiösa klickertränare men skillnaden mellan våra regler och klassiska dominansbaserade regler är att vi har en i mina ögon bättre uppbackad teori bakom reglerna. Vi vill inte att hunden ska bli bra på, eller känna sig tvungen att försvara sig, stjäla från matbordet, jaga katter, dra i kopplet, bita barn etc och därför är vårt mål att det aldrig ska behöva gå så långt. Vi jobbar utifrån vad hunden kan idag, sätter den inte i situationer där den kommer misslyckas och vi jobbar förebyggande, för att hunden ska klara situationen inom en snar framtid. I vissa situationer är det helt enkelt smartare att bara hantera situationen, ifall konsekvenserna av ett misslyckande är för stora men i andra är det inte hela världen om hunden gör fel ibland, det enda som händer är att belöningen uteblir. Sätt att hantera situationen är ofta de mest självklara sakerna som dyker upp i huvudet: Koppla hunden så den inte jagar katter, ha den inte nära barn tills den vant sig och trivs med dem, möt inte hundar på samma trottoar om den har hundmötesproblem och låt inte mat ligga framme om du har en tjuv i hushållet. Hunden kommer ändå bara att misslyckas med det du vill att den ska göra och när hunden misslyckas med våra förväntningar lyckas den med något annat, vilket innebär att den lär sig nya saker. Om vi planerar dåligt och tränar dåligt så hunden gör något vi inte vill så har vi misslyckats. Om vi då korrigerar hunden så straffar vi den för vår vår egna dåliga träning. Orättvist och osmart om du frågar mig.

Att hjälpa eller stjälpa
En annan missuppfattning är att vi som jobbar med positiv förstärkning blir godismaskiner som måste muta hundarna för att göra det vi vill. Och det är väl med det som med allting annat, att det finns dåliga tränare inom alla skolor. Jag skulle vilja säga att det inte är så stor skillnad på att tvingas muta sin hund varje dag och att använda kopplet/rösten för att hålla hunden i schack. Jag tycker med andra ord att båda resultaten är lika värdelösa (den enda skillnaden är att hunden är glad och får godis i det ena fallet och ont i nacken/öronen i det andra). Om vi tvingas muta hundarna för att få dem dit vi vill så är vi beroende av en hjälp. En hjälp kan vara godis, koppel, att vi bär/släpar/visar hunden, en target (läs mer om targets här) etc och det är av största vikt att vi blir av med hjälpen så fort vi kan. Därför använder jag mig av så lite hjälper jag bara kan, för att slippa träna bort dem senare. Mitt mål är ju förstås att hunden ska kunna allting jag lärt den oavsett om jag har koppel, boll eller godis i handen.

Att se till hundens förutsättningar
Den fördom jag stör mig mest på är nog ändå den om att mjuka metoder bara funkar med lätta hundar och att de inte funkar för att hjälpa hundar med problembeteenden. De hundar jag har mött hittills har varit levande exempel på vad bestraffningar kan göra med en hunds osäkerhet och hur väl positiv förstärkning fungerar när det kommer till beteendemodifikation. Moderna hundtränare tar hundens naturliga förutsättningar i beaktning och utifrån dem gör vi en plan för vår träning. Att anpassa avstånd, störning och kriterier för hundens beteende är viktiga komponenter i ett lyckat träningspass och allt för många glömmer de här fundamentala bitarna. Oavsett om de arbetar med bestraffningar eller försöker få hunden att göra det de vill med en bit godis i näven glömmer de bort att se till att hunden klarar det. De kräver för mycket för snabbt och i en miljö som hunden inte klarar av. Vi ser till att hunden lyckas.

Ny instruktör bokad till lägret i september!

23 Jul

Arbetet med lägret i september fortsätter och det senaste är att Magnus Karlsson, canisinstruktör kommer och håller i lydnadsträningen. Canis kör klickerträning fullt ut och Magnus kommer lära ut lydnadsträningens grundfärdigheter. Alla lydnadsmoment (och allt annat du vill lära din hund i princip) bygger på dessa 19 grundfärdigheter och om du lärt din hund dem finns det inga gränser för vad ni kan hitta på. Jag går just nu Canis klickertränarkurs och älskar deras sätt att lägga upp träningen. Det är strukturerat, effektivt och känns väldigt genomtänkt. Det går att hela tiden se hur hunden utvecklas och man kan plocka ut de olika delarna och träna på det som måste finslipas. Utöver Magnus har jag lyckats boka Michaela Neiglick, en ung freestylestjärna som blivit känd tillsammans med sina två borderterriers Mira och Rut. Michaela kommer lära ut freestyle och tricks och workshopen lär bjuda på en hel del goda skratt och träningsglädje!

