Arkiv | Uncategorized RSS feed for this section

Det har varit lite mycket

28 Nov

Många undrar nog vad som händer med R+ Hundskola just nu, så här kommer en kort uppdatering och förklaring av läget, som i vissa avseenden har varit lite img_6966rörigt på sistone. Vi har förvisso hållit flera lyckade kurser i höst och mycket har flutit på smidigt men samtidigt har många mail förblivit obesvarade, hemsidan har uppdaterats ytterst sparsamt, nyhetsbreven har lyst med sin frånvaro och vi har varit bitvis svåra att få tag i. Vi vill be om ursäkt eftersom vi inser att det påverkat många negativt att få vänta på svar. Vi vill att alla som hör av sig till oss, oavsett om det är för kurser, privatlektioner eller något annat ska känna sig trygga att de kommer få ett svar och bra hjälp. Vi är väldigt måna om att förvalta det förtroende vi får av er på ett ansvarsfullt sätt. Vår princip är att svara så fort vi har möjlighet och i de fall vi inte kan hjälpa, hänvisa till någon annan professionell och reko person som kan göra det vi inte kan eller hinner med. Det viktigaste är att alla hundar får bra hjälp så fort som möjligt!

Det är nu sex år sedan R+ Hundskola startades och i höst började det verkligen märkas att vi etablerat oss ordentligt i Malmö. Trots att vi inte gjorde någon reklam och hade väldigt lite aktivitet på sociala medier strömmade det in förfrågningar på kurser och lektioner. Vi har haft svårt att hinna med. Grundkursen fick in över femtio anmälningar och nästan dubbelt så många förfrågningar om privatträning har kommit in sedan i augusti. Vi har hållit valpkurs efter valpkurs och har en massa förfrågningar om kurser som inte ens ligger uppe. De allra flesta som hittar till oss gör det på rekommendationer och vi inser att vi måste göra nåt rätt. Vi känner enorm tacksamhet för ert stöd och stor stolthet över att ha blivit en positiv kraft att räkna med. Hundskolan startades för att förändra hundsynen på ett märkbart sätt och för att skapa en hundvänlig community i Malmö. Vi kunde aldrig drömma om att det skulle gå så här bra.

I början av hösten gick Rasmus älskade hund Deus bort och han blev tvungen att ta en paus från allt hundarbete. I samma veva började Peter på ett nytt jobb som hundlärare gymnasieskolan där även Stina jobbar. Han och Stina har fått kämpa för att hålla båten flytande sen dess. Vi har fått prioritera kursverksamheten och hållit väldigt få privatlektioner och knappt arrangerat något annat. Nu när kurserna börjar ta slut för säsongen och Rasmus börjat ge lektioner igen kan vi försöka komma ikapp med det som släpat efter. Under december och januari kommer vi att satsa hårt på att alla som hört av sig ska få hjälp och se till att dimensionera kursverksamheten bättre inför vårterminen.

Vi hoppas att ni som väntat på svar har förståelse för situationen och kan ha överseende med väntan eller att ni fått bra hjälp på annat håll. Och så hoppas vi förstås att alla goa stammisar hänger kvar och följer med oss på massa roliga äventyr framöver! Tillsammans gör vi världen till en bättre plats för alla hundar!

Annonser

Möt Vita – en kinesisk överlevare!

22 Okt

Idag har jag hållit privatlektion för en väldigt speciell hund, Vita, som räddades från ett hundslakteri i Kina bild 3bara några timmar innan hon skulle ha dödats för köttets skull. José, som var där undercover för att filma djurplågeriet ljög för slaktarna och sa att han ville ha med en hund för att slakta själv. De köpte det och Vita lämnade helvetet i Kina för ett liv som älskad familjehund i Spanien. Sin bakgrund till trots har Vita inga problem med människor, hundar däremot är obehagliga och hon tar till tänderna för att försvara sig om hon känner sig hotad.