Jag ser personligen väldigt mycket fram emot agilityträningen som hålls av Angelica Ia Prytz. Jag som är ny i hundsportsvärlden hoppas kunna börja på agilitykurs i höst och vill då ha fått grunderna klart för mig så jag kan träna på ett sätt som känns smart. Angelica kommer gå igenom de viktigaste delarna i agilityn och ge deltagarna en stabil grund så de kan fortsätta träna hemma. Dessutom blir det ett kärt återseende med en gammal klasskamrat från min instruktörsutbildning. Jessica Mann gick två yrkesutbildningar parallellt, har utbildat sig i ett supertempo och jobbar nu på HundCampus i Hällefors. HundCampus är framförallt kända för sina noslabb, spårträning och specialsöksutbildningar. Det ska bli superspännande att se vad Jessica har kokat ihop och i dagsläget vet knappt jag. Jessica är lite hemlighetsfull men med tanke på hur engagerad och träningsgalen hon är är jag övertygad om att det kommer bli en superworkshop!

Utöver de olika workshoparna kommer det hända en massa andra roliga saker på lägret. Det blir bland annat prova på Rallymix, Hundbio och grillning!

Det finns fortfarande några platser kvar på lägret så ta chansen att anmäl dig idag. Det är först till kvarn som gäller så det är hög tid att anmäla sig om man vill ha en plats. Fullständigt schema och övrig deltagarinfo kommer då mailas ut till alla deltagare. Lägret är perfekt för dig som inte har en aning om vad du vill hitta på med din hund och vill testa lite olika saker utan att behöva tumma på kvalitén. Instruktörerna som kommer på lägret är alla engagerade, pålästa och tränar med positiv förstärkning. Lägret passar också dig som vet precis vad du vill göra med din hund och vill få chansen att utvecklas med andra hundnördar under en helg. Anmäl dig genom att skicka ett mail till rplushundskola@gmail.com.

Mer info om lägret hittar du här.

Seminarium om aggression och rädsla: Grisha Stewart kommer till Sverige!

19 Jul

Jag har den stora glädjen att meddela att Grisha Stewart, en av USAs främsta hundtränare kommer till Sverige under våren 2012. Grisha har blivit känd över hela världen för sitt arbete med reaktiva och rädda hundar. Hon har utvecklat Behavior Adjustment Training (BAT), en teknik som ger hundar självkänsla och sociala färdigheter. På grund av sin enkelhet och effektivitet när det kommer till att rehabilitera reaktiva beteenden sprider sig metoden snabbt. Nu har turen kommit till Sverige!

Grisha Stewart har specialiserat sig på hundagression och hennes hundcenter Ahimsa Dog Training i Seattle har blivit utnämnt till bäst i delstaten. Hon arbetar där med klassisk kursverksamhet, valpsocialisering och hjälper hundar med hundmötesproblematik. Problem vid hundmöten är en av de vanligaste orsakerna till att människor söker hjälp hos hundpsykologer och instruktörer och det är därför extra roligt att kunna presentera Grisha och BAT för den svenska hundvärlden.

Grisha kommer från en akademisk bakgrund, har en Master’s i matematik och är på väg mot en Master’s i psykologi (med inriktning djurs beteenden) vid Antioch University samtidigt som hon driver ett företag med sex instruktörer och håller privatlektioner i aggressionsfall. Hennes bakgrund som teoretisk matematiker och collegelärare kommer till användning i hennes jobb som hundtränare och instruktör. Framförallt har hon haft nytta av problemlösningsfärdigheter, undervisningsskills och förmågan till kritiskt tänkande som hon lärde sig under tiden på college. Sedan hon grundade Ahimsa Dog Training 2003 har hon kunnat konstatera att hennes hund- och människoelever är betydligt ivrigare att lära sig än eleverna på college.

Hundbeteende fascinerar Grisha och hon är oerhört passionerad i att hjälpa hundägare och instruktörer bli bättre på att rehabilitera och träna hundar. Hennes iver ledde till att hon utvecklade BAT, Behavior Adjustment Training, en teknik som använder omgivningen för att belöna hunden och eliminera problembeteenden. Hennes seminarier om BAT brukar vara underhållande, lärorika och inspirerande och har fått topprecensioner av både hundägare och människor som arbetar med hundar.