Vi pratade med José från Igualdad Animal i somras och han frågade om vi ville komma till Madrid för att träna med Vita när vi ändå var nere i Spanien. Fascinerade över den lyckliga storyn och trollbundna av den vackra hunden tackade vi glatt ja. Klart vi ville komma och hålla lektion!
Vita har gjort en fantastisk resa, från det smutsiga och av blod klistriga golvet i slakteriet till tryggheten i en familj och hon verkar ha fixat det förvånansvärt bra. När Vita räddades från slakteriet och flögs till Spanien hade de ingen aning om att hon var dräktig. Hon var i dåligt skick, smal och undernärd. Väl här födde hon åtta valpar, en dog kort efter födseln men de andra har klarat sig bra och fått fina hem runtom Madrid. Vita själv verkar ta det mesta i livet rätt bra, hon var framåt och ville hälsa på oss direkt när vi träffades i Madrids mest kända park. Ungdomar åkte skateboard några meter bort, folk joggade och cyklade förbi och hon såg inte ut att bry sig nämnvärt. Läs mer

Figuranter sökes!

21 Aug

Det slog mig på valpkursen ikväll att det är nästan exakt ett år sedan jag drog igång verksamheten i Malmö. Allting har gått så fort och jag är vansinnigt glad att det går så pass bra hittills. Jag har fullt upp nästan hela tiden, kurserna är oftast fulla och jag får mycket förfrågningar på privatlektioner. Jag har helt fantastiska kursdeltagare och utvärderingarna som kommer in är nästan jämt väldigt positiva. Men så finns det ju alltid saker som kan bli bättre. Jag har därför bestämt mig för att göra ett kortare uppehåll efter de inplanerade kurserna i höst, för att strukturera upp verksamheten lite och göra verklighet av alla idéer som bråkar i mitt huvud. Jag har så mycket planer som jag tror på, det vore synd att inte ge dom en chans. En av idéerna, som jag vill tjuvstarta med redan nu är att skapa en samling av figuranter, att få hjälp av i träningen.

När jag jobbar med hundmötesproblematik, rädsla för människor eller något annat problembeteende så vill jag alltid börja i en kontrollerad miljö. Det är viktigt att hunden klarar det och att vi kan förutse vad som kommer att hända. Att platsen är hyfsat ostörd, att avståndet är tillräckligt och att hunden eller människan vi ska träna med är lagom svår är grundförutsättningar som måste fungera. Hittills har jag kunnat be vänner om hjälp och de har glatt ställt upp men nu känner jag dels att jag behöver en större variation på figuranter och dels att jag frågat de snälla stackarna alldeles för många gånger. Läs mer

En bra början är att välja väg

14 Aug

När jag började intressera mig för hundar förstod jag inte vilken enorm skillnad det var på olika metoder. För mig kändes det rätt att jobba på ett positivt sätt, att bestraffa hunden kändes helt enkelt fel, men det var så mycket jag inte hade förstått då och för varje dag som går lär jag mig något nytt. Jag inser, med varje hund jag möter och med varje husse eller matte jag pratar med vilken milsvida skillnad det kan vara mellan olika människors sätt att se på, leva med och träna hundar.

För mig handlar det inte längre så mycket om vad som är rätt och fel, det är något betydligt mer fundamentalt än så. Det handlar om hur vi ser på hundar och redan i första meningen dras skiljelinjen upp. Vissa är av uppfattningen att hundar är flockdjur som måste leva i en strikt rangordning, att de strävar efter att stiga i rang, att de tar över om de saknar en stark ledare och att konflikter är ett nödvändigt ont för att relationen ska fungera. I deras värld är det nödvändigt att hunden får veta vem som bestämmer, att hunden vet sin plats och att man inte är vek. I vissa fall innebär det att de lite halvdant tvingar hunden att gå bakom dem genom dörren, att den inte får göra människosaker (sova i soffan, äta god människomat osv) medan vissa hamnar i slagsmål med sin hund var och varannan dag för att se till att den fogar sig. Det här måste vara ett skitjobbigt sätt att leva på. Om man ser varje liten handling hunden gör som en rangfråga och om man tolkar hundens beteenden som att den gör saker med ont uppsåt måste livet bli tufft. Det skapar en misstänksamhet där hunden blir oförutsägbar och man vet inte från den ena stunden till den andra vilka motiv hunden har och vad den kan tänkas hitta på. Min gissning är att människor som ser på hundar på det här sättet är rädda, utvecklar någon form av hundrädsla eller blir avtrubbade efter alla konflikter de hamnar i. Jag vet att jag hade gjort det om jag varit i konflikt med mina hundar varje dag. För det intressanta är att fysiska tillrättavisningar eller tillsägelser sällan hjälper. Det är inlärningsvägens lag att om du måste bestraffa/korrigera ett beteende mer än en gång så kommer hunden att fortsätta upprepa det. Bestraffningar lär inte hunden beteenden, de undertrycker dem och hunden kommer att vilja/känna sig tvungen att fortsätta göra dem. Så fort de inser att det inte finns någon risk för bestraffning (när den som bestraffat inte är där tex) eller om bestraffningen inte kan mäta sig med motivationen att göra beteendet så kommer beteendet att komma tillbaks. De allra flesta älskar sina hundar och vill inte riskera att skada dem, därför bestraffar många människor lite halvdant i början vilket gör att hunden lär sig leva med bestraffningarna. Konflikterna fortsätter alltså, dag ut och dag in, på ett eller annat sätt och varje gång beteendet inte blir bestraffat förstärks det (läs mer om negativ förstärkning här). Det finns lyckligtvis andra sätt att jobba och jag är tacksam för alla som utvecklar den positiva hundträningen och ser till att den blir effektivare och effektivare hela tiden. När jag började intressera mig för hundar valde jag förvisso att jobba med mjuka metoder utifrån magkänslan och etiska perspektiv men ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur överlägset det är ur inlärningssynpunkt. Tyvärr råder det en hel del missuppfattningar som jag känner måste diskuteras.
Vi förser hunden med konsekvenser
Det första är att positiv betyder tillåtande, att hunden får göra precis vad den vill och saknar regler. Inget kunde vara mer fel egentligen, för vi jobbar med att förse hunden med konsekvenser, det är det hela träningssättet går ut på. Vi bestämmer oss för vad vi vill att hunden ska göra (våra regler) och sen förser vi den med konsekvenser utifrån vårt träningsmål. Vi jobbar med två konsekvenser, den ena är att hunden får något den vill ha och den andra är att hunden inte får det. Vi jobbar inte med obehag av så många anledningar att det är värt ett helt inlägg men att styra hundens tillgång till saker den vill ha räcker så väl. Hunden är nämligen en egoist och en ekonom (jag använder inte något av orden som skällsord) och gör det som den tjänar på i varje given situation. Det innebär att vi kan styra hundens beteende om vi ser var motivationen ligger och använder den till vår fördel. Jag har inte läst några studier som motbevisar tesen att allting vi vill lära hunden kan ses som trick eller att det skulle vara skillnad på vardagslydnad och övrig inlärning. Hunden måste, som jag ser det lära sig utifrån samma formel oavsett om den lär sig att passera lugnt förbi en grupp hundar som om den lär sig sitta fint eller hämta tidningen. Det innebär att vi kan tillämpa två konsekvenser i hundens liv och slippa väldigt mycket konflikter. Om hunden inte tar kontakt med oss så får den inte gå och hälsa på den andra hunden, om hunden inte sitter ner får den inte springa ner och bada, om hunden inte går fint vid vår sida får den inget godis, om hunden inte leker schysst får den inte leka osv. För det vi gör när vi låter hunden göra något den vill göra är att vi belönar beteendet den precis gjorde. Om en hund drar i kopplet och vi följer med eller släpper den, om hunden skäller och vi ger den uppmärksamhet, om den stjäl leksaken och vi låter den behålla den, om den springer efter grannens katt eller skäller på andra hundar -vad är det vi lär den? För människor som jobbar med korrigeringar hade det här varit möjliga träningsstunder men hur många gånger av alla hinner de med att korrigera hunden? Alla? Knappast. För oss ligger fokus på att hantera situationen så att hunden inte kan bli belönad för de här beteendena och istället se till vad vi vill att hunden ska göra. Jag vet få människor som har så mycket regler för sina hundar/sin träning som ambitiösa klickertränare men skillnaden mellan våra regler och klassiska dominansbaserade regler är att vi har en i mina ögon bättre uppbackad teori bakom reglerna. Vi vill inte att hunden ska bli bra på, eller känna sig tvungen att försvara sig, stjäla från matbordet, jaga katter, dra i kopplet, bita barn etc och därför är vårt mål att det aldrig ska behöva gå så långt. Vi jobbar utifrån vad hunden kan idag, sätter den inte i situationer där den kommer misslyckas och vi jobbar förebyggande, för att hunden ska klara situationen inom en snar framtid. I vissa situationer är det helt enkelt smartare att bara hantera situationen, ifall konsekvenserna av ett misslyckande är för stora men i andra är det inte hela världen om hunden gör fel ibland, det enda som händer är att belöningen uteblir. Sätt att hantera situationen är ofta de mest självklara sakerna som dyker upp i huvudet: Koppla hunden så den inte jagar katter, ha den inte nära barn tills den vant sig och trivs med dem, möt inte hundar på samma trottoar om den har hundmötesproblem och låt inte mat ligga framme om du har en tjuv i hushållet. Hunden kommer ändå bara att misslyckas med det du vill att den ska göra och när hunden misslyckas med våra förväntningar lyckas den med något annat, vilket innebär att den lär sig nya saker. Om vi planerar dåligt och tränar dåligt så hunden gör något vi inte vill så har vi misslyckats. Om vi då korrigerar hunden så straffar vi den för vår vår egna dåliga träning. Orättvist och osmart om du frågar mig.