Seminariet kommer bland annat handla om:
Rädsla, aggression mot människor och hundar, hälsningsfrustration, hanteringsträning, valpsocialisering, att förebygga aggression mm.

Info om seminariet

Att slåss är kostsamt för hundar. Istället för att kasta sig direkt in i slagsmål ger de flesta hundar avståndsökande signaler, vissa subtila, andra betydligt tydligare. Men många hundar har gett upp om de subtila signalerna och hoppar direkt till att visa aggression, slåss eller fly i panik.

I arbetet med att rehabilitera rädda, aggressiva och frustrerade hundar bygger BAT sociala färdigheter, självförtroende och trygghet nära det som triggar en reaktion. Samtidigt växer tilliten och förtroendet för den som jobbar med hunden. Klassiska belöningar, som mat och lek har en plats i BAT men den viktigaste komponenten är att använda sig av omgivningsbelöningar eftersom det är de som håller det reaktiva beteendet levande.

Seminariet består av flera olika delar. Det blir videoklipp från fall där BAT använts på olika sätt och videoklipp för att visa hur man bäst hanterar de problem som man kan stöta på, en kort sammanfattning av hur BAT-liknande teknikaer använts under de senaste decennierna samt hur BAT kan användas tillsammans med andra träningsmetoder. Vi kommer diskutera vetenskapen bakom BAT, varför och hur BAT hålls på en låg stressnivå, hur man bäst hittar figuranter för arrangerade möten och hur man börjar använda BAT ”undercover” i riktiga världen. Seminariet tar även upp hur man kan hantera konflikter i hushållet (mellan hundarna!), hur man tränar bort stängselaggression och mycket mer. Utöver allt prat blir det givetvis livedemonstrationer, med flera hundar med hundmötesproblem samt en valp för socialiseringsarbetet. Hundarna som deltar är med båda dagarna vilket gör det extra tydligt vilken förändring BAT kan åstadkomma på relativt kort tid.

Seminariet är på två dagar och kommer att hållas i Stockholm helgen 31:e mars – 1:a april 2012. Plats och exakta tider meddelas inom kort, tills dess tar vi emot anmälningar och svarar mer än gärna på frågor! Om din klubb är intresserad av att delta skickar vi gärna kompletterande information om seminariet och grupprabatter. Du anmäler dig genom att skicka ett mail till rplushundskola@gmail.com

Läs mer om Grisha och BAT här.

Video på hunden Peanut som rehabiliterats med BAT. Första videon är Grisha och Peanut under träningen och andra videon är resultatet efteråt. Peanut brukade vara rädd för alla människor (framförallt barn) och hundar.

Ny hemsida, ny verksamhet!

27 Jun

 Jag har äntligen haft sinnesro och dåligt väder nog att strukturera upp bloggen och göra om den till en riktig hemsida. Jag har länge tänkt göra om bloggen i wordpress och nu tog jag tag i det och passade på att göra det till en mer ordentlig firmasida på samma gång. Jag har lagt upp lite läsvärda artiklar, info om privatlektioner, kommande kurser i Malmö och sist men inte minst: Info om hundlägret som hålls i september!

Jag hoppas att ni gillar sidan och att den kan vara till hjälp. Den är inte riktigt klar utan jag kommer lägga till lite delar allteftersom, bland annat fyller jag på med träningsvideos och en webshop så fort jag fått ordning på systemet! Tills dess får ni hålla till godo med sidan som den är, kommentera gärna och säg vad ni tycker om nya upplägget och passa på att anmäla er till kurser och lägret om ni vill hitta på något kul med era hundar i sommar! Jag håller också på och planerar verksamheten inför hösten och kommer fortsätta jobba med Eva på Hundharmoni samt börja hålla kurser så smått i Malmö. Jag tror behovet av lättillgängliga kurser i Malmö är stort och hoppas kunna fylla en lucka som jag tycker finns. Tills vi ses igen önskar jag er alla en riktigt trevlig sommar!

Välkommen till Malmö Hundkamrater!