Att hjälpa eller stjälpa
En annan missuppfattning är att vi som jobbar med positiv förstärkning blir godismaskiner som måste muta hundarna för att göra det vi vill. Och det är väl med det som med allting annat, att det finns dåliga tränare inom alla skolor. Jag skulle vilja säga att det inte är så stor skillnad på att tvingas muta sin hund varje dag och att använda kopplet/rösten för att hålla hunden i schack. Jag tycker med andra ord att båda resultaten är lika värdelösa (den enda skillnaden är att hunden är glad och får godis i det ena fallet och ont i nacken/öronen i det andra). Om vi tvingas muta hundarna för att få dem dit vi vill så är vi beroende av en hjälp. En hjälp kan vara godis, koppel, att vi bär/släpar/visar hunden, en target (läs mer om targets här) etc och det är av största vikt att vi blir av med hjälpen så fort vi kan. Därför använder jag mig av så lite hjälper jag bara kan, för att slippa träna bort dem senare. Mitt mål är ju förstås att hunden ska kunna allting jag lärt den oavsett om jag har koppel, boll eller godis i handen.

Att se till hundens förutsättningar
Den fördom jag stör mig mest på är nog ändå den om att mjuka metoder bara funkar med lätta hundar och att de inte funkar för att hjälpa hundar med problembeteenden. De hundar jag har mött hittills har varit levande exempel på vad bestraffningar kan göra med en hunds osäkerhet och hur väl positiv förstärkning fungerar när det kommer till beteendemodifikation. Moderna hundtränare tar hundens naturliga förutsättningar i beaktning och utifrån dem gör vi en plan för vår träning. Att anpassa avstånd, störning och kriterier för hundens beteende är viktiga komponenter i ett lyckat träningspass och allt för många glömmer de här fundamentala bitarna. Oavsett om de arbetar med bestraffningar eller försöker få hunden att göra det de vill med en bit godis i näven glömmer de bort att se till att hunden klarar det. De kräver för mycket för snabbt och i en miljö som hunden inte klarar av. Vi ser till att hunden lyckas.

Vi behöver ett nytt ord!

28 Nov

>

Jag har länge funderat över ord och ordens verkliga betydelse och kommit fram till att modern hundträning är den beskrivning av min hundideologi jag gillat bäst. Det är enkelt förklarat det jag tycker att vi sysslar med, vi jobbar med metoder som är vetenskapligt testade och utgår från den nyaste forskningen när det kommer träningsmetoder och vår relation till hundarna. Våra träningsmetoder är effektiva, roliga och schyssta mot hundarna. Men modern hundträning säger inte riktigt allt det här, så när jag hittade ett manifest av Emily Larlham nappade jag direkt. Det var precis det jag ville säga, så nu har jag översatt hennes manifest. Lång läsning, betydligt längre än att med ett ord förklara vad jag menar men väl värt. Det är det här vi sysslar med!

Den här typen av träning som jag skriver om har under åren gått under många namn: ”Mjuka metoder”, ”Positiv träning”, ”Klickerträning”, ”Belöningsträning” och en massa annat. Tyvärr har begreppen blivit så urvattnade och felanvända att det behövs ett nytt ord för att bättre beskriva vilken typ av träning vi förespråkar. Tränare som använder tvång använder ibland en klicker och kallar det klickerträning. Andra kanske använder hotfulla eller smärtsamma träningsmetoder samtidigt som de använder belöning i träningen och kallar sin träning för positiv eller belöningsträning. Ord är förvisso bara ord men de blir ett reellt problem när folk söker hjälp av en hundtränare som arbetar ”positivt” bara för att upptäcka att de rutinmässigt använder våld eller hot i sin träning.

Progressiv Förstärkningsträning innebär:
1) Att träna genom att förstärka önskade beteenden så de upprepas i framtiden och förhindra att oönskade beteenden förstärks.
Ett exempel: Att låta en hund gå framåt med slakt koppel som en belöning för att hunden inte drar och att inte låta hunden nå buskarna om kopplet sträcks (för att se till att beteendet att dra i kopplet aldrig förstärks).

Ett annat exempel:
Om du tränar en hund att hälsa artigt på gäster så belönar du först hunden för att ha alla fyra tassar på marken (att hunden inte hoppar) i uppspelta situationer. Om hunden sen skulle börja hoppa i en situation så tar du bort uppmärksamheten genom att vända dig bort (uppmärksamheten är en förstärkare för att hoppa). Progressiv hundträning arbetar i första hand med att förstärka önskade beteenden eftersom det ger mycket information till hunden. Om du försökt träna hunden genom att enbart vända dig bort varje gång hunden hoppade hade hunden blivit frustrerad. Hunden hade förvisso insett att hoppandet inte gav önskad effekt och hade därför testat ett alternativt beteende som att hoppa högre, skälla, gnälla eller börja bitas snarare än att stå stilla eller sitta ner för att få uppmärksamhet. Genom att belöna hunden för det du vill att den ska göra får den ett trevligt standardbeteende att testa i situationer där det den gör inte fungerar.

Exempel på förstärkare:
Mat, leksaker, uppmärksamhet, människor, andra djur, att springa, att nosa, att simma, att gå ut, att få komma in etc. Viktigt att komma ihåg är att hunden avgör vad som är belöningen, inte tränaren. Det här innebär att om du ger din hund en bit godis för att sitta och sen ber den att sitta igen utan att det händer så har hunden med största sannolikhet inte känt sig belönad. Det är också viktigt att tänka på att belöningen måste vara starkare än störningarna runtomkring. Många belöningar förlorar sitt värde om hunden är mätt eller stressad.

2) Att avbryta och förhindra oönskade beteenden utan fysisk bestraffning eller hot och samtidigt belöna ett alternativt beteende (att träna in ett önskat beteende som ersätter det oönskade).