22 Jun

Igår var jag och YipYap på promenad med Malmö Hundkamrater och jag kunde glatt konstatera att jag hade en inte så rädd valp i kopplet. YipYap var glad och ivrig och inte alls rädd som han var tidigare i månaden. Han lekte med mig, skramlade med saker, ville hälsa på folk och fä och jag har sällan varit så lycklig. Jag har fokuserat mycket på att få honom att trivas i stan och att inte vilja fly så fort något obehagligt händer. Rundorna med Malmö Hundkamrater har varit helt fantastiska, jag och YipYap har lekt oss fram genom stan, i sällskap av trevliga hundar och deras människor.

Malmö Hundkamrater är ett initiativ som en vän till mig drog igång i vintras och som jag försökt engagera mig i så mycket jag hunnit. Tanken var att skapa ett promenadsällskap för folk som tränar med schyssta metoder och att promenaderna skulle bli en återkommande, spontan aktivitet som folk kunde gå på utan att det skulle krävas en massa planering och stök. Vi har haft en fast tid och plats och sen har det varit upp till folk att dyka upp. Ibland har det varit noll hundar på rundan, ibland en massa. Promenaden är allas ansvar och inte ett initiativ som några få ska hålla igång. Vår tanke har alltid varit att folk ska kunna gå dit när de ändå går sin kvällsrunda, är det någon där får man sällskap och bra träning. Syftet med promenaderna har alltid varit olika för varje ekipage.

Vissa behöver träna hundmötesproblematik, vissa behöver lära sin glada, spralliga hund att vara lugn med andra hundar och andra vill mest träffa schysst folk och få sällskap och träningstips på rundorna. Oavsett så tror jag att gruppen fyller en väldigt viktig funktion och jag tycker alla hundar verkar trivas och utvecklas fint av att gå ihop på det här sättet. Det är lugnt, trevligt och framförallt kontrollerat. Vi börjar alltid på en öppen plats, så att alla kan anpassa avståndet utifrån vad deras hund klarar. Deltagarna klickar (om de har den goda vanan) och belönar när deras hund ser lugnt på de andra hundarna. När alla verkar redo tar någon som känner sig manad täten och folk följer efter på det avstånd som passar dem. När hundarna börjar vänja sig vid de andra minskar deltagarna successivt avståndet och kommer närmare de varandra. Ofta går det väldigt snabbt och hundarna vänjer sig vid hur det fungerar och vad de kan förvänta sig. När jag deltagit med Deus, min rottis som haft en rätt allvarlig hundmötesproblematik har vi kunnat gå bredvid helt okända hundar, med slakt koppel redan i mitten av första promenaden. Han har sett lugn och trygg ut och jag har kunnat prata med de andra deltagarna och känna mig avslappnad.

Det här är inte magi, eller mystiska energier utan att hundarna lär sig hantera situationen och trivas med den. De börjar se de andra hundarna som en chans till belöning och samarbete med husse/matte och jag märker att beteendet rätt snabbt generaliseras även utanför de organiserade hundpromenaderna. Så länge man ligger under hundens stresströskel och ser till att den klarar av det, tänker själv och inte reagerar på de andra hundarna genom att skälla, dra eller bli rädd kommer hundens association att förändras och beteendet utvecklas i positiv riktning. Motbetingning och positiv förstärkning är fantastiskt effektivt om man tränar rätt! Jag älskar Malmö Hundkamrater som fenomen och igår efter rundan pratade jag med några av de andra om att styra upp det och ta det till en ny nivå. Hittills har vi huserat på Facebook och gruppen har utvecklats till att bli något som den kanske inte riktigt var tänkt att vara från början. Det är väldigt mycket intressanta diskussioner och folk tipsar varandra om bra selar, trevliga hundkurser och artiklar på internet, men det promeneras för lite för vår smak. Vi bestämde oss för att strukturera upp gruppen lite, att sätta fasta tider igen, att arrangera en kickoff med grill och lättsam träning för de som vill och vi ska också göra en hemsida och lite infomaterial. Vår förhoppning har alltid varit att promenaderna ska vara självgående (hehe) och att de ska spridas till resten av landet. Det blir höstens projekt!

Med på rundan igår var inte mindre än sju hundar: Hassel, whippet, Thelma, pitbull, Donna, amstaff/jack russel, Oddi, cockerspaniel, Snarf, miniaussie, Cappy, bordercolliemix och lille YipYap, bordercollie. Ett riktigt fint gäng! Jag var extra peppad, lekte och busade, tränade platsliggning och inkallning med YipYap i en park vi gick förbi och trots att han drog mellan varven var jag glad. För han drog för att han va peppad, inte för att han va skraj och stressad. När vi satte oss ner och pratade planer efter rundan la sig lille rastlöse ner och sov vid mina fötter. Lyckan var total!

Om du känner att du vill gå en runda med Malmö Hundkamrater och vara med i gemenskapen så gå med i gruppen på Facebook. Om du bor nån annanstans och vill dra igång en Hundkamraternagrupp så kontakta oss på malmohk@gmail.com. Det går också bra att dyka upp på en runda och hoppas att någon är där. Du behöver inte känna någon särskild eller kunna så mycket om hundträning egentligen. Vi är till för alla som vill göra nåt roligt med hundarna. Undrar du något så fråga, det finns en massa bra kunskap som folk gärna delar med sig av!

På rundorna med gruppen gäller följande förhållningsregler:

-Hårda ord och korrigeringar är strängt förbjudet. Förutom att det är kasst ur hundträningssynpunkt, taskigt mot hunden och trist för en själv att hålla på och bråka med sin bästis så riskerar det att förstöra promenaderna. Det är inte bara hunden i kopplet som påverkas av korrigeringar och obehag utan de andra hundarna störs också. Vi vill ha lugn och ro på rundorna, för att alla ska känna sig trygga!
-Läs beskrivningar av de andra hundarna. Du hittar dem i högerfältet i Facebookgruppen. Presentera hemskt gärna din hund också så alla vet hur de ska bete sig och om det är något särskilt ni tränar på.
-Håll avståndet. Vi utgår alltid från att alla ekipage behöver space, oavsett om hunden i kopplet älskar andra hundar eller tycker de är lite läskiga. För att träningen ska vara effektiv måste hunden kunna jobba ihop med den som håller i kopplet. Se till att din hund trivs och självmant söker kontakt med dig!
-Belöna din hund när den gör rätt. Din hund kommer att ta kontakt med dig och gå fint i kopplet emellan varven, se till att uppmärksamma och förstärka de beteendena!
-Sist men inte minst: HA ROLIGT! Promenaderna ska vara till för att föra dig och din hund närmare varann och att ni ska utvecklas ihop. Går något snett är det inte hela världen, se allt det positiva som din hund gör och lär dig av både framsteg och misslyckanden. Försök träna i en bubbla, se till din hund och de andra hundarna, stäng av mobilen och koppla bort omvärlden. Ikväll är det ni som är stjärnorna!

Failing to plan is planning to fail

20 Jun
I helgen var jag och YipYap i Göteborg på Canis Klickertränarkurs. Det var andra träffen av fyra men eftersom jag gick min första helg i Växjö var det en helt ny grupp, ny plats och två nya instruktörer! Det var ett trevligt gäng och verkligen superproffsigt upplägg på kursen. Jag gillar Canistänket, som är väldigt noggrannt och med fokus på beteenden. Istället för att analysera en massa och spekulera i vad hunden tänker fokuserar de på vad hunden gör, eftersom det är det vi kan träna. Temat för helgen var Kriterier och loggföring och det känns som att det var precis det jag behövde just nu.
Jag har börjat lägga märke till flera väldigt tydliga brister i min egen träning och har på något vis varit medveten om vad det är som inte blir rätt. Ändå har jag inte riktigt kommit mig för att förändra träningen utan harvat på i rätt mycket samma spår trots att jag vet vad jag gör fel. Typiskt korkat beteende! Jag är glad att jag mer och mer lämnar gamla grubblerier bakom mig, jag analyserar inte längre sönder mina hundar (som jag gjorde förut) utan försöker fokusera på fyra väldigt viktiga punkter när det kommer till träningen. För oftast är det nånstans här det brister.
Timing – Hur bra klickar jag egentligen? Lyckas jag fånga precis det jag vill förstärka?
Kriterier – Vad måste hunden göra för att jag ska klicka? Har jag satt för höga krav? Eller för låga?
Förstärkningsfrekvens – Hur ofta kan jag klicka? Har jag satt tillräckligt bra kriterier och är skicklig nog på att klicka tillräckligt ofta för att hunden ska vilja fortsätta?
Förstärkningskvalitet – Hur mycket uppskattar hunden det jag försöker belöna med? Kommer hunden vilja göra samma beteende igen för att komma åt belöningen?