Ett exempel: Om du vill lära din hund att inte ligga i soffan så tränar du först in vad du vill att hunden ska göra, alltså att lägga sig i sin egen säng. Om hunden sen vill hoppa upp i soffan ändå så avbryter du beteendet och visar vad du vill att den ska göra istället (lägga sig i sin säng). På så vis blir beteendet att hoppa upp i soffan inte förstärkt. Under träningsfasen arbetar du också med att förhindra att beteendet förstärks och tillrättalägger miljön för att minimera risken för att så sker. När du inte är hemma och kan träna hunden sitt alternativa beteende så lägger du helt enkelt upp något i soffan eller stänger dörren för att effektivt hindra hunden från att ligga i soffan. På så vis finns det ingen risk att beteendet förstärks i din frånvaro.
Du kan avbryta en hunds oönskade beteende för att hindra att hunden förstärker det på egen hand utan att använda fysisk bestraffning eller hot. För att lyckas med detta lär du in en signal som för hunden betyder ”sluta med det du gör och se på mig” eller ”sluta med det du gör och kom hit omedelbart”.

Här följer en väldigt grundläggande träningsplan för ett uppmärksamhetsljud som kan användas för att avbryta oönskade beteenden:Först betingar du ljudet du vill att hunden ska lyssna till (kan vara en visselpipa eller ett puss- eller smackljud, något som du är bekväm med att använda). Du gör ditt uppmärksamhetsljud och matar hunden med en bit godis och repeterar detta för att hunden ska reagera reflexmässigt på ljudet. Därefter upprepar du ditt ljud när hunden inte ser på dig och när hunden vrider på huvudet för att se på dig så markerar du det beteendet med ett klick eller genom att säga ”rätt” (eller ett annat ord du trivs med). När du gjort detta ett par gånger kan du börja arbeta med störningar. Ha hunden kopplad så den inte når fram till störningen (som i början kan vara en mindre intressant matbit) -använd ditt uppmärksamhetsljud, markera (klicka/säg rätt) och ge en bit godis när hunden vänder sig till dig efter att ha hört ljudet. Om hunden inte vänder sig till dig blir det inget klick/godis, backa i träningen och lägg den på en nivå där hunden lyckas. Se till att hunden aldrig når fram till störningen och om nödvändigt kan du ta ett steg bort från den för att göra det enklare för hunden att lyckas. Syftet med uppmärksamhetsljudet är att det ska bli en del av hundens muskelminne precis som en bilförare reagerar på grönt ljus (grönt ljus betyder kör!). När ni tränat i många olika situationer och med olika störningar och hunden lyssnar reflexmässigt till ditt uppmärksamhetsljud kan du använda det för att avbryta ett oönskat beteende.
Kom ihåg att om du ignorerar hunden och enbart uppmärksammar den när den gör något oönskat så tränar du in att göra det oönskade beteendet eftersom uppmärksamheten förstärker beteendet. Målet är därför att fokusera på att förstärka ett alternativt beteende samtidigt som du avbryter och förhindrar oönskade beteende.

Exempel: Om din hund hittar på en massa hyss för att få din uppmärksamhet och du tycker det är jobbigt så måste du förstärka hunden när den är lugn och inte gör något särskilt. Så när din hund ligger stilla vid dina fötter går du in och förstärker det beteendet så det blir mer lönsamt än att skälla, bita i gardinerna eller sno dina skor.

3) Att ta hundens känslor och stressnivåer i beaktande.
Tränare som jobbar med Progressiv Förstärkning läser hundens kroppsspråk efter bästa förmåga och är uppmärksamma på tecken på stress och uppvarvning och anpassar träningen utifrån vad hunden klarar av.
Exempel: Att ta undan en hund som uppvisar stresssbeteende i en situation där ett barn jagar hunden eller är för närgången.