Det är värt att snabbt fundera över TKFF varje gång något inte går som man vill, var brister det? Är jag för långsam med att klicka? Är belöningen inte tillräckligt stark så den kan konkurrera med störningarna runtomkring? Eller tröttnar hunden för att jag satt för höga krav osv. Istället för att försöka analysera saker som inte går att mäta, bli vidskeplig eller syssla med vaga beskrivningar som att ledarskapet brister så kollar vi på de saker vi kan se och förändra. Det är så skönt för en själv att slippa ta saker personligt eller behöva gissa och istället kunna se vad man faktiskt kan göra bättre!
Jag är glad över att jag har blivit bättre på att träna, jag märker stor skillnad på hur snabbt hundarna lär sig men det finns så mycket att förbättra! Ett av mina absolut största problem är det här med planering och loggföring, att planera och utvärdera vad vi gjort för att kunna komma framåt hela tiden. Jag brukar planera dåligt (ofta sätta för höga kriterier i början) för att sen träna dåligt (höja kriterierna för snabbt) och därefter bli fast på samma nivå (inte försvåra när hunden faktiskt kan det vi tränar) vilket gör att jag får beteenden som är instabila och aldrig blir riktigt färdiga. Jag kastar också bort en massa tid på att förstärka beteenden som jag inte är helt nöjd med (de ofärdiga beteendena) vilket gör att det blir svårare för hunden att gå vidare och prestera mer. I helgen tränade vi bland annat med en av instruktörernas hundar (min grupp hade äran att träna Totte,känd från tv och tidningar) och vårt uppdrag var att skriva kriterieplan för, träna och loggföra beteendet Backa runt föraren. Vi skulle lära in beteendet operant, dvs utan att locka/muta honom. Det här var oerhört intressant, dels för att jag blev den nitiske som ville föra logg hela tiden och saktade ner träningen i början för jag tyckte det blev hoppigt och dels för att det är väldigt annorlunda att träna i grupp. Jag tyckte att vi hade en bra kriterieplan, där varje steg kändes lagom svårt. Vi hade duktiga tränare och en fantastiskt träningsglad hund! Problemet kom, som så ofta när det gick förvånansvärt bra i början och de andra i gruppen ville skynda på utvecklingen och gick ifrån kriterieplanen, samma sak som jag alltid lyckas med. Jag fick sitta där med min kriterieplan och se fånig ut när jag försökte loggföra lyckade och misslyckade repetitioner utifrån stundvis rätt vaga kriterier (jag hade inte en aning om vad de klickade för mellan varven). När vi sen fick lite lärarhjälp och tog ett par välbehövliga pauser för att planera om träningen gick allt mycket bättre. Vi lyckades till slut få Totte att backa runt och började plocka ner kompostgallren vi haft som hjälp. Träningen gick så oerhört mycket bättre när vi visste vad vi sysslade med och kunde se svart på vitt i träningsloggen hur långt vi faktiskt kommit. Det här var nog min största lärdom från helgen, att bli bättre på att faktiskt följa kriterieplanen när man tagit sig tid att göra en (för det händer trots allt mellan varven!). Träningen med YipYap gick över förväntan. Jag har haft hjärnsläpp i vår och flytt, mycket att göra och diverse rädslor och annat har gjort att vi inte alls hunnit träna så mycket som jag hoppats på. Jag har planerat träningen rätt dåligt (men ändå betydligt bättre än jag gjorde med Deus) och jag har försökt få honom att bli tryggare och må bra.
Under helgen jobbade vi med tränarleken, som går ut på att våra hundar ska lyckas med en kedja som ser ut så här: snurra runt på avstånd, runda en stol, plocka upp ett föremål på vägen och komma i utgångsställning. Vi jobbade med snurrandet som funkade bra, han bjuder på det och jag har börjat ändra en minimal handsignal till verbal signal. Det var också dags att börja med nya grundfärdigheter, där jag valde att jobba med bakdelskontroll, att backa vid min sida. Det gick käpprätt åt skogen så det ska vi jobba på hemma! Vi hade också praktiskt prov, där vi tentade av ett par grundfärdigheter. Med tanke på hur lite vi ändå hunnit träna på det gick det bra och bidrog helt klart till att öka min motivation för att träna klart allt i läxorna till nästa gång. Så, sommaren kommer bestå i Rallylydnadsträning på Burlövs Brukshundklubb, bli kvitt rädslanlek i Malmö City, utflykter och bad samt grundfärdighetsträning och agilitylek. Nu ska jag ta en stund och tänka igenom alltihop och planera vår träning och livet i övrigt. Om du funderar på att gå någon lite större kurs så kan jag verkligen rekommendera Canis Klickertränarkurs!