4) Att socialisera och miljöträna hunden för att klara av omgivningen på bästa sätt.
Progressiv Förstärkningsträning innebär att man arbetar med låg stress eller ingen stress och lägger miljöträningen på en nivå där hunden kan hantera situationen och ge önskat beteende så vi kan förstärka detta. När hunden är bekväm i en situation kan man därefter gradvis öka svårighetsgraden och se till att hunden hela tiden kan hantera det med målet att få en hund som fungerar väl i alla störningar.
Exempel: Att lära hunden att vara lugn och avslappnad när den blir hanterad eller fasthållen genom att förstärka lugnet. Du kan träna din hund till att tycka om hantering, väldigt förenklat, genom att röra vid hunden och belöna med en godbit. Så länge hunden inte blir stressad av situationen kan du gradvis öka hanteringen. Om hunden skyggar tillbaks eller verkar obekväm så backar du till en nivå där hunden är trygg för att fortsätta förändra hundens association i positiv riktning (klassisk inlärning).

Ett exempel till: Att belöna en hund för att den är lugn och avslappnad i en stressig miljö (bland stimmiga barn eller vid en hårt trafikerad väg etc). För att få ett säkert resultat och en hållbar utveckling så arbetar du först med avstånd till vägen för att, när hunden klarar det och ser bekväm ut gå närmare (eller göra situationen svårare på andra sätt). Om hunden skulle bli för uppspelt eller stressad skulle du behöva gå tillbaks till en nivå där hunden klarar av att erbjuda önskat beteende så du kan förstärka detta.

5) Att använda en markör i träningen, oavsett om det är en klicker, din röst, beröring eller en visuell markör. Eller att i vissa situationer förstärka ett beteende genom att ge belöningen direkt, utan föregående markör. Markören används för att förtydliga för hunden vad vi menar. Det talar om att det hunden gör exakt precis nu kommer att bli belönat.

Exempel: Om en hund sätter sig ner och tränaren klickar när hunden sitter och sen ger hunden en bit godis, eller om tränaren säger ”Bra!” med en trevlig röst när hunden sitter och sen ger hunden en bit godis eller låter den gå ut genom dörren.

Det går även utmärkt att förstärka ett beteende utan att använda en markör. Till exempel kan du ge din hund en bit godis när den tittar på en annan hund för att ändra den känslomässiga reaktionen på den andra hunden (klassisk inlärning). Du kan även förstärka din hund för att den ligger lugnt och vilar genom att försiktigt släppa en godbit mellan tassarna på hunden. Genom att belöna när hunden inte väntar sig att bli belönad belönas lugnet och hunden blir mer benägen att upprepa beteendet i framtiden.

6) Att använda sig av etiska, effektiva och respektfulla träningsmetoder baserade på den senaste forskningen. Eftersom ny forskning kan förändra kunskap och teorier är det viktigt att alltid hålla sig uppdaterad och ta till sig ny forskning med ett öppet sinne och vara beredd att omvärdera om den visar att man haft fel.

Tränare som arbetar med Progressiv Förstärkningsträning har bestämt sig för att följa alla ovanstående kriterier -inte bara i träningssituationer utan 100% av tiden de spenderar med hundarna.

Progressiv Förstärkningsträning innebär inte:
1) Avsiktlig användning av fysisk bestraffning eller hot,
alltså att använda din röst, beröring, kroppsspråk, omgivningen eller hjälpmedel för att skrämma en hund att påbörja, fortsätta eller avsluta ett beteende.

Exempel: Att stirra på hunden, att använda rösten på ett hotfullt sätt, avsiktligt och hotfullt luta sig över den, rycka i kopplet, slå, chocka, spruta vatten, eller kasta koppel på den för att träna bort ett oönskat beteende.

2) Att avsiktligt strunta i en hunds stressnivåer och att ignorera tecken på stress. Det vill säga att medvetet försätta hunden i stressande situationer som den inte kan hantera istället för att utsätta hunden för det stressande i små doser så den hela tiden ligger under sin stressgräns (kan göra medvetna val och hantera situationen).
Exempel: Att tvinga hunden att träffa en främmande människa när hunden tydligt visar tecken på stress och försöker komma ur situationen.

Exempel: Att dra en hund över ett underlag som den är rädd för och därför vägrar gå över istället för att lära hunden att känna sig bekväm, självsäker och lugn på underlaget (genom att belöna hunden för att den väljer att ta steg över golvet tills den är så bekväm och självsäker att den kan gå själv).

3) Att ha själviska eller oetiska mål med din träning alltså att medvetet försätta hunden i risk för fysisk eller psykisk skada för att tillgodose sina egna intressen eller behov.

Att ägna sig åt Progressiv Förstärkningsträning innebär att man aldrig avsiktligt använder sig av de tre ovanstående -inte i träningssituationer och inte i vardagen.

Varför ska man då avstå från fysisk bestraffning och hot?

Anledningen är en rad vetenskapliga och etiska skäl. Om man använder sig av bestraffning och hot riskerar man att framkalla oönskade bieffekter av träningen utöver det uppenbara obehaget och traumat det innebär för en hund att bli bestraffad.

Några av de allvarliga problem som fysisk bestraffning och hot medför:
1) Utan perfekt tajming, hårdhet och upprepning förlorar bestraffningen sin tänkta funktion och blir inget annat än fysisk misshandel.
2) Hunden lär sig att undvika den som bestraffar för att kunna göra det beteende som bestraffas i fred.
3) Bestraffningar kan relativt lätt skapa livslånga, känslomässiga trauman.
4) Bestraffningar ökar produktionen av stresshormoner och kan leda till upphetsning och aggressiva beteenden.
5) Hunden vänjer sig vid bestraffningen, vilket gör att bestraffningen måste bli tuffare och tuffare hela tiden för att ha någon effekt på en hund som lärt sig uthärda.
6) Det går inte att ändra en hunds grundläggande känslomässiga inställning till att tycka om barn, främmande människor eller hundar (eller något överhuvudtaget) genom att använda bestraffning. Det enda man kan göra är att trycka ner det oönskade beteendet, känslan är dock fortfarande (i bästa fall) densamma men troligtvis sämre än innan bestraffningen.
7) Hot och bestraffning kan göra att hundarna inte vågar visa hotsignaler utan går direkt till att bita om de blir trängda/obekväma i en situation.
8) Hundar som tränas med bestraffning känner sig ofta fångna av sina ägare eftersom de riskerar att bestraffas om de tex lämnar ett ”sitt kvar” eller avviker från ägarens sida (för att komma undan ett påträngande barn tex). Hundar som inte känner att de kan fly undan jobbiga situationer kommer bita istället för att gå undan.
9) En bestraffning som syftar till att minska ett beteende kan i själva verket få beteendet att öka i intensitet eftersom bestraffningen innebär att man ger hunden uppmärksamhet.
10) Bestraffningar gör att ägarens närvaro blir mindre belönande för hunden. Om du bestraffar din hund blir det svårare och svårare att överträffa andra belöningar i omgivningen. Din hund kommer föredra störningarna i omgivningen framför dig eftersom den mer och mer ser dig som en bestraffning snarare än en belöning.
11) Hundar som tränats med bestraffning och hot erbjuder inte gärna beteenden frivilligt vilket gör det betydligt svårare att lära in komplexa beteenden.
12) Tränare som använder bestraffning och hot kommer bestraffa oftare och oftare eftersom bestraffning är förstärkande för den som bestraffar (Bestraffningen leder ofta till ett snabbt men tillfälligt resultat -Att slå hunden fick den att sluta skälla så tränaren kommer med stor sannolikhet upprepa beteendet, att slå hunden igen). Med andra ord påverkar hot och bestraffningar ägarnas beteenden i stor utsträckning vilket leder till en ond cirkel.

Sammanfattningsvis är Progressiv Förstärkningsträning ingen ”låt gå-träning”. Den kräver att alla hundens beteende möts av konsekvenser, att tränaren ser hunden och vad den behöver för att utvecklas. Tränaren tar rollen som godhjärtad ledare/guide och hjälper hunden klara av livet på bästa sätt. Grunden i träningen är de etiska och vetenskapsbaserade metoder som presenterats i manifestet.

Läs mer om Emilys hundträning och se hennes fantastiska videos på Dogmantics.com.